Spelfilm
År: 1974
Regissör: Ingmar Bergman
Skådespelare: Liv Ullmann, Erland Josephson, Bibi Andersson, Jan Malmsjö
Längd: 281 min
Finns med engelsk text

Rättigheter: AB Svensk Filmindustri.
Boka filmen för biografvisning i Filminstitutets distribution.

"... en av de sannaste, mest lysande kärlekshistorier som gjorts." – Roger Ebert, Chicago Sun-Times

"Du äcklar mig så fruktansvärt. Jag menar fysiskt. Jag skulle kunna köpa mig ett ligg var som helst bara för att skölja ut dig ur mina könsorgan" säger Bibi Andersson till Jan Malmsjö, som börjar deklamera psalmen "Så går en dag än från vår tid..." och får en sexa Cointreau i ansiktet. Välkomna på parmiddag hos Erland Josephson och Liv Ullmann.

"Ensamheten är absolut. Det är en illusion att inbilla sig något annat." Josephsons praktcyniker Johan är gift med Ullmanns skilsmässoadvokat Marianne i tv-serien som fick kötiden på Stockholms familjerådgivningsbyråer att växa från tre veckor till tre månader. Scener ur ett äktenskap fick fler tittare ju mer paret grälade och när det näst sista avsnittet visades satt halva Sveriges befolkning där och kände igen sig.

"... det tog två och en halv månad att skriva de här scenerna, det tog ett vuxet liv att erfara dem", sa Bergman. Hans hustru Ingrid, som skrivit ut manuset, menade att alltihop var för privat för att kunna intressera andra människor. Hennes man höll med om att det var privat. Och så fanns det några danska vänner, ett gift par han retat sig på. De var för perfekta. När han misslyckats med att förföra hustrun ("Jag gjorde det i rena desperationen för att få nån djävla rätsida på det där.") hade han blivit ännu mer uppretad. Nu skulle de få.

Han skulle göra ett dialogdrama i sex avsnitt, och nästan bara använda närbilder. 1973 var en tv en liten skärm i ett upplyst vardagsrum där allt möjligt lät och distraherade. Ansiktena och det oavbrutna samtalet skulle hålla tittarna fångna.

I förordet till manuset skriver han: "Först av allt bör jag kanske säga att det här är sex stycken teaterstycken gjorda för television. Det är alltså inte frågan om ett filmmanuskript. Vi skall alltså inte göra en film. Vad det här än är så är det ingen film." (I USA visades så småningom en 155 minuter lång biografversion.)

I Dagens Nyheter talade Bergman om borgerlighet: "Tematiskt blir den här serien en fortsättning på eller en vidareutveckling av de båda borgerliga tragikomedier jag gjort på film resp för TV, Beröringen och Reservatet. Precis som dessa skall serien [...] behandla vissheten om hur den borgerliga trygghetsideologin korrumperar människors känsloliv, urholkar dem, skrämmer dem."

När Scener ur ett äktenskap sändes i repris i juli 1986 samtalade Gun Allroth med regissören inför första avsnittet. Han beskrev hur förvånad han blivit över att något så utomordentligt privat kunde få ett sådant genomslag, hur tittare över hela världen tycktes känna igen sig. När Erland Josephson var i Indien fick han inte betala sin taxi – han hade det ju så svårt med sin fru.

"Det kan finnas en sak. Det handlar om människor som är känslomässiga analfabeter. De har ingen självinsikt, de vet ingenting om sig själva. De lever... de är utbildade, begåvade, de har läst alla böcker, det vet allting, de är väldigt välorienterade, de har alla resurser, men det enklaste emotionella ABC klarar de inte. De har inte tillgång till det, de har inte fått någon utbildning i det. Det som kanske är det lustiga är ju det att flickan Marianne, intuitivt förstår att något är galet medan den här Johan, på gossars vis, dels avskyr det här att tala ut och dels tror att om man inte talar om saker så finns de inte. Så det kan hända det att det fanns något alldeles enkelt, elementärt i den här historien som människor tog till sig."

Text: Nina Widerberg (2017)