Regissör: Stefan Jarl
År: 1985
Medverkande: Ricky Bruch, Ulf Morin, Gunnel Hettman, John Powell
Längd: 106 min
Åldersgräns: Barntillåten
Svensk text vid utländsk dialog.

Rättighetsinnehavare: Stefan Jarl AB. Boka filmen genom oss.

I Själen är större än världen läser Michael Segerström Baudelaires prosadikt "N'importe où hors du monde". "För mig känns det som om jag alltid skulle kunna trivas just där jag inte befinner mig, och detta flyttningsproblem hör till dem som jag ständigt dryftar med min själ. [...] Var som helst! Var som helst! Bara det blir bortom denna värld!"

Det ser ut som om hela köksbordet var täckt av bönor, eller pärlor. Diskuslegenden Ricky Bruch tar 428 piller om dagen, och ska upp i 750. Han skovlar in näve efter näve i munnen och sväljer med blåbärssoppa. Han har kapslar hängande i skägget. Vikterna är så tunga att man tror att han ska sprängas. Han vrålar som ett djur och slutar inte förrän han spottar blod. "Så jag är nästan helt normal då?" frågar han efter en provtagning. "Kroppsligt, ja" svarar hans luttrade läkare och skrattar torrt. Att han också säger att pillren är en bluff verkar betyda mindre.

"Den första maj har jag hundra dagar kvar till OS", säger han till sin trogna massör.

"Du får sänka din skamgräns" säger han till den uppgivna SM-mästaren han tränar.

"Och sylt, glöm inte det" säger han till ynglingen som frågar om han ska ha det vanliga.

"Sylt..." säger han för sig själv när han sätter sig på gatukökets tomma servering och väntar på pannkakorna och mjölken.

"DET ÄR JAG SOM KOMMER ATT SEGRA! HÖR NI DET?" vrålar Ricky och kastar ett bensinfat genom luften." Med spritpenna ändrar han siffrorna på en trafikskylt från 70 till 70,48. På sitt bilfönster ändrar han sedan 71 till 71,26.

Så ringer han sin tränare i USA och frågar vem som slår de siffrorna. "No one, Ricky." "I just wanted to hear that."

Eva af Geijerstam i Dagens Nyheter: "Det finns filmer, men de är försvinnande få, om sport och idrott som slår sig ut från resultattabellernas och referatens reservat. De vägrar envist att skilja ut idrotten från tillvaron i övrigt; från arbete och arbetets mening, från ensamhet, plåga och tillfredsställelse. Stefan Jarls film [...] erkänner att idrotten har ett motiv, en drivkraft utöver det hägrande resultatet. Den drivkraften finns så att säga inbyggd i luften och träden kring löpslingorna, i väggarna och verktygen i träningslokalerna. Ricky Bruch, denne trotsige titan, är den självklara huvudpersonen i en svensk film om 'varför man överhuvudtaget håller på'. [...] [Porträttet] av Ricky Bruch [blir] en gripande och fascinerande bild av livet som en oavbruten, gränslös och aldrig avslutad kamp för att skapa sig en mening. [...] Själen är större än världen är en lysande känslostark film om tillvarons villkor, i sanning inte bara för en idrottsman."

Stefan Jarl intervjuad av Sydsvenskans Jan Aghed: "[Ungarna] tänker, ja, fan, man ska inte ha nåt jobb. Vad det gäller är att snabbt som satan hoppa över allt som är obekvämt och ansträngande. Antagligen är de skrämda av arbetslösheten [...]. Det är ju en hotbild som möter dem på alla nivåer. Och den tror jag har framtvingat nåt slags dröm om att göra ett klipp alltså. [...] [Man ska] bli rockmusiker och tjäna stålar eller lira ishockey i NHL [...]. Denna kommersiella grej har många ungdomar gått på. Många föräldrar driver dem i den riktningen. Och när man ser den nya generationen växa upp i denna smet av nästan drogad jagtrippning, så blir man in i helvete bekymrad. [...] Så när måttet var rågat ringde jag till Ricky Bruch. [...] Och med Rickys hjälp har jag nu gjort en motståndsfilm mot hela den här vidriga myten. [...] Där verkligheten så att säga inte räcker till för att fullfölja mitt tema, där arrangerar jag med skådespelare Bruchs hjälp en verklighet. [...] Jag har inte känt nåt krav på mig själv att använda Ricky objektivt som den verkliga person han är. Det skulle se för tokigt ut om han sa till kameran: 'Du får aldrig ge upp!' Utan jag vill att han ska säga 'du får aldrig ge upp' till en annan person inuti en scen som är styrd av mig som filmare så att jag vet att den är dramatiskt effektfull. Följaktligen har vi skrivit och arrangerat en sån scen. Min metod är en annan än Ingmar Bergmans, men det är samma manipulation."

Text: Nina Widerberg (2016)