Spelfilm
År: 1940
Regi: Schamyl Bauman
Skådespelare: Alice "Babs" Nilson, Adolf Jahr, Solveig Hedengran, Carl
Hagman, Viran Rydkvist, Thor Modéen
Längd: 92 min
Åldersgräns: Barntillåten

Rättigheter: AB Svensk Filmindustri.
Boka filmen för biografvisning i Filminstitutets distribution.

I en kortfilm från 1944 som bär ett symptomatiskt namn, Jitterbug, degeneration eller livsglädje?, ser vi en orkester spela swingmusik till den hetaste dansflugan under denna period, Jitterbug. Nalen, det kanske viktigaste nöjespalatset i Stockholm under denna period, erbjöd ungdomarna en tillflyktsort från andra världskrigets hemskheter.

Eskapismen förkroppsligades, som så många gånger tidigare och senare, av populärkultur. Musiken som spelades var dock inte utan kontroverser. Anklagad för att vara "oren", anspela på människans djuriska instinkter och tillhöra de lägre rasernas icke-förfinade uttrycksformer, var jazzen under 1900-talets första decennier en självklar ungdomsorienterad musik som ofta möttes av icke-förståelse från äldre generationer.

I Sverige fanns det en levande jazzscen med ett tillhörande klädmode. Man kunde vara swingpjatt eller dess motpol som gick under namnet nalensnajdare. En swingpjatt hade stor kavaj, smala byxor och vidbrättad hatt medan en nalensnajdare hade kortklippt hår under en smalbrättad hatt.

Swing it, magistern! ger en intressant inblick i en viktig del av den svenska ungdomskulturkontexten under en period då stora delar av Europa och världen låg i ruiner. Filmen handlar om den 16-åriga Inga Danell (Alice Babs) som går i en privat samskola. Den nye musikläraren Bergman håller på att pröva elevernas sångröster. När det kommer till Inga börjar hon sjunga en swinglåt. Den stränga rektorskan Agda Löfbeck uppenbarar sig i dörren och sjungandet tar snabbt slut.

Både Bergman och Inga lever dock ett hemligt dubbelliv. På kvällarna är han pianist i jazzorkestern på dansrestaurangen Shanghai och hon är refrängsångerskan Linda Loy.

Rollen i Swing it, magistern! blev Alice Babs stora genombrott. Den åstadkom dock ett väldigt rabalder. Alice Babs ansågs i vida kretsar som ett hot mot ungdomens mentala hälsa. Filmen togs ändå övervägande väl emot av Stockholms recensenter. Man kallade den "en tämligen harmlös underhållning" och en "opretentiös förströelsefilm" (Svenska Dagbladet), "trevlig och uppiggande", "på sina ställen t o m riktigt kvick" (Arbetaren), "man har hjärtans roligt" (Nya Dagligt Allehanda) och "åtskilliga scener turneras roligt och många repliker prickas in träffsäkert" (Social-Demokraten).

Hasse Ekmans roll som manusförfattare var dock mer kritiserad och man menade att manuset var delvis riktigt roligt men dramatiskt tunt. Många lyfte fram Alice Babs rollprestation och andra framhöll Schamyl Baumans regi som ett skäl till att filmen kändes underhållande och kvick, och enligt vissa även hans bästa dittills.

Text: Sanjin Pejkovic (2015)