Spelfilm
År: 1963
Regissör: Ingmar Bergman
Skådespelare: Ingrid Thulin, Gunnel Lindblom, Jörgen Lindström, Birger Malmsten
Längd: 95 min
Åldersgräns: Från 15 år
Filmen finns med engelsk text

Rättigheter: AB Svensk Filmindustri.
Boka filmen för biografvisning i Filminstitutets distribution.

Systrarna Anna (Gunnel Lindblom), Ester (Ingrid Thulin) och Annas elvaårige son Johan (Jörgen Lindström) är på väg hem med tåg genom ett namnlöst land. Då Ester är sjuk tvingas de avbryta resan och ta in på ett ödsligt sekelskifteshotell. Landet, vars språk de inte förstår, tycks nära krigsutbrottet och på väg in i staden passerar de en lång rad stridsvagnar. Kontaktlösheten mellan systrarna är total, där Thulins cerebrala Ester kontrasteras mot Lindbloms köttigt vällustiga Anna.

Medan Ester ligger ensam och sjuk på sitt rum och söker tröst i sprit och cigaretter upptäcker Anna staden. Efter att ha blivit vittne till ett kopulerande par på en varieté inleder hon en sexuell relation med en kypare (Birger Malmsten). Ester övervakar henne svartsjukt och drivs till förtvivlan av hennes utlevda begär. Den övergivne Johan ger sig av på upptäcktsfärd i hotellets vidsträckta korridorer där han möter en överårig kypare (Håkan Jahnberg) som både skrämmer och roar honom, liksom en grupp kortvuxna artister som verkar vara de enda övriga gästerna.

Då Tystnaden trots sina explicita scener undgick svensk censur vållade den debatt ända upp på riksdagsnivå. I Expressen ansågs Bergman bryta "sexvallen på film" och filmen blev mycket framgångsrik. Den internationella lanseringen tryckte hårt på det ekivoka ryktet och i Argentina dömdes filmens distributör till ett års villkorligt fängelse. Bergman själv talade om "cinematografisk vällust" i relation till filmen och den utgör den sista delen i hans trilogi om Guds tystnad, inledd med Såsom i en spegel (1961) och Nattvardsgästerna (1963).

I Tystnaden ställs allt det som förknippas med en Bergmanfilm på sin spets, i tematiken i form av alienationen mellan människorna, barnets blick på världen och den förödande sexualiteten, liksom i stilen med förtätningen, ordkargheten och Sven Nykvists foto krönt av de emblematiska närbilderna av Thulin och Lindbloms ansikten. Det sistnämnda parafraserat i en mängd filmer, både i syfte att parodiera och hylla.

Filmen guldbaggebelönades för bästa skådepelare (Ingrid Thulin), bästa regi och bästa film.

Text: Anna Håkansson (2015)