Spelfilm
År: 1935
Regissör: Gustaf Edgren
Skådespelare: Ingrid Bergman, Victor Sjöström, Lars Hanson
Längd: 79 min
Åldersgräns: 15 år

Rättigheter: AB Svensk Filmindustri.
Boka filmen för biografvisning i Filminstitutets distribution.

1934 kom Alva och Gunnar Myrdals debattbok Kris i befolkningsfrågan. De diskuterade konsekvenserna av att det föddes så få barn i Sverige. Året därpå tog regissören Gustaf Edgren vidare frågan i sin film Valborgsmässoafton.

Filmens upptakt är följande: Lena Bergström (Ingrid Bergman) arbetar på kontor och är olyckligt kär i sin chef, direktör Johan Borg (Lars Hanson). För att slippa ur den besvärande situationen slutar hon. Borg i sin tur är olycklig i sitt äktenskap med hustrun Clary Borg (Karin Kavli). Han tycker hon är avvisande och sörjer att hon inte vill skaffa barn. "Jag är ung än så länge, jag vill inte sitta fastlåst med en massa ungar omkring mig.", svarar hon honom. Snart gör hon abort i smyg.

Förutom att vara ett inlägg i samhällsdebatten är Valborgsmässoafton ett romantiskt förväxlingsdrama, som blev en stor framgång. Filmkritikerna överöste den med lovord. Edgren fick mycket beröm för att lyckas ta ett trovärdigt grepp om ett nutida Stockholm och för att ha fin känsla för såväl publiken som karaktärerna.

I Svenska Dagbladet skrev recensenten att "Beträffande den nya Edgren-filmen, Valborgsmässoafton, ... kan man utan risk kosta på sig erkännandet att det är en av de bästa svenska filmerna under ljudfilmsepoken." och i SocialDemokraten konstaterade man att filmen "är en av de mest strålande erotiska komedier, som över huvud gjorts i det här landet." Och i Stockholmstidningen sammanfattade skribenten filmen: "Valborgsmässoafton är en skicklig konstruktion, en lek med idéer, som livas upp av nya och effektfulla miljöer -- valborgsmässofirandet i Stockholm, segelregatta i skärgården, skidfärder i fjällen. Och idéleken och resonerandet drivs logiskt in i en våldsamt spännande, väl utarbetad kriminalhandling. Men det är inte i den skickliga konstruktionen, i det vårdade fotot (Martin Bodin), i de livliga scenerna filmen har sitt största värde, utan i den starka, vackra, ärliga känsla som bryter igenom."

Storheten med Valborgsmässoafton låg även i rollistan. Ingrid Bergman gjorde 1935 sitt stora genombrott. Hon debuterade med Munkbrogreven och medverkande sedan i samma år i tre filmer till, varav Valborgsmässoafton var en av dem.

Samtidigt innebar filmen Victor Sjöströms och Lars Hansons återkomst till Sverige. Sjöström, som var en av de främsta anledningarna till svensk films guldålder (under stumfilmstiden), hade flyttat till Hollywood. Med sig hade han tagit skådespelaren Lars Hanson, som varit en av de stora stjärnorna inom svensk stumfilm. I Hollywood gjorde de bland annat Den röda bokstaven (1926) och Stormen (1928), tillsammans med den legendariska Lillian Gish. Deras återkomst till Sverige var efterlängtad.

SocialDemokratens recensents utläggning om skådespelarna var talande för mottagandet: "Över huvud har Gustaf Edgren förfogat över ett skådespelarmaterial som ingen svensk filmregissör väl någonsin haft. Victor Sjöström och Lars Hanson äro åter med i en svensk film. Victor Sjöströms gamle murvel och verdandist är en prestation som ingen gör honom efter. Han är äkta i varje tum som den gamle åttiotalsrabulisten, för vilket inget väsentligt nytt hänt i världen sedan hans egen ungdoms vårstormar. Och Lars Hansson, som ännu längre varit borta från filmen -- han har över huvud aldrig ljudfilmat förut i Sverge -- gör sin förolyckade äkta man och förste älskare med en underbar stil, stram och brinnande på en gång. Som den lilla privatsekreteraren är Ingrid Bergman, som går från klarhet till klarhet, bättre än någonsin."

Text: Lova Hagerfors (2015)