Framtidens bio idag

Panelen bestod av en internationellt mixad grupp bestående av svensk-engelske moderatorn Patrick von Sychowski (Screen Digest), indiske Shekhar Kapur (regissör och producent för bland annat Elizabeth och The Four Feathers), brasilianske Patrick Siaretta (TeleImage, digital biografkedja), engelsmannen Jon Thompson (The Worx, digital konsult för bland annat postproduktion) och jag själv, Rickard Gramfors (Folkets Hus digitala biosatsning, Digitala Hus). Ett antal olika infallsvinklar presenterades med det gemensamt att alla i panelen var överens om att den nya tekniken innebär en stor och positiv omvälvning för filmbranschen.

Panelen började med att kort presentera sina verksamheter. Jag berättade i korthet om Folkets Hus satsning med sju digitala biografer i sju mindre städer runt om i Sverige. Den ursprungliga anledningen till satsningen är att det görs för få 35 mm-kopior i Sverige. Biografer på mindre orter får därför filmerna först långt efter den svenska premiären. Med hjälp av den digitala tekniken kan man ta fram fler och billigare filmkopior i en kvalitet som vida överträffar kvaliteten hos de slitna filmkopior som normalt når Folkets Hus biografer. Digitala kopior slits aldrig och är dessutom mycket billigare att distribuera än analoga kopior. Under projektets första sex månader har de sju biografernas intäkter ökat med 39% jämfört med motsvarande period ett år tidigare. Anledningen till ökningen är att de digitala biograferna har premiär på filmerna samma dag som i övriga Sverige, och att man kan visa filmen om och om igen, tack vare att den ligger nedladdad i en server.

Patrick Siaretta berättade att man i Brasilien startade sin digitala biokedja redan 2001. Den består idag av sju biografer, i storstäder som Sao Paolo, Rio de Janeiro och Brasília. TeleImage har framgångsrikt visat allt från stora hollywoodfilmer, inhemska filmer till alternativt innehåll som fotbolls-VM. Framöver kommer man att visa OS 2004 direktsänt i högupplöst bildformat. Man arbetar också med begreppet "e-learning", där man visar dokumentärer från bland andra National Geographic och Discovery Channel för skolklasser tillsammans med studiematerial.

Jon Thompson kommer från produktionssidan av filmbranschen och har en lång erfarenhet av digital teknik efter att bland annat arbetat med Harry Potter-filmerna. Jon berättade att den digitala tekniken revolutionerat produktions- och postproduktionsdelen av filmbranschen på bara några få år. Pixar som producerat digitalt animerade långfilmer som Toy Story och Monsters Inc, använder genomgående digital teknik. Den senaste utvecklingen innebär att man kan testa dagens jobb via en digital projektor, istället för att som tidigare vänta tills man har tillräckligt mycket material för att kostsamt överföra de digitala animationerna till film och testköra på stor duk, flera månader senare. Jon berättade också om möjligheter att visa unikt material på bio via digital projektion. Det senaste exemplet är en tidigare aldrig visad konsertfilm med Led Zeppelin, där man remastrat bild och ljud digitalt, för att sedan visa filmen via en digital projektor i en jättesalong i London.

Det pågår en intensiv diskussion i filmbranschen just nu om vilken världsstandard som ska gälla för digital bio. Många väntar på denna standard, innan man vågar kasta sig in i leken. Jon Thompson menade att detta är en fullständigt onödig debatt. Det behövs ingen digital standard, menade han. Allt material består ju av ettor och nollor, och kan lagras på vilket medium som helst. Vid uppspelning blir ju resultatet exakt detsamma. Denna enkla kommentar fungerade som en verklig ögonöppnare för många av åhörarna.

Sist, men inte minst, talade den framstående regissören Shekhar Kapur mycket klokt, inspirerande och insiktsfullt om sina tankar och visioner kring digital film. Kapur menar att när den digitala tekniken tagit över alla led, från själva filmandet, till redigeringen till visningen, kommer människor i hela världen att själva göra sina egna filmer och visa för varandra, bland annat via bredband. Detta, menar han, kommer att skapa ett "Communications community", där alla är delaktiga. Shekhar berättade entusiastiskt om en digital filmfestival som man arrangerat i Dehli. Festivalen lånade ut DV-kameror till folk, som fick göra sina egna filmer, och redigera dem själva i lånade datorer. Sedan visades alla filmer i en stor biosalong, utan några kvalitetskriterier. Kapur berättade att några filmer var två timmar långa, andra en minut. De flesta hade aldrig gjort film tidigare, och bland filmerna fanns några verk som var verkligt originella och hittade nya sätt att berätta. Publiken var väldigt positiv på visningarna, och detta menar Kapur beror på att de kände igen sig i filmerna. Den digitala tekniken blir på detta sätt ett "Democratic communications devise", som han uttryckte det.

Film har alltid varit oerhört dyr att producera, och få har chansen att få se sin egen film visad på vita duken. Den nya situationen summerade Kapur på ett lysande sätt: "Not everyone can go to Wimbledon, but anyone can play tennis!" Nästa steg blir att låta skolelever göra sina egna digitala filmer. I och med att dagens barn inte har någon överdriven respekt för tekniken, tror Kapur att de unga kommer att lära de äldre att hitta nya vägar att använda filmmediet. När  folk själva börjar göra film, kommer det att skapa en sofistikerad biopublik, eftersom man provat på berättandet själv. Som traditionell regissör känner Kapur att han har mycket att lära av den digitala tekniken. Att göra film på detta sätt, menar Kapur skapar en ny konstform. Det som är specifikt för varje ny teknik, skapar också en ny estetik. Kapur tycker inte att det är något negativt, tvärtom.

Shekhar Kapur berättade ytterligare något mycket intressant och klargörande: den digitala visningstekniken innebär ju också döden för piratverksamheten, inte minst i u-länder. I Indien bor det 300 miljoner människor, men det finns bara 12.000 biografer. Nya indiska filmer framställs i 600 kopior, vilket innebär att pirater hinner få ut dem på DVD eller VHS långt innan de nått alla på bio. Därför planerar man nu att installera inte mindre än 15.000 nya digitala biografer i hela Indien, dit man ska distribuera nya filmer via det mycket välutvecklade bredbandsnätet i landet.

Panelen var avslutningsvis överens om att den digitala tekniken är här för att stanna, och att den på sikt kommer att förändra hela infrastrukturen i filmbranschen. Därefter vidtog en cocktail med champagnedrickande och kanapéer.