Chaplin gör succé i Arjeplog

Halv nio en torsdagmorgon i Arjeplogs medborgarhus. Alltmedan tekniker frenetiskt försöker få apparaturen att fungera tassar 30 nyfikna barn från årskurs 6 i Öbergaskolan in i hörsalen.

Först blir det föredrag. Om Chaplins barndom i slummens London i början av förra seklet, om hans oöverträffade kometkarriär i Hollywood, om hans osvikliga samhällsengagemang och humanism. Om parallellerna mellan trettiotalets Europa och dagens; groende fattigdom och arbetslöshet, missnöje, nationalism och rasism ...  

Eleverna lyssnar uppmärksamt – eller väluppfostrat – och lyser upp när de får se klipp ur Chaplins pojke och Diktatorn.

Men det är först när Moderna tider drar igång som eleverna vaknar till liv på riktigt. Skratt och fniss avlöser varandra, någon håller händerna för ansiktet, en annan vrider sig på stolen av tillbakahållen glädje.

En och en halv timme senare sträcks många ivriga händer upp i luften. "Det var den bästa filmen ever!" är den första kommentaren som fälls. På den följer idel lovord: "Den var mycket bättre än jag förväntat mig!" säger en, "Den var så rolig!" utbrister en annan.

På frågan hur det var att se en stumfilm, utan dialog, är elevernas svar unisont: "Inga problem! Man förstod precis ändå!" Det enda som en eller par stycken tyckte var konstigt är att en så "ung tjej" (Paulette Goddard) bodde ihop med en så "gammal gubbe" (Chaplin). "Det var nog därför", spekulerar en annan, "som Chaplin sov i skithuset".

Till sist ges klassen lite inspiration till sitt kommande projekt: att göra en  egen stumfilm. Och varken idéer eller estetisk medvetenhet tycks tryta. Med de lovande orden "Jag skulle vilja göra en svartvit, stum skräckfilm. Det blir så läskigt med skuggorna", avslutar en pojke vårt besök.

Text: Malena Janson

Foto: Lars-Eric Larsson