När Matilda kom till Alnön

Matilda tacksam att arbeta med

Lisa Normelli Hessel är lärare på Ankarsviksskolan och berättar om sitt arbete med Matilda när vi träffas under ett genusseminarium på BUFF (Barn och ungdomsfilmsfestivalen i Malmö) i mars. Jag blir förstås nyfiken eftersom jag alltid har gillat Matilda och bokar en intervju.

Lisa berättar om hur hon i klass 4 och 5 först arbetat med Roald Dahls berättelse som högläsningsbok och sedan med filmen från 1996 i regi av Danny DeVito.

– Vi läste högt i klassen cirka en kvart varje dag i en månads tid. Till hela projektet gick det åt ungefär tio lejtioner.

Och eleverna var verkligen på tå – som lärare kan man förstås bli rörd in till bristningsgränsen när en elev kommer fram och berättar att hon varit på biblioteket och lånat Häxorna;"Jag tyckte Roald Dahl skrev så bra, så jag ville läsa mer."

Lisa Normelli Hessel berättar mycket och engagerat om den möjlighet till fördjupning som eleverna har fått chans till i och med arbetet medMatilda – och här rör det sig förstås inte bara om svenska, utan även andra ämnen kommer med; historia och samhällskunskap men i första hand etik i bemärkelsen moral och värdegrund – vilket alltid är tacksamt att diskutera efter en gemensam upplevelse.

Att lära sig att söka information och att i lugn och ro fördjupa ett arbete har sådant värde, menar Lisa, och det är lätt att associera till den flod av information som sköljer över oss alla i dag i en tillvaro som blir alltmer fragmentiserad och där just meningsskapande och tydliga sammanhang blir extra viktigt både för oss själva och visavi omvärlden.

På frågan om hur idén uppstod att jobba med Matilda som bok och film blev svaret enkelt:

– Det var den film som ingick i läsfrämjarsatsningen från Svenska Filminstitutet och som Anders Justin på Film i Västernorrland hade hakat på och erbjöd oss. Men då jag tidigare jobbat med Kalle och Chokladfabriken som högläsningsbok visste jag också att Roald Dahl fungerar, berättar Lisa Normelli Hessel och tillägger:

– Roald Dahls kontrastrika språk och hans härliga typgalleri stimulerade eleverna och var tacksamma att prata om, det visste jag. För hur ofta talar vi annars i skolan om språk utifrån värdering, makt och ansvar?

Lisa Normelli Hessel skrattar vid minnet av samtalen om den hemska rektor Domderarsson. "Får man vara så?" "Näää, då kommer polisen eller Skolinspektionen", svarade en elev.

Att jämföra film och bok

Lisa bad eleverna beskriva bokens huvudfigurer, hur de talade och agerade som människor. Ganska raskt insåg förstås eleverna att det hela var skruvat: Matilda var lugn, smart och klok och föräldrarna var elaka och korkade. Det blev det en lång diskussion om och överraskande ingående kring hur Roald Dahl porträtterar sina karaktärer, ger dem personlighet, inte bara utseende.

När det var dags för filmvisning hamnade fokus på filmens specifika språk.

– Inför visningen pratade vi om att lägga märke till med vilka berättarmedel filmen arbetar. Efter visningen av filmen på biografen i Sundsvall satte vi oss direkt i helklass och diskuterade skillnader och likheter med boken. Vi började med det uppenbart annorlunda som hur berättelsens figurer gestaltas och att det i filmen var USA och inte England som utgjorde miljön och vad det förde med sig. Och hela tiden fanns frågan Varför? med i samtalet. Vi försökte helt enkelt förstå hur man berättar en historia i skriven text och i rörliga bilder, säger Lisa och fortsätter när jag ber henne exemplifiera:

– Vi pratade om hur olika scener i boken inte fungerar lika väl på film som i en bok. Hur saker som beskrivs väldigt ingående i en bok kanske på film bara utgör några sekunder. Samtidigt som de scener som man lagt till i filmen och som inte är med i boken bjuder på mer av wow-känsla, till exempel när Matilda trollar och hela rummet fylls av flygande saker. En liten sidotanke dök upp när barnen började prata om reklam och produktplacering – det handlade om flingor och läsk.

Eleverna var verkligen taggade och ville inte lämna något oprövat och det syns hur stolt Lisa Normelli Hessel är över sina elever. De flesta eleverna tyckte bättre om boken, till exempel Calle: "Jag tyckte att boken var bättre än filmen. I filmen går de så snabbt fram i handlingen men i boken får man veta mer om Matilda." Andra uppskattade just kombinationen: "Det var roligt att få läsa boken och sedan se filmen! Då kan man jämföra vad som är likheter och olikheter mellan boken och filmen", summerar Melina.

Dags att göra film

Snart, under tre dagar i början av juni, är det tänkt att eleverna ska filma själva.

– Vi har hjälp av pedagoger från Film i Västernorrland, dels den filmkunnige Måns Berthas, dels pedagogen Anders Justin, berättar Lisa Normelli Hessel.

Fyra grupper ska göra varsin film under tre dagars intensivt arbete. Dag ett går åt till att göra klart manus samt fördela roller och andra uppgifter. Manuset får rymma max två miljöer för att bli hanterligt. Själva inspelningen måste också äga rum relativt nära skolan av praktiska skäl. Alltför avancerade kostymer, rekvisita och smink undviks.

– Fantasin hos barnen blommar ju lätt ut åt alla håll och kanter så, för att de sedan inte ska bli besvikna, måste vi begränsa och strama upp det hela redan i början. Det har vi igen sedan den andra dagen då vi filmar och dag tre då vi klipper, redigerar och lägger musik och eftertexter, hoppas Lisa Normelli Hessel.

– Men alla elever ska i alla fall få känna på hur det är att filma med en kamera, förklarar Lisa.

Och eleverna själva har egentligen bara ett krav: "Det ska i alla fall vara en bra film!"

Text: Andreas Hoffsten