Digitalisering av Häxan
Vid ljussättningsbordet på Svenska Filminstitutet, råscannad film till höger på mittskärmen, restaurerad till vänster.

Om Häxans digitala restaurering

Biblioteket, Filmarkivet, Nyheter om svensk film, Cinemateket

Inför nypremiären av den kultstämplade svenska skräckfilmen Häxan från 1922, som nu restaurerats digitalt av Svenska Filminstitutet, berättar två av de som varit mest inblandande i arbetet med filmen, ljussättaren Joakim Högberg och Fredrik Rundqvist, materialansvarig. 

Målet med restaureringar är alltid att filmen ska bli så lik det som premiärpubliken upplevde som möjligt. Därför tas repor och andra skador bort, eventuellt bortklippta eller återfunna sekvenser återinförs, blekta färger korrigeras, med mera.
 
Under stumfilmstiden var långtifrån all film svartvit. Det var mycket vanligt att filmen gavs olika färger genom så kallad tintning och toning, så även med Häxan. För denna digitala restaurering scannades de duplikatnegativ som finns bevarade i Filminstitutets arkiv men anteckningar upptäcktes även på mastern (interpositivet). Där stod det inristat i filmremsan, förmodligen av regissören själv, vilka färger som filmens olika scener skulle ges. Anvisningarna skrevs för det filmlaboratorium som skulle ta fram visningskopior av filmen till premiären 1922. Vid tidigare restaureringar har denna information inte varit känd. Men tack vare inristningarna visste vi till denna restaurering vilka scener som ska vara röda, orangea, blå eller amber (bärnsten).
 
Som referens för färgnyanserna har fotografier av färgad nitratfilm i boken Tinting and Toning of Eastman Positive Motion Picture Film från 1924, använts (även om det är långt ifrån enkelt att skilja på amber och orange!). Boken finns att låna i vårt bibliotek, som i samband med premiären dessutom ställer ut rekvisita från Häxan, bland annat ett antal tortyrredskap från filmen.
 
För storleken på filmens mellantexter har ett nitratfilmsfragment av Häxan som finns bevarat hos det Danska Filminstitutet använts som referens, där texten var betydligt större än tidigare trott. De har även getts en blå färg i enlighet med regissörens egna anteckningar, som finns i vårt bibliotek. Häxan har dessutom restaurerats analogt av Filminstitutet 1976 och 2007 och dessa versioner har också kunnat användas som referens för några scener i filmen. 
 
För den scen som prydde omslaget på Cinematekets programtidning i Stockholm inför nypremiären, med regissören Benjamin Christensen som djävulen, saknades instruktioner om färg. Men eftersom andra liknande scener i filmen enligt anvisningarna skall vara blå så pekar allt på att det gäller även denna. I klippet ser du resultatet, med råscannad film till vänster och restaurerad film till höger.

Text: Chrisopher Mair.

Skriv ut