Personerna bakom framgångsrika manus

Betydelsen av bra manus för en films framgång nämns ofta, liksom bristen på bra manus inom svensk film. Men vad leder fram till ett bra manus? Spelar det någon roll vem som skriver det? Vi har kartlagt hur vanligt det är med framgångsrika manus där manusförfattaren också är regissören av filmen, där manusförfattaren också är författare till en eventuell förlaga respektive där manusförfattaren enbart har skrivit manuset till filmen.

Framgångsrika manus

Vad menar vi här med framgångsrika manus? Vi har dels sett på Guldbaggen för bästa manus. Vi har också sett på filmer som lockat en stor publik på bio i Sverige och i utlandet och på filmer som fått höga betyg från kritikerna. Även om det i de tre senare fallen inte handlar om en bedömning av manuset i sig så menar vi att dessa faktorer säger något om hur framgångsrikt ett manus är. Därutöver har vi också sett på alla filmer som har lanserats på bio. Med tanke på hur många manus som aldrig leder till en färdig film kan även det ses som en framgångsfaktor.

Guldbagge och recensioner

Guldbagge för bästa manus började delas ut 1988 och sedan dess har totalt 28 filmer tilldelats priset. Av de 28 Guldbaggarna har majoriteten gått till personer som också var regissörer av filmerna i fråga. Knappt 10 procent har gått till personer som också skrev en förlaga som filmerna byggde på. Knappt 30 procent har gått till personer som enbart skrev manus för filmen i fråga (här benämnt renodlade manusförfattare).

Andel av Guldbaggevinnare för bästa manus per typ av manusförfattare

Senast det hände att en person som enbart var manusförfattare i projektet fick Guldbaggen var när Josefine Adolfsson fick priset för Apflickorna 2011, ett pris hon fick dela med regissören Lisa Aschan (som också var manusförfattare till filmen). Senast det hände om man bara räknar odelade pris, var när Ulf Stark fick priset 1999. Andra exempel på personer som fått priset i en renodlad roll som manusförfattare är Annika Thor, Per Olov Enquist, Jonas Gardell och Ingmar Bergman.

Andel av de 30 svenska långa spelfilmer med högst betygsindex 2007-2015 per typ av manusförfattare

Också om man ser på de 30 långa spelfilmer som har fått högst betygsindex sedan Filminstitutet började ta fram detta 2007 är majoriteten av manusförfattarna regissörer för filmen i fråga. Men andelen av filmerna som har en renodlad manusförfattare är något högre i detta fall. Några exempel på personer som haft en renodlad roll som manusförfattare för en film som hyllats av kritiker är Marietta von Hausswolff von Baumgarten, Karin Arrhenius, Peter Birro, Emma Broström, Alex Haridi, Francy Suntinger och Cilla Jackert. Flera av dessa var också Guldbaggenominerade för bästa manus, även om de inte vann.

Publikframgångar

Ser man istället på de 30 svenska filmer med premiär 2001-2015 som har lockat flest biobesökare i Sverige är bilden den rakt motsatta. Här är det istället en majoritet av filmerna som har manusförfattare som varken har regisserat filmen eller skrivit en eventuell förlaga. Bara 30 procent av filmerna har skrivits av personer som också har regisserat filmen i fråga. Några exempel på skrivande regissörer bakom populära filmer är Maria Blom, Hannes Holm, Colin Nutley och Lasse Åberg. Maria Bloms Masjävlar är den enda filmen sedan 2001 som både har fått en manusbagge och hamnat bland de 30 mest sedda. Maria Blom skrev även den pjäs som filmen bygger på.

Andel av de 30 mest sedda svenska filmerna på bio med premiär 2001-2015, per typ av manusförfattare

För svenska publikframgångar på bio i utlandet är det till stor del samma mönster som i Sverige, även om andelen av filmerna som hade en renodlad manusförfattare är något lägre och andelen som hade en kombinerad manusförfattare-regissör är något högre här. Några exempel på det senare är Ruben Östlunds Turist, Roy Anderssons En duva satt på en gren och funderade på tillvaron och Du levande, Colin Nutleys Heartbreak Hotel samt Lukas Moodyssons Lilja 4-Ever. Tre av dessa filmer fick även en Guldbagge för bästa manus.

Andel av de 30 mest sedda svenska filmerna på bio i utlandet med premiär 2001-2015, per typ av manusförfattare

Få skriver manus till mer än en film

Ser man på alla de 405 svenska långa spelfilmer som hade premiär 2001-2015 angavs totalt 474 personer som manusförfattare. Det kan jämföras med att samma filmer totalt hade 276 olika regissörer. Det är betydligt vanligare att en film har flera manusförfattare (oavsett typ av manusförfattare) än att den har flera regissörer (165 filmer jämfört med 35).

Antal manusförfattare och regissörer efter produktionsfrekvens, lång spelfilm med premiär 2001-2015

Produktionsfrekvensen mätt i antalet filmer en person har jobbat med är låg för både manusförfattare och regissörer. En låg produktionsfrekvens är ett allmänt problem i branschen som även gäller produktionsbolagen. Majoriteten gör bara en film. Men andelen är ännu lägre för manusförfattare än för regissörer. Av de personer som har skrivit manus har 74 procent bara gjort det för en film under perioden, jämfört med att 66 procent av de som har regisserat bara har gjort det en gång. De personer som har skrivit manus för flest filmer är Hannes Holm, Rolf Börjlind, Cecilia Börjlind, Colin Nutley, Hans Gunnarsson, Lars "Vasa" Johansson och Stefan Thunberg. Colin Nutley och Hannes Holm har även regisserat ett stort antal filmer.

Slutsatser

• De flesta filmer som har fått en Guldbagge för bästa manus samt höga betyg från kritikerna är skrivna av samma person som har regisserat dem. Ser man på de filmer som har lockat störst publik på biograferna är det istället filmer skrivna av renodlade manusförfattare som dominerar.
• En förklaring till denna skillnad kan vara att det finns skillnader mellan hur olika typer av filmproduktioner är organiserade. Det ser ut som att mer kommersiellt inriktade produktioner är mer öppna för renodlade manusförfattare än vad konstnärligt inriktade filmprojekt är. Å andra sidan ser det motsatta ut att gälla för skrivande regissörer.
• Ett sätt att höja nivån på svenska manus kan därmed vara att minska polariseringen mellan olika typer av produktioner. Renodlade manusförfattare skulle då kunna få större utrymme att utvecklas konstnärligt samtidigt som skrivande regissörer skulle kunna få ökade möjligheter att nå ut till en större publik.
• En majoritet av manusförfattarna har bara skrivit manus för en film. Det är något vanligare att en regissör har gjort mer än en film än att en manusförfattare har varit inblandad i mer än ett filmprojekt. Samtidigt är det vanligare att en film har flera manusförfattare än att den har flera regissörer.
• Det stora antalet personer som har medverkat som manusförfattare väcker frågan vad som krävs för att bli anlitad som det. Om man vill höja nivån på svenska manus kan ett sätt vara att i högre grad se på tidigare erfarenhet för de personer som får i uppdrag att skriva manus. Det kan i sin tur leda till att en högre andel av manusförfattarna får möjlighet att göra mer än en film.
• Den låga produktionsfrekvensen för manusförfattare kan troligtvis också förklaras av att produktionsfrekvensen är låg även för de flesta produktionsbolag. Om bolagen hade en högre produktionsfrekvens skulle de ha större möjligheter att skapa längre samarbeten med både renodlade manusförfattare och skrivande regissörer. Det skulle troligtvis vara positivt för kvaliteten i svensk film.