Bettan von Horn
Foto: Folkets Bio

Bettan von Horn till minne

Nyheter om svensk film

I slutet av juli gick Bettan von Horn bort i en ålder av 67 år. Som en av Folkets Bios frontfigurer under nästan ett halvt sekel kom hon att betyda enormt mycket för kvalitetsfilmen i allmänhet och den svenska dokumentärfilmen i synnerhet. 

Bettan von Horn arbetade ihärdigt, i mot- och medvind, för att ge de oberoende svenska filmerna och filmarna en plats på den vita duken. En plats där dokumentären behandlades med samma respekt som spelfilmen och den korta filmen med samma omsorg som den långa. 1974 studerade hon filmvetenskap och började riva biljetter på Folkets Bios dåvarande biograf på Högbergsgatan i Stockholm. Därefter blev hon under många år en av de centrala personerna på Folkets Bio. Åren 1993-1999 satt hon också i styrelsen för Svenska Filminstitutet.

Vi bad några av personerna i Bettans närhet dela med sig av sina minnen.

Katrina Mathsson, verksamhetsledare på Folkets Bio och mångårig kollega:

Svensk dokumentärfilm skulle inte vara där den är idag utan Bettan. Svensk kortfilm skulle inte vara där den är idag utan Bettan. Folkets Bio skulle inte vara där den är idag utan Bettan. Filmkonstens status på bio i Sverige skulle inte vara där den är idag utan Bettan. Bettan stod på filmskaparnas och filmens sida. Alltid med respekt för mötet mellan film och publik. På bio.

Men det var inte bara den svenska filmen. När filmer som Padre Padrone, Kristus stannande i Eboli och inte minst Tyskland bleka moder kom till biopubliken i Sverige spelade Bettan en avgörande roll. När Folkets Bio växte blev den svenska filmen, och framför allt dokumentärfilmen, Bettans hjärteområde. Hennes skarpa öga sökte originalitet, djup och autenticitet. Alltid med en ödmjukhet inför varje films möjlighet att nå just sin unika publik. När filminspelningarna blev digitala måste det matchas även i visningsledet, och Bettan var  en pionjär när hon i början av 90-talet byggde upp ett digitalt system för att öka dokumentärfilmens visningsmöjligheter.

Vi jobbade ihop i över 35 år. Tillsammans var vi med om en teknikrevolution på alla områden och dagarna när vi satt på kontoret med fasta telefoner, manuella skrivmaskiner och askkoppar på skrivborden känns väldigt avlägsna. Vi öppnade biografer, vi åkte på festivaler, vi firade födelsedagar, jular och somrar tillsammans, och genom åren även barnafödslar, bröllop och begravningar. Vi jobbade hårt, men vi var också väldigt bra på att festa. Jag översvämmas av minnen och känner en obeskrivlig tacksamhet över att ha fått ha Bettan som en så stor del av mitt liv.

Stefan Jarl, filmregissör och medgrundare till Folkets Bio:

I en extremt mansdominerad filmvärld arbetade Bettan målmedvetet för att bredda och försvara den konstnärliga filmen, inte minst dokumentärfilmen. Hon tappade aldrig sitt engagemang och sin övertygelse. Alla dessa filmer som importerades och distribuerades, alla dessa kontrakt som skrevs – arbetet att samordna var ibland enormt, ofta utfört i det tysta. Under sin tid som invald i Svenska Filminstitutets styrelse förde hon filmarnas och publikens talan.

När det blåste snåla vindar stod Bettan stark, henne kunde man lita på. Inte minst fick hon ta tag i de svåra bitarna som ingen annan orkade med. Bettan var alltid övertygad om att vi skulle klara de kriser vi mötte i vårt arbete för filmen. "Det där löser Bettan" var en vanlig replik när problemen hopade sig på våra biografer eller vi kört fast i en förhandling. Bettan stod fast med sin beslutsamhet och entusiasm.

Stefan Jarls text i helhet om Bettan von Horn finns på stefanjarl.se

bettan_stefan_katrina.jpg

Bettan von Horn tillsammans med Stefan Jarl och Katrina Mathsson. Foto: Jan Göransson

 

Ingrid Edström, f d vd Svenska Filminstitutet och tidigare ordförande i Folkets Bio:

Svensk kort- och dokumentärfilm har förlorat sin bästa vän. Bettan von Horn kämpade i mer än fyrtio år med Folkets Bios visningsverksamhet och som hon låg i! Ett av mina första minnen av henne var när Svenska Kvinnors Filmförbund och Folkets bio arrangerade några dagars festival om kvinnors filmer. Det var ett år när Riksdagshusets interiör byggdes om och man hade lyckats få låna första kammarens plenisal för seminariedelen! Själv satt jag i kassan på Folkets Bio på Högbergsgatan. Redan då märktes Bettans lugna, säkra och bestämda sätt att redovisa problemen och argumentera för förbättringar.

Senare mötte jag ofta Bettan i olika sammanhang där ett starkt minne är när porrfilmsbiografen Zita var till salu och vi besökte den ostädad och i kallt arbetsljus. Det var ingen vacker syn, men Bettan såg bara de framtida möjligheterna! Hon var alltid lugn och avvaktande.

Många gånger kan beslut om anslag och bidrag från Filminstitutet dra ut på tiden, pengarna ligger ju inte alltid och klirrar i kassakistan. Men Bettan hade tålamod och tog alla besked med samma lugn och senare, när Folkets Bio startat en vackert inredd Zita-biograf, gjorde hon fina presentationer av filmer som visades. När jag som pensionär fick äran att leda styrelsen för Folkets Bio, hade jag många tillfällen att beundra radarparet Katrina och Bettan. Den gärning de två tillsammans gjort för svenska filmens plats, för unga filmares utveckling och för visningsmöjligheterna runt om i landet är värd all beundran. Tack, Bettan, för att jag fick vara med på ett hörn!
Bettan-SFI-styrelse-1998-RET.jpg

Rose-Marie Strand, biografsamordnare mm, Folkets Bio:

”Men han fattas mej, skrek Mattis. Han fattas mej så det skär i bröstet!"

Precis så är det, Bettan fattas mig så det skär i bröstet.

I hennes minne vill jag sjunga långsamhetens, omtänksamhetens, noggrannhetens och inte minst nyfikenhetens lov. Att ge saker tid, att bottna i sina beslut, att aldrig stagnera och alltid ta en kopp te innan man hoppar på tåget.

Vila i frid, Bettan.


Anna Serner
, vd Svenska Filminstitutet:

Den envishet och passion som utmärkte Bettan von Horns livslånga gärning för filmen gjorde att hon kom att bli oerhört viktig för den svenska dokumentärfilmen. Många av de svenska filmarna, men också publiken, kan tacka Bettan för hennes ständiga kamp för att få ut alla berättelser på biografen.

Det arbete hon lade ned och den passion hon hade var enastående och jag önskar att många tar över hennes stafettpinne.


Sammanställning: Kajsa Hedström, Jan Göransson och Per Perstrand

Skriv ut