Filminstitutets medierum
Filminstitutets Per Legelius under arbetet med den digitala restaureringen. Foto: Mark Standley.

Moodyssons succédebut återfår rätt look efter nästan 20 år

Fucking Åmål har knappt gått att se så som den såg ut på bio när dem kom 1998, eftersom den varit snudd på omöjlig att digitalisera i tillräckligt hög kvalitet. Tills nu. Snart kommer filmen åter kunna visas på biografer över hela Sverige, ses via vod, tv och andra fönster. Vid nypremiären på Cinemateket finns dessutom huvudrollsinnehavarna Rebecka Liljeberg och Alexandra Dahlström, filmens producent Lars Jönsson och filmjournalisten Andrea Reuter på plats för ett samtal om filmen. 

Lukas Moodyssons högstadiedrama i småstaden Åmål sågs av hela 868 015 personer på bio i Sverige och blev en internationell succé med över 1 290 000 biobesök utomlands. Den belönades med Guldbaggar för bästa film, bästa manus, bästa regi och bästa kvinnliga huvudroll. Den vann det prestigefyllda queerfilmpriset Teddy Award vid filmfestivalen i Berlin och kvalade förra året in på British Film Institutes lista över de främsta HBTQ-filmerna någonsin. Att filmen varit så svår att restaurera digitalt beror på den process som gav filmen dess säreget korniga utseende. Den spelades in på 16mm reversalfilm som negativframkallades och sedan vändes till 35mm-master inför klippningen och sedan till 35mm duplikatnegativ som ljussattes till slutliga visningskopian. En mycket intrikat analog process som tidigare varit omöjlig att återskapa digitalt.
 
Fucking Åmåls filmkopior hade en fin och säregen look när filmen kom ut 1998. När det sedan gjordes video- och tv-mastrar så hängde inte dåtidens teknik med. Det blev i vissa scener för mörkt och brusigt. Roligt att de digitala versionerna nu äntligen kan svara upp mot originalet, säger Lars Jönsson.

Fredrik Rundqvist, materialansvarig, kommenterar Svenska Filminstitutets digitala restaurering av filmen:
– Det var en omfattande process. Vi skannade in allt, 16mm-reversalfilmen och de olika 35-mm-materialen, för att testa vilket som gav bäst resultat. Vi har haft testvisningar med Lukas Moodysson och Lars Jönsson på plats i vår biograf och jämfört med de analoga visningskopior som finns i arkivet. Till slut utgick vi ändå från 16mm-reversalfilmen, och har bearbetat den för få den digitala restaureringen så lik den version av filmen som först mötte publiken som möjligt.

Skriv ut