Gösta Berlings saga i nyrestaurerad version

Denna version är 16 minuter längre än den tidigare restaureringen som utfördes i mitten av 70-talet. Filmen har dessutom återfått sitt ursprungliga bildformat, originalets färgtintning* och återskapade mellantexter, som det såg ut vid den ursprungliga premiären 1924.

Huvudsakligt utgångsmaterial har varit en masterkopia från 50-talet i Filminstitutets arkivsamlingar, men inför den nya restaureringen av filmen lånade Filminstitutet färgtintade nitratkopior från Cinemateca Portuguesa i Lissabon och Cinémathèque française i Paris, samt ett längre färgtintat nitratfragment från Deutsche Kinemathek i Berlin och två svartvita acetatkopior från Gosfilmofond i Moskva, från vilka bilder och scener som tidigare saknats har omkopierats.

Det analoga restaureringsarbetet har utförts vid Filminstitutets fotokemiska laboratorium i Rotebro, där ett nytt negativ från de olika utgångsmaterialen har tagits fram, och där 35mm-visningskopior framställts. Senare i år kommer den restaurerade versionen att digitaliseras, för att kunna tillgängliggöras också i digitala biografformat.

– Återskapandet har varit en stor utmaning. Till min hjälp förutom filmmaterialen har jag använt mig av manus, textlista, inspelningsrapporter och annan dokumentation som finns bevarad på Filminstitutets bibliotek, säger Filmarkivets Jörgen Viman, som ansvarat för restaureringen.

Den nyrestaurerade versionen premiärvisades den 8 februari på Filmhuset i år och ackompanjerades då av Matti Bye ensemble med Lotta Johansson på violin och såg, Helena Espvall på cello och liveelektronik, Laura ”Lau Nau” Naukkarinen på röst och synt, Kristian Holmgren på bas och Matti Bye på piano och liveelektronik.

(*Med färgtintning menas att filmremsorna är doppade i olika färgbad. )