Svenska filminstitutet
Bild ur Turpa Kiinni Minun Haters
Ur Jon Blåheds Turpa kiinni minun haters (Foto: Josef Persson, 2019)

Nationella minoriteter på Svenska Filminstitutet

Svenska Filminstitutet har sedan 2018 i uppdrag att 'främja tillgången till film för barn och unga på de nationella minoritetsspråken'. En organisationsövergripande strategi har tagits fram för att tydliggöra hur vi ska arbeta med regeringens uppdrag.

Vi ser flera målgrupper, både minoriteterna själva och andra som idag har dålig kunskap om vilka våra minoriteter är och hur deras rättigheter ser ut. Det betyder att vi, i samtal med representanter från minoritetsorganisationer, Språkrådet med flera, ser över hur vi genom filmen kan stärka språk och kultur och öka kunskapen om minoriteterna – i allt från filmpedagogiska projekt, där barn och unga får se, samtala och göra film på sina språk, till att ge kunskap om minoriteterna i linje med skolans läroplan. Vi ser också över dubbningsprojekt och hur vi kan lyfta film på minoritetsspråken på vår webbplats.

Vi är övertygade om att film stärker språk, identitet och kunskap om varandra. Utifrån det vill vi hitta konkreta aktiviteter kopplade till strategin.

Har du tankar kring uppdraget, kontakta oss gärna. Kontaktuppgifter hittar du längst ner på sidan.

Under Läs mer nedan publicerar vi kontinuerligt information kring de olika insatser vi genomför.

BAKGRUND

Var tionde svensk definierar sig till någon av de erkända minoritetsgrupperna i Sverige – tornedalingar, sverigefinnar, judar, romer och samer (som också är ett urfolk). Dessa grupper har funnits i Sverige under lång tid, men ända in på nittonhundratalet har deras språk, kultur och tradition diskriminerats och förtryckts. Bland annat förbjöds de samiska, finska och tornedalska barnen att prata sitt eget modersmål i skolan.  Förföljelsen av judar och romer har genom historien varit omfattande i många länder. I Sverige dröjde det till 1960-talet innan romer fick möjlighet att gå i skola och flytta in i vanliga bostäder.

I december 1999 beslutade riksdagen att Sverige skulle ansluta sig till Europarådets ramkonvention, som erkänner de nationella minoriteternas språk och kultur som en mänsklig rättighet som ska stödjas, skyddas och bevaras. Riksdagen fattade också beslut om en minoritetspolitik. De historiska minoritetsspråken är meänkieli, finska, jiddisch, romani chib, samiska. (med varieteter) Gemensamt för minoritetsgrupperna är att de har befolkat Sverige under lång tid samt att de utgör grupper med en uttalad samhörighet. De har även en egen religiös, språklig eller kulturell tillhörighet och en vilja att behålla sin identitet.

Minoritetspolitiken omfattar frågor om skydd och stöd för de nationella minoriteterna och de historiska minoritetsspråken. Att stärka skyddet av de nationella minoriteterna är en del av Sveriges arbete med att värna om de mänskliga rättigheterna. 2010 trädde Lagen om nationella minoriteter i kraft.

(Källa: minoritet.se och Stockholm Stad)

REFERENSGRUPP

Referensgruppen för nationella minoriteter, utanför Filmhuset i Stockholm

Referensgrupp för arbetet med att främja film för barn och unga på minoritetsspråken:

Från vänster till höger ser vi

Anne Kalmering Josephson, producent, sångerska, leder jiddischkör

Venla Odenbalk, Sverigefinska ungdomsförbundet Ungfin

Ivana Koutnikova, Paideia folkhögskola

Dolaresa Andersen, föreläsare, studerar mänskliga rättigheter med mera 

Jon Blåhed, filmregissör från Tornedalen

Paul Dandos, Tehara media

Martin Forss, Met Nouret, Tornedalingarnas ungdomsorganisation

Lina Puranen, filmare, producent, kulturproducent

Juhán Niila, Samiska ungdomsförbundet Sáminuorra  (saknas på bild)

Oskar Njajta Östergren, filmare (saknas på bild)

 

 

 

 

Malin Nygren

Projektledare Nationella minoriteter

malin.nygren@filminstitutet.se

Skriv ut