Cinemateket
Mrs. Dalloway

Mrs. Dalloway

Originaltitel: Mrs. Dalloway

Regi: Marleen Gorris

Capitol Lägg till i kalender

Den första och hittills enda filmatiseringen av Virginia Woolfs modernistiska portalverk, vars parallella historier, tidsförskjutningar och svävande dramaturgi skrämt bort tidigare pretendenter. Marleen Gorris film följer Mrs. Dalloways förberedelser inför en middagsbjudning, en dag som kantas av minnen från ungdomen då hon stöter på en älskare hon en gång valde bort.

”Mrs. Dalloway sade att hon skulle köpa blommorna själv.” Den första meningen i Virginia Woolfs Mrs. Dalloway (1925) är en av litteraturens mest kända. Vi får därefter följa henne längs Londons gator när hon ska inhandla blommor till den middagsbjudning hon planerat för kvällen. Hon passerar Septimus Smith, en krigsveteran som i många avseenden är hennes alter ego och vi får följa också honom under denna dag. Mrs. Dalloway får besök av en ungdomskärlek, en man hon valde bort för att gifta sig med den mer pålitliga Mr. Dalloway. Woolf undersöker tiden som en konstant ström, där det förflutna, nuet och framtiden flyter ihop, och hur människor hittar sätt att finna sig i dess gång.

Woolfs verk, i likhet med andra modernistiska författares, har sällan överförts till film. Filmvärlden, inte minst Hollywood, har haft svårt att få grepp om denna typ av litteratur, som undersöker tidens gång och perceptionen av världen i textform. Det har främst varit filmare utanför mittfåran, med ett eget filmiskt språk, som vågat ta sig an dem. Sådana som Marleen Gorris.

Gorris började sin bana som rasande skildrare av patriarkat och systerskap i filmer som De stilte rond Christine M. (1982) och Spruckna speglar (1984) innan hon fick sitt stora internationella genombrott med den betydligt varmare, men lika ilskna, Antonias värld (1995). Hennes Mrs. Dalloway är lika mycket Marleen Gorris som Virginia Woolfs. Det är ingen trogen filmatisering, varken till form eller tematik. Gorris fokuserar på Mrs. Dalloway snarare än på Septimus Smith. Hon ställer frågor om sexuell identitet och politik förpackade i ett romantiskt skal. I sluttexterna tackas filmparet Ismail Merchant och James Ivory (Ett rum med utsikt, 1985; Återstoden av dagen, 1993) men deras närvaro märks från första rutan. (1)

Mrs. Dalloway togs emot vänligare av filmkritiker än av litteraturkritiker. De senare tyckte att filmen tog sig för stora friheter och stod sig slätt i jämförelse med romanen. Och nog är det provocerande när en konstform tar sig an en annan konstforms främsta verk. Förmodligen hade Virginia Woolf känt detsamma inför Marleen Gorris film, då hennes tankar om filmen som konstform var tämligen låga. Efter ett biobesök 1926 inleder hon en essä med följande ord:

”People say the savage no longer exists in us, that we are at the fag-end of civilization, that everything has been said already, and that it is too late to be ambitious. But these philosophers have presumably forgotten the movies. They have never seen the savages of the twentieth century watching the pictures.” (2)

(1) Merchant-Ivorys Hetta (1983) visas också i höstens program.
(2) Virginia Woolf, ”The Cinema”, i The Nation and Athenæum, 3 juli 1926.

Filmfakta

Originaltitel: Mrs. Dalloway
Regi: Marleen Gorris
Medverkande: Vanessa Redgrave, Natascha McElhone, Michael Kitchen, Alan Cox, Rupert Graves
År: 1997
Land: USA, Storbritannien, Nederländerna
Format: 35 mm
Längd: 1 tim 37 min
Dialogspråk: Engelska
Text: Nederländska texter
Åldersgräns: Barntillåten
Läs mer om ”Mrs. Dalloway” i Svensk Filmdatabas

Mrs. Dalloway ingår i temat

Immemory: Minnets geografi och den rörliga bilden

Hösten 2021 uppmärksammar Cinemateket filmen som minnesteknologi. Hur bilder har gjort oss till dem vi är, hur de kommer att forma oss i morgon och hur filmskapare de senaste 126 åren har undersökt filmens förmåga att bevara, återskapa och ifrågasätta det förflutna.

Vi tar oss an temat under rubriken Immemory – Minnets geografi och den rörliga bilden, där vi uppmärksammar filmer som funderar kring vad det är att minnas. En av filmskaparna som mest konsekvent tagit sig an fenomenet är Chris Marker, vars Sans soleil och Terrassen inleder höstprogrammet.

Utanför temat visar vi film av Luis García Berlanga och William Wyler. Och som vanligt rymmer programmet Unga Cinemateket, där unga får möjligheten att upptäcka filmhistorien på stor duk.
Läs mer om temat

Skriv ut

Ingår i Immemory: Minnets geografi och den rörliga bilden