Cinemateket
Brand Upon the Brain!

Brand Upon the Brain!

Originaltitel: Brand Upon the Brain!

Regi: Guy Maddin

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

Självbiografiskt inspirerad stumfilm med berättarröst och ljudeffekter, där vuxen man målar om fyrtorn på den isolerade ö där han växte upp tillsammans med sin familj och inhysta föräldralösa barn, och förlorar sig i minnen.

Brand Upon the Brain! är den andra fristående delen i filmskaparen Guy Maddins ”me trilogy” – tre filmer där huvudpersonen heter Guy Maddin och där regissörens liv i olika grad ligger till grund för innehållet. (1) Brand Upon the Brain! utgår från Maddins familjerelationer, men är inte så mycket ”baserad på verkligheten” som en oidipal metafor. Filmvetaren William Beard beskriver hur attityder och handlingar ”presenteras ur barnets simpelt storslagna synvinkel – eller snarare, barnets synvinkel som den grävts fram i psykoanalys”.

Filmen har undertiteln ”A Remembrance in 12 Chapters”, och inleds med att den vuxna Guy Maddin anländer med båt till den isolerade ö han växt upp på, för att uppfylla moderns önskan att måla om dess fyrtorn. När han skrider till verket börjar han minnas barndomen, då mor, far, syster och Guy delade hem med en skock föräldralösa barn. Den despotiska modern bevakar ständigt sina barn, kommunicerar via en ”aerofon” som laddas av ilska, hyser incestuösa böjelser gentemot sonen och hotar ständigt att ta livet av sig när hon inte får som hon vill. Fadern är en oavbrutet bortvänd vetenskapsman som tillbringar all tid i sitt laboratorium, där han framställer ett livselixir av nektar som modern med jämna mellanrum extraherar från de sovande barnhemsbarnens huvuden (härav titelns ”märken på hjärnan”). Till ön kommer även en ung kvinnlig detektiv som väcker Guys sexualitet, men försvinner. När hon återkommer, förklädd till sin tvillingbror, inleder hon en relation med systern.

Det hela gestaltas som en frenetiskt klippt skräcktripp till stumfilm. Filosofen Carl Matheson ger en nyckel när han föreslår att Maddins filmer bör ses som ”dokumentärer om återkommande mardrömmar”, där ”långa perioder av tystnad punkteras av skrik och upprepade mantran”.

Att tystnaden bryts innebär här att en berättare (Isabella Rossellini) ömsom kompletterar, ömsom kommenterar, ömsom upprepar vad som sker i bild och vad som står på de regelbundna textskyltarna. Vid premiären på filmfestivalen i Toronto framfördes denna tolkning live av en ”interlokutör”, jämte en symfoniorkester och ljudläggare som skapade ljudeffekter på plats. I bioversionen sker detta alltså på ett och samma ljudspår.

Maddin är en anakronist. Han tar sig an den tidiga filmen inte som en nostalgiker utan som ett slags retroaktiv pionjär, som i en tidsmaskin för filmens audiovisuella utveckling framåt. Filmvetaren Saige Walton beskriver hur Maddins filmer framstår som ”åldrade filmkopior, projicerade på nytt men fulla av information om sin egen historia och materialitet”. En medveten artificialitet, en filmisk gestaltning av en människas komplexa minne.

(1) De andra filmerna är Cowards Bend the Knee (2003) och My Winnipeg (2007).

Läs mer: David Church (red.), Playing with Memories: Essays on Guy Maddin (2009)

Filmfakta

Originaltitel: Brand Upon the Brain!
Regi: Guy Maddin
Medverkande: Gretchen Krich, Sullivan Brown, Maya Lawson, Jake Morgan-Scharhon, Erik Steffen Maahs
År: 2006
Land: Kanada, USA
Format: DCP (digitaliserad)
Längd: 1 tim 35 min
Dialogspråk: engelska
Text: utan text
Åldersgräns: Tillåten från 15 år

Brand Upon the Brain! ingår i temat

Immemory: Minnets geografi och den rörliga bilden

Hösten 2021 uppmärksammar Cinemateket filmen som minnesteknologi. Hur bilder har gjort oss till dem vi är, hur de kommer att forma oss i morgon och hur filmskapare de senaste 126 åren har undersökt filmens förmåga att bevara, återskapa och ifrågasätta det förflutna.

Vi tar oss an temat under rubriken Immemory – Minnets geografi och den rörliga bilden, där vi uppmärksammar filmer som funderar kring vad det är att minnas. En av filmskaparna som mest konsekvent tagit sig an fenomenet är Chris Marker, vars Sans soleil och Terrassen inleder höstprogrammet.

Utanför temat visar vi film av Luis García Berlanga och William Wyler. Och som vanligt rymmer programmet Unga Cinemateket, där unga får möjligheten att upptäcka filmhistorien på stor duk.
Läs mer om temat

Skriv ut

Ingår i Immemory: Minnets geografi och den rörliga bilden