
Föraktet
Originaltitel: Le mépris
Regi: Jean-Luc Godard
Skådespelare: Brigitte Bardot, Michel Piccoli, Fritz Lang, Jack Palance, Giorgia Moll
Fritz Lang spelar sig själv i Jean-Luc Godards Föraktet, där den åldrande filmskaparen får i uppdrag att filmatisera Homeros Odysséen – en av den västerländska kulturens mest tongivande exilberättelser – och tvingas ge sig i kast med både äktenskapskrisande manusförfattare och producenter som vill ha mer naket och mindre konst.
Alberto Moravias roman Föraktet (1954), som ligger till grund för Jean-Luc Godards film, berättar om en författare vars ekonomi tvingar honom till att skriva manus till filmer med, enligt honom själv, ringa konstnärliga meriter. Däremot blir det projekt han värvas att arbete på – en filmatisering av Homeros Odysséen – långt ifrån meningslöst. Åtminstone inte för honom själv, då han börjar se paralleller mellan sitt eget liv och berättelsen om Odysseus, Ithakas konung som under resan tillbaka till sitt land och sin hustru hamnar på irrfärd.
I Moravias roman och Godards film framförs den psykoanalytiskt anstrukna idén om att Odysseus egentligen inte ville åka tillbaka till sitt hem, och att det trojanska kriget bara var en förevändning för honom att ta sig därifrån – att han alltså gått i frivillig exil. Men exilen gör sig även påmind i andra av filmens element. Däribland genom Fritz Langs gestalt, och hur det öppet refereras till hans flykt från Tyskland under krigsåren. Bland annat citerar han själv en dikt av exilkamraten Bertolt Brecht, och vid ett tillfälle parafraserar Jack Palances producent en utsaga tillskriven Joseph Goebbels, då han säger att han varje gång han hör ordet kultur sträcker sig efter sitt checkhäfte.
Men viktigast förblir ändå beröringspunkterna mellan Odysseus och hans värld, och manusförfattarens och hans värld, samt den alienerade tillvaro som Föraktet skildrar – och som Godard själv, i beskriver med följande ord:
”När jag funderar ordentligt framstår Föraktet, bortsett från den psykologiska berättelsen om en hustru som föraktar sin make, som en historia om västerlandets bortstötta, de som överlevt modernitetens bortstötning, som en dag stiger i land – likt hjältarna hos Verne och Stevenson – på en öde och mystisk ö, vars mystik är frånvaron av mystik, det vill säga verkligheten. Medan Odysseus odyssé var ett fysiskt fenomen, så har jag filmat en moralisk odyssé [...].” (1)
(1) Cahiers du Cinéma, nr. 146 (1963).
Text: Stefan Ramstedt.