Cinemateket
Resan till Kythera

Resan till Kythera

Originaltitel: Taxidi sta Kythira

Regi: Theo Angelopoulos

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

Befinner vi oss i regissörens minne? En förnimmelse av framtiden? Det vet vi inte. Som i sina andra filmer lyckas Theo Angelopoulos med Resan till Kythera upplösa tiden och anspela på temat om vad det innebär att vara en modern grekisk konstnär som lever i inbördeskrigets skugga.

Regissören Alexandros kommer till filmstudion där en provspelning hålls. Rummet är fyllt av äldre män som alla upprepar frasen ”det är jag”. Även hans far Spyros, som återvänt till Grekland efter 32 år i Sovjetunionen, upprepar senare samma replik: ”Det är jag.”

Filmen går att koppla till aktuella händelser i den grekiska politiska samtiden i början på 1980-talet. En allmän amnesti hade gjort att tusentals grekiska kommunister i exil kunde återvända. Kriget slutade med kommuniststyrkornas förlust och omkring 130 000 flydde utomlands, mestadels till Sovjetunionen. Vissa förvisades efter att ha avtjänat fängelsestraff för brott mot staten.

Spyros upptäcker att han känner sig som en främling i hemlandet efter att ha varit borta i så många år. Tidssprickan har gjort att det Grekland han känt till försvunnit. Kapitalismen har gjort sitt. Under landsflykten har grekiska byar, som den han återvänder till, förändrats dramatiskt. Landsbygden töms när grekerna migrerar på jakt efter arbete och ett bättre liv, antingen utomlands eller till Aten.

Spyros ser att byborna är på väg att sälja sin mark till ett företag som har för avsikt att utveckla en semesterort. Han vägrar att underteckna och blockerar därmed affären. Genom att göra det väcker han gamla fiender och inbördeskrigsminnen. För Angelopoulos representerar Spyros landets icke-uppgjorda förflutna som inte kan försona sig med samtiden.

Fotot är påfallande vackert, drömlikt och poetiskt. I långa tagningar utforskas flyktens tysta erfarenheter någonstans i skärningspunkter mellan det personliga och det politiska. Det estetiska anslaget skymmer dock aldrig den filosofiska tanken.

Likt andra filmer av Angelopoulos är Resan till Kythera en variant på Odysséen, med Spyros som Odysseus som återvänder till sin ö Ithaka och hustrun Penelope. Men Spyros är för evigt en fördriven person utan nationell hemvist. Han hör inte till någonstans, utan tvingas på flykt om och om igen.

Text: Sanjin Pejkovic.

Filmfakta

Originaltitel: Taxidi sta Kythira
Regi: Theo Angelopoulos
Medverkande: Manos Katrakis, Dora Volanaki, Julio Brogi
År: 1984
Land: Grekland
Format: 35 mm
Längd: 2 tim 19 min
Dialogspråk: Grekiska
Text: Svensk text
Åldersgräns: Tillåten från 7 år
Läs mer om ”Resan till Kythera” i Svensk Filmdatabas

Resan till Kythera ingår i temat

Exil – Längtan efter ett hem

”Exil är drömmen om en ärorik återkomst. Exil är en uppenbarelse om revolution: Elba, inte Sankta Helena. Den är en oändlig paradox: att blicka framåt genom att ständigt blicka bakåt.” – Salman Rushdie, Satansverserna (1988)

Vissa lämnar sina hem och hittar ett nytt, för andra innebär lämnandet en förlust – inte bara av ett hem, utan även ett sammanhang och en förankring. Oavsett har den som är i exil tagit med sig en bit av den plats den lämnat, en blick som ger perspektiv och som ibland skaver. Minnena följer med i resväskan och därmed ofta en längtan. En längtan som är sentimental och skapar en bild av det forna hemmet som tar omöjligt stor plats och som inte alltid faktiskt är det hem som man lämnat.

Men som litteraturkritikern och författaren Kristoffer Leandoer skriver är andra sidan av exilens mynt att längta bort. Att inte känna sig hemma. Att lämna. Båda sidorna bygger på ”tron på att ett landskap, en stad, en bygd, en utsikt har en alldeles bestämd innebörd, att ett landskap betyder någonting. Att det äger en speciell kvalitet”, som författaren Pär Rådström uttryckt det.

Många har tagit sig an uppgiften att försöka förstå och beskriva känslan av utanförskapet på den nya platsen – förlusten av språklig, social och kulturell samhörighet. Och om försöken att återvinna denna samhörighet genom att återvända eller bygga ett nytt hem. Länge gjordes det med ett romantiskt skimmer lagt över exilen, i alla fall i västvärlden. Med ett omhuldande av utanförskapet och ett upphöjande av den kritiska blicken, i alla fall så länge det var en västerlännings blick.

1900-talet var inte nådigt mot den sortens romantiserande av exilen. Andra röster började höras om flykt och tillvaron i exil. Andra historier om maktlöshet, beroende och ilska.

Filmare har, precis som andra konstnärer, försökt skildra och förstå känslan av hemlöshet som många bär med sig. Filmen ger exempel på hur en utifrånblick, som den i exil besitter, kan förändra det universella språk som filmen är. För filmens historia är internationell. Filmare har rest världen runt för att uppfylla sina drömmar långt borta från hemmet. För att fly undan de som förvägrar dem drömmen och ibland deras liv. När de korsat Medelhavet, Atlanten – eller vilka gränser de nu varit tvungna att korsa – har de förändrat filmen.

Denna vår utforskar Cinemateket exilens plats inom filmen genom filmare vars konstnärskap präglas av exil, och vars utifrånblick och erfarenheter förändrat filmen genom historien.

Vi gör det genom Max Ophüls som tog med sig hemstaden Wien vart han än flydde och vart han än gjorde filmer. Genom Claire Denis filmer, där människor fängslade av sina ursprung försöker navigera sig genom det förflutna. Genom Safi Faye, som ständigt återvände till sitt Senegal. Genom Sarah Maldoror som tog med sig kameran världen runt. Genom Tsai Ming-liang som skildrar gränslöshet i ständig kamp med gränser. Genom Jim Jarmuschs porträtt av särlingar och missanpassade på jakt efter tillhörighet.

Vi gör det genom filmer som utforskar förlust, att lämna ett hem, att komma till en ny plats, skapa ett nytt hem och att längta tillbaka. Filmer av de som i exil tagit med sig sitt lands filmiska traditioner och språk och infogat dem i det nya landets. Filmer som utforskar förhållandet mellan det man lämnat bakom sig och det man kommer till. Filmer om att längta hem till den plats som man lämnat och att till slut återvända.


Läs mer om temat

Skriv ut

Ingår i Exil – Längtan efter ett hem