De 39 stegen
Originaltitel: The 39 Steps
Regi: Alfred Hitchcock
Skådespelare: Robert Donat, Madeleine Carroll, Godfrey Tearle, Peggy Ashcroft
Den mustaschprydda kanadensaren Richard Hannay utpekas felaktigt som mördare under Londonvisit. Han befinner sig snart i en svåröverskådlig storpolitisk förvecklingssoppa. Hitchcocks klassiska matinéäventyr parar filmisk lekfullhet med utsiktslös mellankrigsstämning och genererade hans dittills största publikframgång.
John Buchans litterära förlaga med samma namn betraktas ofta som en urkund för man-på-flykt-genren, ett motiv som kom att bli något av ett signum för Hitchcock. Under översyn av författaren tog sig Hitchcock stora friheter med narrativet, däribland att förlägga det till en samtida kontext. Handlingens mysterium är av uppenbar MacGuffin-karaktär med en godtycklig katalysator som utlöser händelsekedjorna som drabbar filmens antihjälte.
Hanney förblir, trots patriotiska incitament kring hot mot rikets säkerhet, mest intresserad av att rädda sitt eget skinn. Kanske är det utlänningens utifrånperspektiv (en av Hitchcocks ändringar) som möjliggör hans ironiska jämnmod och skärskådande samhällssyn. Det brittiska imperiet målas upp som ett fallfärdigt luftslott av skenheliga vanföreställningar. De skeva gränderna befolkas av ännu sjavigare invånare, en desillusionerad massa redo att backa upp vilken strömning som helst. Rättsväsendet är till synes lika inkört i gamla banor.
En central gestalt är minneskonstnären Mr. Memory, synligt plågad av mängden fakta han härbärgerar. På ett liknande sätt verkar hela önationen vilja förtränga sina misslyckanden. Filmens upplösta moral fungerar som en replik på den strikta produktionskod som nyligen införlivats i Hollywood. Äktenskapets bigotteri får utstå filmens hårdaste kängor. Dess civilsamhälle sluter upprepade gånger upp bakom äktenskapsbrott.
En talande metafor för giftermålets moras är sekvensen där Hanney handfängslas med den kvinna (Madeleine Carroll) som minst tror på hans bedyranden. Huvudpersonen hyser en tveeggad gentlemannaattityd som inrymmer såväl rättvisepatos som misogyna skämt och våldsinsinuationer. Samtidigt fördömer filmen med all tydlighet den hustrumisshandlande bonde som i ett avsnitt inkvarterar huvudpersonen. De 39 stegen är en enigmatisk tummelplats, såväl filmiskt som samhälleligt, för moderna och förlegade värden.
Text: Kim Ekberg.