Cinemateket
Ett ögonblick av oskuld

Ett ögonblick av oskuld

Originaltitel: Nun va goldun

Regi: Mohsen Makhmalbaf

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

Som 17-åring knivhögg regissören Mohsen Makhmalbaf en polis under protester mot Shahen av Iran. Två årtionden senare kontaktar han mannen för att tillsammans filmatisera incidenten, som ledde till många år i fängelse. Med en oregerlig medskapare undersöker Makhmalbaf inte bara det förflutna utan även svårigheterna att återskapa det.

1974 knivhugger den 17-årige Mohsen Makhalbaf en polis under protester mot Shahen av Iran. Han grips, döms och sitter i fängelse fram till den iranska revolutionen 1979. Några år senare debuterar han som regissör och under det följande decenniet kommer han att bli en av landets mest uppburna filmare, med framgångar både i hemlandet och i Europa. 20 år efter incidenten med polisen tar han kontakt med honom för att göra en självbiografisk film om ett ögonblick som kom att förändra hans liv. Polisen är till en början avvaktande, men han när drömmar om filmbranschen och går med på att medverka.

Det som följer är en konfliktfylld resa där de två männen inte är ense om särskilt mycket alls. Polisen är missnöjd med skådespelaren som ska gestalta honom (som inte alls är tillräckligt stilig och kanske vore det bäst om han spelade sig själv?), missnöjd med hur berättelsen skildras eftersom den inte stämmer överens med hur han minns det och missnöjd med regissören som ska få bestämma över hur hans förflutna ska skildras. Resultatet är en film om en filminspelning, om återskapandet av det förflutna och om två män som genom att konfrontera varandras minnen blir tvungna att omvärdera sina bilder av sig själva som unga. Det blir också en film som ställer frågor om vems förflutna som ska skildras och vem som äger rätten till minnen.

Ett ögonblick av oskuld kom 1996 och var en de filmer som representerade vad som kom att kallas för den iranska neorealismen. Mohsen Makhmalbaf, Abbas Kiarostami och senare Jafar Panahi gjorde under en period filmer som skildrade verkliga händelser, men där man valde bort det dokumentära formatet för att i stället iscensätta det förflutna och nuet – med en självmedvetenhet om att en film om verkligheten ändå bara är en film, och som sådan kräver kompromisser och till slut ett förfalskande av det den skildrar. Det var ett sätt att göra film som fokuserade på vad film kunde göra och vara och var delvis ett svar på de attacker som Makhmalbaf fick uppleva efter filmen Nobat e Ashegi (1995):

”I sex månader publicerade Irans största dagstidning helsidor där man angrep inte bara mitt verk och min person, utan själva filmkonsten. De angrep filmkonsten! Och jag tror att det var det här som fick många av oss att känna att vi måste försvara filmen. Att det var dags att visa vad film är. Att organisera oss och formulera ett försvar.” (1)

Efter Ett ögonblick av oskuld valde Makhmalbaf att pausa sitt filmande för att starta filmskolan Makhmalbaf Film House tillsammans med fru Marziyeh Meshkini (Dagen jag blev kvinna, 2000) och där studenterna bestod av hans barn Samira, Hana och Maysam (vars filmer rönt ännu större internationell uppmärksamhet vid prestigefulla festivaler). Han lämnade Iran 2005 och är sedan dess bosatt i Paris.

(1) Makhmalbaf intervjuad i Philippe Gajan, ”Mohsen Makhmalbaf”, i 24 images nr. 85, vinter 1996–1997.

Sanjin Pejkovic, doktor i filmvetenskap, inleder.

Filmfakta

Originaltitel: Nun va goldun
Regi: Mohsen Makhmalbaf
Medverkande: Mohsen Makhmalbaf, Mirhadi Tayebi
År: 1996
Land: Iran
Format: 35 mm
Längd: 1 tim 18 min
Dialogspråk: Persiska
Text: Engelsk text
Åldersgräns: Tillåten från 15 år
Läs mer om ”Ett ögonblick av oskuld” i Svensk Filmdatabas

Ett ögonblick av oskuld ingår i temat

Immemory: Minnets geografi och den rörliga bilden

Hösten 2021 uppmärksammar Cinemateket filmen som minnesteknologi. Hur bilder har gjort oss till dem vi är, hur de kommer att forma oss i morgon och hur filmskapare de senaste 126 åren har undersökt filmens förmåga att bevara, återskapa och ifrågasätta det förflutna.

Vi tar oss an temat under rubriken Immemory – Minnets geografi och den rörliga bilden, där vi uppmärksammar filmer som funderar kring vad det är att minnas. En av filmskaparna som mest konsekvent tagit sig an fenomenet är Chris Marker, vars Sans soleil och Terrassen inleder höstprogrammet.

Utanför temat visar vi film av Luis García Berlanga och William Wyler. Och som vanligt rymmer programmet Unga Cinemateket, där unga får möjligheten att upptäcka filmhistorien på stor duk.
Läs mer om temat

Skriv ut

Ingår i Immemory: Minnets geografi och den rörliga bilden