Cinemateket
Hotel Imperial

Hotel Imperial

Originaltitel: Hotel Imperial

Regi: Mauritz Stiller

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

I sitt första samarbete med Mauritz Stiller spelar Pola Negri kammarjungfrun Anna på det österrikisk-ungerska hotellet Imperial, dit James Halls löjtnant tar sin tillflykt från den ryska arméns frammarsch under första världskrigets slutskede. Genom Annas list förkläs löjtnanten till servitör innan ryssarna stövlar in med en pilsk general i spetsen.

Mauritz Stillers vistelse i USA genererade tre filmer. Av dessa är Hotel Imperial, baserad på Lajos Bírós pjäs från 1917, den första. I den bärande huvudrollen syns den polskfödda Pola Negri som – även om kritikerna inte var helt eniga om filmen – fick övervägande positiv kritik. Varietys utsända berömde regin och Bert Glennons kameraarbete, men menade att manuset föll platt. The New York Times skrev att scenariot kunde belastas för några av filmens tillkortakommanden, men att Stiller var skyldig till andra.

Visst är berättelsen i enklaste laget. Men det är en inte desto mindre effektivt berättad askungesaga, där tjänsteflickan Anna faller för en nästan dumdristigt hjältemodig löjtnant vars liv hon söker rädda genom att dupera en rysk general (George Siegmann) – samtidigt som hon försöker undfly dennes kladdande händer. Jules Furthmans manus tyngs dessutom av ett tillrättalagt lyckligt slut, vilket The Spectators Iris Barry beskrev som producenternas offergåva till box-office-gudarna. Stiller tycks alltså ha verkat i ett slags konstnärlig exil där han inte åtnjöt samma kreativa kontroll som i Sverige.

Vistelsen i Hollywood innebar duster med både Paramount och MGM. Men kanske bidrog också Stillers svårigheter att acklimatisera sig i drömfabrikens begynnande studiosystem till den flyhänta skildringen av det ockuperade hotellet. Med första världskrigets söndrande fasor som dekor dras den rotlösa tillfälligheten i en hotellvistelse till sin spets för Halls förklädde löjtnant, såväl som för Negris kammarjungfru. Stillers huvudrollsinnehaverska fick också med rätta beröm för sitt otroliga porträtt av Anna, vilket jämte den skickliga regin hör till filmens stora behållningar.

Hotel Imperial visade sig också locka publiken, vilket för Stillers del innebar förlängd kontraktering hos Paramount. Men av ytterligare två påbörjade projekt med Negri i huvudrollen kunde bara En kvinnas bekännelse (1927) fullbordas innan Stiller återvände sjuk till Sverige och avled 1928.

Text: Calle Wahlström.

Stefan Wingefors ackompanjerar på piano.

Filmfakta

Originaltitel: Hotel Imperial
Regi: Mauritz Stiller
Medverkande: Pola Negri, James Hall, George Siegmann, Max Davidson
År: 1927
Land: USA
Format: 35 mm
Längd: 1 tim 22 min
Dialogspråk: Stumfilm
Text: Engelska mellantexter
Åldersgräns: Tillåten från 15 år
Läs mer om ”Hotel Imperial” i Svensk Filmdatabas

Hotel Imperial ingår i temat

Exil – Längtan efter ett hem

”Exil är drömmen om en ärorik återkomst. Exil är en uppenbarelse om revolution: Elba, inte Sankta Helena. Den är en oändlig paradox: att blicka framåt genom att ständigt blicka bakåt.” – Salman Rushdie, Satansverserna (1988)

Vissa lämnar sina hem och hittar ett nytt, för andra innebär lämnandet en förlust – inte bara av ett hem, utan även ett sammanhang och en förankring. Oavsett har den som är i exil tagit med sig en bit av den plats den lämnat, en blick som ger perspektiv och som ibland skaver. Minnena följer med i resväskan och därmed ofta en längtan. En längtan som är sentimental och skapar en bild av det forna hemmet som tar omöjligt stor plats och som inte alltid faktiskt är det hem som man lämnat.

Men som litteraturkritikern och författaren Kristoffer Leandoer skriver är andra sidan av exilens mynt att längta bort. Att inte känna sig hemma. Att lämna. Båda sidorna bygger på ”tron på att ett landskap, en stad, en bygd, en utsikt har en alldeles bestämd innebörd, att ett landskap betyder någonting. Att det äger en speciell kvalitet”, som författaren Pär Rådström uttryckt det.

Många har tagit sig an uppgiften att försöka förstå och beskriva känslan av utanförskapet på den nya platsen – förlusten av språklig, social och kulturell samhörighet. Och om försöken att återvinna denna samhörighet genom att återvända eller bygga ett nytt hem. Länge gjordes det med ett romantiskt skimmer lagt över exilen, i alla fall i västvärlden. Med ett omhuldande av utanförskapet och ett upphöjande av den kritiska blicken, i alla fall så länge det var en västerlännings blick.

1900-talet var inte nådigt mot den sortens romantiserande av exilen. Andra röster började höras om flykt och tillvaron i exil. Andra historier om maktlöshet, beroende och ilska.

Filmare har, precis som andra konstnärer, försökt skildra och förstå känslan av hemlöshet som många bär med sig. Filmen ger exempel på hur en utifrånblick, som den i exil besitter, kan förändra det universella språk som filmen är. För filmens historia är internationell. Filmare har rest världen runt för att uppfylla sina drömmar långt borta från hemmet. För att fly undan de som förvägrar dem drömmen och ibland deras liv. När de korsat Medelhavet, Atlanten – eller vilka gränser de nu varit tvungna att korsa – har de förändrat filmen.

Denna vår utforskar Cinemateket exilens plats inom filmen genom filmare vars konstnärskap präglas av exil, och vars utifrånblick och erfarenheter förändrat filmen genom historien.

Vi gör det genom Max Ophüls som tog med sig hemstaden Wien vart han än flydde och vart han än gjorde filmer. Genom Claire Denis filmer, där människor fängslade av sina ursprung försöker navigera sig genom det förflutna. Genom Safi Faye, som ständigt återvände till sitt Senegal. Genom Sarah Maldoror som tog med sig kameran världen runt. Genom Tsai Ming-liang som skildrar gränslöshet i ständig kamp med gränser. Genom Jim Jarmuschs porträtt av särlingar och missanpassade på jakt efter tillhörighet.

Vi gör det genom filmer som utforskar förlust, att lämna ett hem, att komma till en ny plats, skapa ett nytt hem och att längta tillbaka. Filmer av de som i exil tagit med sig sitt lands filmiska traditioner och språk och infogat dem i det nya landets. Filmer som utforskar förhållandet mellan det man lämnat bakom sig och det man kommer till. Filmer om att längta hem till den plats som man lämnat och att till slut återvända.


Läs mer om temat

Skriv ut

Ingår i Exil – Längtan efter ett hem