Cinemateket
Morgondagen är vår

Morgondagen är vår

Originaltitel: All That Heaven Allows

Regi: Douglas Sirk

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

Den rika änkan Carys trista tillvaro livas upp när hon träffar den yngre trädgårdsmästaren Ron. Jane Wyman gör en av sina mest minnesvärda roller och Rock Hudson möter hennes spel med ömhet. Morgondagen är vår var banbrytande i sin skildring av kvinnlig lust och inspirerade såväl Rainer Werner Fassbinders Rädsla urholkar själen som Todd Haynes Far from Heaven.

Cary lever ett till synes perfekt liv med högpresterande barn, ett rikt socialt liv och nya män som uppvaktar henne. Så möter hon Ron som med sin bohemiska livssyn utmanar hennes idéer om vilka rikedomar som är värda att eftersträva.

Morgondagen är vår utspelar sig under hösten och vintern. Färgerna är vibrerande, luften är krispig och blickarna fyllda med åtrå. Douglas Sirks förmåga att sammanfläta sin form med rollfigurernas emotionella uppriktighet har gett hans verk en speciell plats i filmhistorien. Sirk är en regissör som fått upprättelse med tiden. Han började sin karriär på teatern i Tyskland, men likt kollegorna Fritz Lang, Otto Preminger och Billy Wilder flydde han till Hollywood i början av andra världskriget.

Filmerna från 1950-talet undersökte den amerikanska drömmens förljugna sidor med utifrånblick, vilket möttes med blandade känslor. Publiken uppskattade perspektivet medan kritikerna såg ned på exilregissörens bilder av USA. Sirks överdrivna sentimentalitet skapade ett slags förhöjd realism som gjorde hans filmer lätta att kategorisera som melodramer, vilket enligt kritikerna var ”lågkultur”.

En första upprättelse fick Sirk i samband med auteurteorins genombrott i USA under 1960-talet. När den inflytelserika franska filmtidskriften Cahiers du Cinéma såg mot den amerikanska filmen för att skriva upp filmskaparen som det stora geniet, blickade de bland annat på Sirks utmärkande filmstil. Feministiska filmteoretiker har skrivit upp hans filmer som exempel på berättelser som tar kvinnors inre liv på allvar. Samtidigt har nytolkningar av Morgondagen är vår gjort kopplingar mellan Rock Hudsons queera privatliv och rollfiguren Rons längtan efter frihet.

Morgondagen är vår är en av Sirks mest ikoniska filmer som utöver ett tidlöst drama även bjuder på en filmupplevelse som aktiverar alla sinnen.

Text: Kaly Halkawt.

Filmfakta

Originaltitel: All That Heaven Allows
Regi: Douglas Sirk
Medverkande: Jane Wyman, Rock Hudson, Agnes Moorehead
År: 1955
Land: USA
Format: DCP (digitaliserad)
Längd: 1 tim 29 min
Dialogspråk: Engelska
Text: Utan text
Åldersgräns: Barntillåten
Läs mer om ”Morgondagen är vår” i Svensk Filmdatabas

Morgondagen är vår ingår i temat

Exil – Längtan efter ett hem

”Exil är drömmen om en ärorik återkomst. Exil är en uppenbarelse om revolution: Elba, inte Sankta Helena. Den är en oändlig paradox: att blicka framåt genom att ständigt blicka bakåt.” – Salman Rushdie, Satansverserna (1988)

Vissa lämnar sina hem och hittar ett nytt, för andra innebär lämnandet en förlust – inte bara av ett hem, utan även ett sammanhang och en förankring. Oavsett har den som är i exil tagit med sig en bit av den plats den lämnat, en blick som ger perspektiv och som ibland skaver. Minnena följer med i resväskan och därmed ofta en längtan. En längtan som är sentimental och skapar en bild av det forna hemmet som tar omöjligt stor plats och som inte alltid faktiskt är det hem som man lämnat.

Men som litteraturkritikern och författaren Kristoffer Leandoer skriver är andra sidan av exilens mynt att längta bort. Att inte känna sig hemma. Att lämna. Båda sidorna bygger på ”tron på att ett landskap, en stad, en bygd, en utsikt har en alldeles bestämd innebörd, att ett landskap betyder någonting. Att det äger en speciell kvalitet”, som författaren Pär Rådström uttryckt det.

Många har tagit sig an uppgiften att försöka förstå och beskriva känslan av utanförskapet på den nya platsen – förlusten av språklig, social och kulturell samhörighet. Och om försöken att återvinna denna samhörighet genom att återvända eller bygga ett nytt hem. Länge gjordes det med ett romantiskt skimmer lagt över exilen, i alla fall i västvärlden. Med ett omhuldande av utanförskapet och ett upphöjande av den kritiska blicken, i alla fall så länge det var en västerlännings blick.

1900-talet var inte nådigt mot den sortens romantiserande av exilen. Andra röster började höras om flykt och tillvaron i exil. Andra historier om maktlöshet, beroende och ilska.

Filmare har, precis som andra konstnärer, försökt skildra och förstå känslan av hemlöshet som många bär med sig. Filmen ger exempel på hur en utifrånblick, som den i exil besitter, kan förändra det universella språk som filmen är. För filmens historia är internationell. Filmare har rest världen runt för att uppfylla sina drömmar långt borta från hemmet. För att fly undan de som förvägrar dem drömmen och ibland deras liv. När de korsat Medelhavet, Atlanten – eller vilka gränser de nu varit tvungna att korsa – har de förändrat filmen.

Denna vår utforskar Cinemateket exilens plats inom filmen genom filmare vars konstnärskap präglas av exil, och vars utifrånblick och erfarenheter förändrat filmen genom historien.

Vi gör det genom Max Ophüls som tog med sig hemstaden Wien vart han än flydde och vart han än gjorde filmer. Genom Claire Denis filmer, där människor fängslade av sina ursprung försöker navigera sig genom det förflutna. Genom Safi Faye, som ständigt återvände till sitt Senegal. Genom Sarah Maldoror som tog med sig kameran världen runt. Genom Tsai Ming-liang som skildrar gränslöshet i ständig kamp med gränser. Genom Jim Jarmuschs porträtt av särlingar och missanpassade på jakt efter tillhörighet.

Vi gör det genom filmer som utforskar förlust, att lämna ett hem, att komma till en ny plats, skapa ett nytt hem och att längta tillbaka. Filmer av de som i exil tagit med sig sitt lands filmiska traditioner och språk och infogat dem i det nya landets. Filmer som utforskar förhållandet mellan det man lämnat bakom sig och det man kommer till. Filmer om att längta hem till den plats som man lämnat och att till slut återvända.


Läs mer om temat

Skriv ut

Ingår i Exil – Längtan efter ett hem