Memento

Christopher Nolans hyllade genombrottsfilm, där en man utan korttidsminne försöker hitta sin frus mördare med hjälp av mer eller mindre pålitliga personer, anteckningar och fotografier.

Leonard lider av en ovanlig åkomma. Han minns allt fram till en viss punkt i sitt liv, men alla upplevelser därefter, alla människor han mött, försvinner ur minnet efter ett par minuter. Metodiskt, eller desperat, kommunicerar han med sig själv via anteckningar, fotografier och tatueringar på sin kropp. De flesta handlar om den traumatiska vändpunkten: det överfall i hemmet då hans hustru våldtogs och mördades. Att hitta mördaren är numera hans enda drivkraft.

Memento försöker med klippningen efterlikna Leonards åkomma. Vi upplever händelseförloppet i bakvänd ordning: när en scen pågått i några minuter hoppar vi tillbaka i tiden till den scen som enligt den interna kronologin inträffade före den vi just sett. För att orientera (eller desorientera) oss återkommer mellan dessa scener (som är i färg) en längre scen (i korta stycken, och svartvitt) från ett annat tillfälle, där Leonard pratar i telefon. Precis som Leonard ”minns” vi inte vad som har hänt. Till skillnad från honom kan vi dock ackumulera (des-) informationen vi får. (1)

Memento är en tankenöt, som hyllades av kritiker, lockade storpublik och tände regissören Christopher Nolans stjärna i Hollywood. En thriller som gett upphov till många akademiska avhandlingar och diskussionstrådar på nätet, med teorier om vad som egentligen händer, och har hänt. Kärnan är: vem kan man lita på? Olika personers avsikter förtydligas och fördunklas med filmens gång, så även Leonards.

”Consider the source. Memory is treachery” lyder en av alla tatueringar på hans kropp. Minnet är onekligen svekfullt. Som Leonard själv uttrycker det: ”Ögonvittnesskildringar är inte pålitliga. Polisen sätter inte fast mördare genom att sitta och minnas saker, de går på fakta. Minnet kan ändra formen på ett rum, det kan ändra färgen på en bil. Det är bara tolkningar, inte dokumentation.” Leonard försöker utgå från fakta. För att fånga mördaren, men också för att en tydlig metod är det enda sätt han kan leva på.

Filmen Memento, som den presenteras för oss av Christopher Nolan, är förstås inte heller pålitlig. Scener som upprepas varieras med små medel, som tittare manipuleras vi lika mycket av rollfigurerna som av klippningen och regin. Memento är en modern film noir, med många av genrens klichéer: uppbruten kronologi, hämnd och dubbelspel, knark och pistoler, motellrum och biljakter, en undercover-polis och en femme fatale … Och inte minst berättarrösten, som manifesterar Leonards tankar.

Memento bygger på novellen Memento mori, av regissörens bror Jonathan Nolan, och duon Oscarnominerades för manuset. (2) De har sedan dess fortsatt att utforska tiden och minnet, gemensamt i filmer som Interstellar (2014), och var för sig i exempelvis Inception (2010) och tv-serien Westworld (2016–2022).

(1) När filmen sedermera gavs ut på dvd gavs även möjligheten att se scenerna ”i ordning”.
(2) Bröderna nominerades för bästa originalmanus, eftersom novellen inte var färdigskriven när manuset tillkom. Filmen nominerades även för bästa klippning. Läs mer: James Mottram, The Making of Memento (2002).

Filmfakta

Originaltitel: Memento
Regi: Christopher Nolan
Medverkande: Guy Pearce, Carrie-Anne Moss, Joe Pantoliano, Stephen Tobolowsky
År: 2000
Land: USA
Format: 35 mm
Längd: 1 tim 54 min
Dialogspråk: Engelska
Text: Svensk text
Åldersgräns: Tillåten från 15 år
Läs mer om ”Memento” i Svensk Filmdatabas

Memento ingår i temat

Immemory: Minnets geografi och den rörliga bilden

Hösten 2021 uppmärksammar Cinemateket filmen som minnesteknologi. Hur bilder har gjort oss till dem vi är, hur de kommer att forma oss i morgon och hur filmskapare de senaste 126 åren har undersökt filmens förmåga att bevara, återskapa och ifrågasätta det förflutna.

Vi tar oss an temat under rubriken Immemory – Minnets geografi och den rörliga bilden, där vi uppmärksammar filmer som funderar kring vad det är att minnas. En av filmskaparna som mest konsekvent tagit sig an fenomenet är Chris Marker, vars Sans soleil och Terrassen inleder höstprogrammet.

Utanför temat visar vi film av Luis García Berlanga och William Wyler. Och som vanligt rymmer programmet Unga Cinemateket, där unga får möjligheten att upptäcka filmhistorien på stor duk.
Läs mer om temat