Cinemateket
De 39 stegen

De 39 stegen

Originaltitel: The 39 Steps

Regi: Alfred Hitchcock

Spegeln Lägg till i kalender

Jagad brittisk spion mördas hemma hos oskyldig kanadensare som tvingas fly för att undkomma såväl banemän som misstänksam polis. Utklädd till mjölkbud beger han sig till Skottland för att själv ta reda på sanningen, hitta de mystiska ”39 stegen” och en ondskefull man som sägs sakna toppen av ett finger. Hitchcocks kanske mest kända brittiska film, efter John Buchans roman med samma namn. ”Ett mästerverk”, tyckte Orson Welles.

Filmfakta

Originaltitel: The 39 Steps
Regi: Alfred Hitchcock
Medverkande: Robert Donat, Madeleine Carroll, Lucie Mannheim
År: 1935
Land: Storbritannien
Format: 35 mm
Längd: 1 tim 26 min
Dialogspråk: Engelska
Text: Svensk text
Åldersgräns: Tillåten från 15 år
Läs mer om ”De 39 stegen” i Svensk Filmdatabas

De 39 stegen ingår i temana

Malmö hösten 2020

På grund av den rådande pandemin och de medföljande restriktionerna ser höstens Cinemateksprogram lite annorlunda ut. Det fortsatt osäkra läget i landet har gjort det svårt att planera långsiktigt och vi släpper vårt program lite i taget. Av samma anledning väljer vi att inte trycka ett schema utan hänvisar till vår webb, där den senaste informationen alltid finns. Under hösten visar vi en del av de filmer som var inplanerade under våren, kryddat med arkivfilmer och digitaliserade klassiker.
Läs mer om temat

Alfred Hitchcock

Alfred Hitchcocks succéartade genombrott kom med The Lodger: A Story of the London Fog (1927). En Jack Uppskäraren-figur härjar i skydd av Londons dimma och specialiserar sig på blondiner. Spänningsmomentet i The Lodger rör huruvida en ung man är den skyldige seriemördaren. Romantiska spänningsfilmer blev efterhand Hitchcocks brittiska varumärke, med De 39 stegen (1935) som höjdpunkt.

Hitchcock kom till Hollywood och David O. Selznick med Rebecca (1940) som förstlingsverk. Periodens bästa film är Skuggan av ett tvivel (1943). Här vänds den sömniga småstadens vardagslunk upp och ner när en manipulativ mördare söker skydd undan lagens långa arm hos sin intet ont anande systers familj. Dynamiken mellan Joseph Cottens mördare och hans initialt oskuldsfulla systerdotter (Teresa Wright) – bägge kallas dessutom Charlie – är filmens nav.

Efter Selznick-perioden etablerade sig Hitchcock som egen producent tillsammans med Sidney Bernstein. Den första av deras filmer var den experimentella Repet (1948), med långa obrutna tagningar som illuderar ett kontinuerligt skeende i ett och samma rum. Främlingar på tåg (1951) är det odisputabla mästerverket från denna produktionskonstellation, inte minst genom Robert Walkers helt igenom formidabla rollporträtt av en psykopatisk dandyfigur.

Fönstret åt gården (1954), blev ännu en i serien av klaus- trofobiskt begränsade iscensättningar. En stjärnfotograf är instängd i sin lägenhet med benet gipsat efter ett dumdristigt försök att fånga en fartfylld bild. Filmen är spänningsfylld till bristningsgränsen när det halvt oskyldiga spionerandet – eller är detta osund voyeurism? – på grannarna får karaktären av deckargåta: har frun i en av lägenheterna mördats av sin man?

Studie i brott (1958) tillkom i en stafett med många manuspennor innan Hitchcock var nöjd. Ett problem inför inspelning var att fylla den kvinnliga huvudrollen. Förstavalet var Vera Miles, men hon var gravid, till Hitchcocks irritation. Eftervärlden har inte delat Hitchcocks reservation beträffande Kim Novak. Filmen är kusligt suggestiv i den bildmagi som trollas fram runt den detektiviskt ovilliga Scottie, spelad av James Stewart. Oförmögen att arbeta som detektiv hos polisen på grund av att han drabbats av traumatisk svindel lockas han in i rollen som privatspanare av en gammal bekant som är bekymrad över sin hustrus förehavanden. Efter att ha sett henne accepterar den fascinerade Scottie. Därmed snärjs han i en serie charader och iscensättningar när han med bil genomkorsar San Francisco i den skönas spår. Den komplicerade intrigen är inte huvudärendet utan i stället allt det som filmen aktualiserar kring fiktion, fascination, filosofi, identitet, maskerad och rollspel. Här drivs detektiven till psykos, och reprisen av förloppet blir dubbelt fatal.

I sista minuten (1959) är en slutpunkt för den klassiska Hollywoodstilens berättarmodell: rak intrig, om än inte nödvändigtvis kronologisk, tydlig gestaltning av tid och rum, och med gripbara rollfigurer, gärna gestaltade av stjärnor. Hitchcocks modell för rak intrig var begreppet MacGuffin – det som motiverar rollfigurerna och driver handlingen, men som egentligen är betydelselöst. I sista minuten har några av de mest formidabla avsnitt som någonsin filmats. Scenen mellan Cary Grant och Eva Marie Saint i restaurangvagnen, lätt, luftig och erotiskt laddad – och oemotståndligt filmisk. Och sättet att hantera tid och rum: vindpinad landskapstristess och utdragen händelselöshet vänds till en veritabel kanonad från luften i scenerna från Prairie Stop, mitt i ingenstans.

Psycho (1960) gjordes på lågbudgetmanér. Filmen flyttade fokus från spänningsthriller till skräckfilmens gotiska scenografi; inte minst gäller detta familjen Bates Edward Hopper-inspirerade hem. Anthony Perkins gjorde sitt livs roll som Norman Bates.

Flytten till Universal efter Psycho inledde inte Hitchcocks bästa period. Fåglarna (1963) var lyckad, beträffande Marnie (1964) går meningarna isär. De följande filmerna hyllas av få: En läcka i ridån (1966) och Topaz (1969). Så följde Frenzy (1972) som en hyllad comeback till London. Karriären avslutades med Arvet (1976) med Ernest Lehman som manusförfattare. Hitchcock var nu sliten och även hustrun Alma, som hade fingret med i alla aspekter av hans verksamhet, var sjuklig. Deras sista gemensamma framträdanden var i samband med att Alfred Hitchcock 1973 tilldelades en Life Achievement Award av the American Film Institute. Några månader före hans död adlades han av det engelska hovet.

Text: Jan Olsson, professor i filmvetenskap vid Stockholms universitet

Lästips: Paul Duncan, Alfred Hitchcock: The Complete Films (Taschen, 2019); Peter Ackroyd, Alfred Hitchcock (Vintage, 2016); Francois Truffaut (övers. Torsten Manns), Samtal med Hitchcock (Norstedt, 1992).
Läs mer om temat

Skriv ut

Ingår i Malmö hösten 2020