Cinemateket

Program: Tema Människan

Är människan skapelsens krona? Humanistiska filmskapare har gett oss hopp om vår art. Pessimister har använt filmen för att krossa vår självbild. Våren 2025 söker Cinemateket bland robotar, monster, änglar och idioter efter svar: Vad gör oss unika?

Filmer
Teman

Gökboet, Milos Forman

tis 4/2 kl. 18:00

Spegeln

Obetalbara sammandrabbningar mellan Jack Nicholson och Louise Fletcher i Milos Formans femfaldigt Oscarsbelönade klassiker baserad på succéroman av Ken Kesey. Om uppkäftige brottslingen McMurphy som har manipulerat sig till psykvård för att slippa fängelse men hamnar ur askan i elden på psykiatrisk avdelning styrd av maktfullkomliga översköterskan syster Ratched. Han uppviglar en brokig skara patienter (däribland Danny DeVito i tidig roll) i uppror mot den omänskliga vården, men kampen är ojämn och får ett oväntat slut. Milos Forman, som själv flytt diktatoriskt förtryck i Tjeckoslovakien, ger extra laddning åt dramat som - om man lyckas se förbi vissa utslag av feministisk backlash - inspirerar till kamp för mänskligheten i hela dess galna prakt, mot alla former av systematiskt förtryck. Filmen, producerad av en ung Michael Douglas och Formans andra film på amerikansk mark, blev en massiv succé över hela världen och slog an en alldeles särskild ton i Sverige, där den visades på biograf i tio år i sträck. Syster Ratched har levt vidare som myt och fick en egen spin-off-serie med Sarah Paulson i huvudrollen så sent som 2020. One Flew Over the Cuckoo's Nest. 1975, 2 tim 13 min, engelska, svensk text, digital kopia. Tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Nonstop Entertainment.

Pulse, Kiyoshi Kurosawa

tis 11/2 kl. 18:00

Spegeln

"Vill du träffa ett spöke?" Meddelandet dyker upp på skärmen när en av huvudpersonerna i Pulse försöker ansluta till internet. Intrånget leder till en multimedial malström av självmord, bildloopar och förbjudna rum. Från nätets mörker tar sig de odöda in i vår värld som bara ter sig allt dunklare för varje otäck scen. Med sitt oöverträffligt kusliga stämningsbygge har Kiyoshi Kurosawa positionerat sig som en av genrefilmens mest nyskapande regissörer. Liksom flera andra verk ur millennieskiftets japanska skräckvåg drar smygapokalyptiska Pulse nytta av tidens analog-digitala spänning, som för att synliggöra den förfrämligande effekt som modern teknologi har på människor. Kurosawa har sagt att han med filmen ville "visa vad jag tror att ett spöke är". Synerna man möts av är verkligt hemsökande, omöjliga att skaka av sig - oavsett om man tror på spöken eller inte. Kairo. 2001, Japan, 1 tim 59 min, japanska, engelsk text, digital kopia, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Kadokawa.

Leviathan, Lucien Castaing-Taylor

tis 18/2 kl. 18:00

Spegeln

Filmskaparna bakom Leviathan, Lucien Castaing-Taylor och Véréna Paravel, är båda kopplade till Sensory Ethnography Lab på Harvard, ett experimentellt laboratorium vars verk utgör en blandning mellan estetik och etnografi. Därför kan de både titulera sig poeter, antropologer och kompositörer. Med hjälp av den lätta digitalkameran GoPro gav de sig tillsammans med några fiskare ut på en båtresa ut i Nordatlanten utanför USA:s kust. De åker från New Bedford - samma hamn och vatten som i Herman Melville's Moby Dick (1851). Titeln refererar både till Thomas Hobbes politisk-filosofiska verk Leviathan (1651) och till sjömonstret i Bibeln som är en metafor för en katastrof som vänder upp och ner på världen. Precis som det bibliska sjöodjuret tycks Leviathan helt uppsluka oss åskådare ifall den upplevs i en biograf. Filmen känns både nyskapande och arkaisk. Det som registreras är en värld som är på väg att försvinna: den manuella fiskeindustrin. Små lätta kameror har fästs på de medverkandes huvuden, bröstkorgar och handleder och det finns kameror överallt på båten, även i masten och på skrovet. Kameran befinner sig ibland högt upp bland fåglarna eller under vatten med avfallet efter fisket. Leviathan är paradoxalt nog både kroppslig och kroppslös. Filmen visar både ett mänskligt perspektiv men desto mer en icke-antropomorfism där vi snarare ser himlens och havets synvinkel. Filmarna tappar kontrollen över bilden. Fiskare och elementen är lika mycket upphovsmän till verket, en demokratisk film om det någonsin funnits någon. Filmen är en audivisuell sensation som känns i hela kroppen. Den franske kritikern Jean-Michel Frodon tyckte att Leviathan förändrar synen på vad en film kan vara. Leviathan. 2012, USA, Storbritannien, 1 tim 27 min, engelska, utan text, digital kopia, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Les Films du losange.

Pans labyrint, Guillermo del Toro

tis 25/2 kl. 18:00

Spegeln

Mörkt, tragiskt och vackert i Guillermo del Toros skildring av Francotiden. Tioåriga Ofelia flyttar med sin gravida mamma till hennes nya man och flyr undan andra världskrigets hårda verklighet in i en fantasivärld, där sagoprinsessor lever sida vid sida med mardrömslika figurer. Filmen vann välförtjänta Oscars för foto, smink och scenografi. Efter några framgångsrika år i Hollywood fann sig del Toro vid ett vägskäl: antingen tacka ja till fler Hollywoodprojekt och dra in storkovan eller våga riskera ekonomiska bekymmer i hopp om konstnärlig triumf. De flesta är nog överens om att han valde rätt. På många sätt är det här ett syskonverk till The Devil's Backbone (2001), mest synligt i anslaget där ett barn i krig på sin första natt på en ny plats möter en fantasivarelse och ett mysterium som behöver lösas. Konstruerad som en saga ställs Ofelia inför olika väsen, däribland en faun och en blind varelse med ögon i handflatorna - båda oemotståndligt suggestivt gestaltade av Doug Jones, som även medverkar i del Toros Hellboy-filmer och i The Shape of Water (2017). I ett underbart potpurri av H.C. Andersen, Trollkarlen från Oz (1939), Francisco Goya och Alice i Underlandet (1951) berättar del Toro om förlorad oskuldsfullhet i en tid av oro - enligt honom själv inspirerad av livet efter 11 september-attackerna. El laberinto del fauno. 2006, Mexiko, Spanien, 1 tim 59 min, spanska, svensk text, 35 mm, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Svenska Filministutet.

På drift mot Idaho, Gus Van Sant

tis 4/3 kl. 18:00

Spegeln

"I really want to kiss you, man". Mikes mumlande kärleksförklaring till vännen Scott vid lägerelden utgör smärtpunkten i Gus van Sants misärromantiska roadmovie. De ikoniska tonårsidolerna River Phoenix och Keanu Reeves spelar Mike och Scott, två prostituerade på destruktiv resa över den amerikanska kontinenten där den sköre narkoleptiske Mike är på jakt efter sin försvunna mor och Scott på flykt från sin överklassbakgrund. Bildberättandet i denna milstolpe inom new queer cinema rör sig sömlöst mellan panorama- och närbilder och regissören Gus Van Sant förser sina luggslitna protagonister med replikinlån från Shakespeares Henrik IV. I samband med filmens 25-årsjubileum 2016 beskrev författaren och journalisten Johan Hilton På drift mot Idaho som "en lika vacker som smärtsam upplevelse. Nu som då". My Own Private Idaho. 1991, USA, 1 tim 44 min, engelska, svensk text, 35 mm, tillåten från 11 år. Visningsmaterial från Svenska Filminstitutet.

Kärlekens kors, Teuvo Tulio

tis 11/3 kl. 18:00

Spegeln

På en enslig holme håller den gamle fyrvaktaren sin dotter Riita i ett järngrepp. Han är rädd att förlora henne till staden på samma sätt som han en gång gjorde med hennes mor. En rik konsul lockar Riita med drömmen om ett annat liv, men väl hemma i civilisationen överger han henne. Hon tvingas gå på gatan tills hon möter en ung lovande konstnär som blir förälskad utan att ana hennes mörka förflutna. Filmhistorien är full av berättelser om unga kvinnor som lockas av livet i staden men som misslyckas med att förverkliga sina planer och i stället hamnar i prostitution och därmed förlorar sitt människovärde i andras ögon. Frågan är bara hur många som skildrat ämnet med samma berättarnerv som den finländske melodrammästaren Teuvo Tulio. Han hade tidigare behandlat så kallade fallna kvinnor i Vägen utför (1944) men i Pusjkinfilmatiseringen Kärlekens kors spelade Tulios mångåriga parhäst Regina Linnanheimo huvudrollen med sådan bravur att hon tilldelades Jussistatyetten för sin insats. Precis som flera andra finländska filmproduktioner från 1940- och 1950-talen spelades Kärlekens kors in i två språkversioner: en på finska och en på svenska. När den svenskspråkiga granskades av den svenska censuren blev den först totalförbjuden, men släpptes senare i förkortad version. Vi visar den finskspråkiga versionen i originallängd. Rakkauden risti. 1946, Finland, 1 tim 38 min, finska, svensk text, 35 mm, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från KAVI.

Människans lägre jag, Jean Renoir

tis 18/3 kl. 18:00

Spegeln

Lokföraren Jacques Lantier tyngs av sitt biologiska arv, han är en i raden av generationer av planlösa drinkare. Han har ett gott hjärta men plågas av ständig huvudvärk och återkommande anfall när allt svartnar och han agerar okontrollerat och brutalt. Efteråt minns han inte vad som har hänt. Så inleder han en passionerad romans med en gift kvinna. En kärlekshistoria för vilken det inte finns något lyckligt slut. Huvudrollsinnehavaren Jean Gabin hade länge drömt om att spela huvudrollen i en film om lokomotiv och skrev själv ett manus med titeln Train d'Enfer, som ursprungligen var tänkt att regisseras av Jean Grémillon, som istället föreslog att de skulle filmatisera Emile Zolas kärleks- och kriminalroman Människans lägre jag (1917). Gabin nappade på förslaget men bestämde sig för att anlita en ny regissör för uppdraget, Jean Renoir, som han nyligen framgångsrikt samarbetat med på Den stora illusionen (1937): "Man upplyste mig om att trickfilmandet hade utvecklats så långt att det var omöjligt att se skillnaden mellan det konstgjorda och det verkliga", förklarade Renoir. "Men jag höll stenhårt fast vid att den autentiska miljön, dekoren och direktinspelningen påverkade aktörernas spel. Tack och lov fick jag rätt!" 1954 gjorde Fritz Lang Mord på nattexpressen, en mindre lyckad amerikansk version av samma roman. La bête humain.1938, Frankrike, 1 tim 40 min, franska, engelsk text, digital kopia, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Tamasa.

Barnvagnen, Bo Widerberg

tis 25/3 kl. 18:00

Spegeln

Den unga fabriksarbeterskan Britt flirtar med både överklassynglingen Björn och arbetargrabben Robban som har rockstjärnedrömmar. När hon blir gravid med den senare uppmanas hon av sin familj att gifta sig med honom, men i strid mot samhällets normer väljer hon i stället att gå sin egen väg. När Bo Widerberg fick möjlighet att regissera sin första långfilm i hemstaden Malmö var han redan etablerad som författare och journalist med starka åsikter om den svenska filmen vilken han kritiserat för bristande verklighetsanknytning. Genom Barnvagnen fick han på allvar visa att man kunde göra film om vanliga människor i verkliga miljöer utanför filmstudiorna. Redan i debutfilmen etablerade Widerberg några element som skulle bli återkommande i många av hans kommande filmer såsom den framskjutna klasstematiken och hans effektfulla integrerande av klassisk musik. Den numera berömda scenen där Britt och Björn lyssnar på Vivaldi på Malmö stadsbiblioteks skivavdelning lyftes av flera kritiker som filmens höjdpunkt. För det mästerliga fotot till Barnvagnen stod Jan Troell som här fotograferade sin första långfilm och redan hade regisserat kortfilmen Pojken och draken tillsammans med Widerberg, vilken visas som förfilm. Barnvagnen. 1963, Sverige, 1 tim 35 min, svenska, utan text, 35 mm, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Svenska Filminstitutet.

Under olivträden, Abbas Kiarostami

tis 1/4 kl. 18:00

Spegeln

Den tredje och avslutande filmen i Koker-trilogin är den mest självreflexiva. Ett filmteam ska spela in en scen mellan ett ungt par som har gift sig bara några dagar efter den stora jordbävningen i norra Iran 1990. Scenen förekommer redan i den förgående filmen Livet börjat igen (1992) och förefaller där vara dokumentär. Under inspelningen försöker mannen i förhållandet, Hossein, övertyga kvinnan, Tahereh, att de trots skillnader i utbildning och samhällsklass ska gifta sig på riktigt. Medan Hossein tar en stor plats i berättelsen får vi knappt veta något om Tahereh, en subtil kritik av kvinnans undanskymda status och position i det iranska samhället. Det finns många lager i Under olivträden som skulle kunna beskrivas som en mise en abyme, ett konstverk som inom sig själv innehåller ett annat verk. Nästan samtliga roller görs av amatörer förutom regissören, som spelas av den kände iranske skådespelaren Mohamad-Ali Keshavarz. Trots många mödosamma repetitioner och tagningar ser han ut att misslyckas med att spela in scenen, men verkar vara desto mer framgångsrik när det gäller att föra det unga paret närmare varandra i verkliga livet. Den långa vidbilden i det ambivalenta slutet, där vi ser rollfigurerna som två små punkter under olivträden, är makalös. Zir-e derakhtan-e zeyton. 1994, Iran, 1 tim 43 min, farsi, engelsk text, digital kopia, barntillåten, Visningsmaterial från MK2. Rangha/ The Colours. 1976, Iran, 15 min, farsi, engelsk text, digital kopia, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från MK2.

Skrattmänniskan, Paul Leni

tis 8/4 kl. 18:00

Spegeln

Pennywise i Stephen Kings Det (1986) och Jokern i Batman har båda rötter i Conrad Veidts (Dr Caligaris kabinett, 1920) oförglömliga gestaltning av Gwynplaine, adelsmannasonen som på beställning av en hämndlysten kung får ansiktet vanställt av en kirurg och framlever sitt liv med ett ständigt, groteskt flin, som gör honom till en framgångsrik freakshowattraktion men för alltid utesluter honom från samhället. Produktionsbolaget Universal hade några år tidigare haft stora framgångar med filmatiseringen av Victor Hugos Ringaren i Notre Dame (1923) men tvekade länge över om författarens gotiska melodram Skrattmänniskan från 1869 verkligen lämpade sig för vita duken och om tyska Paul Lenis kusliga, expressionistiska estetik inte var för mörk för den amerikanska publiken. Kritiken efter premiären var också ojämn men med åren har Skrattmänniskan kommit att bli desto mer uppskattad och en föregångare inom skräckgenren. The Man Who Laughs. 1928, USA, 1 tim 50 min, engelska mellantexter, digital kopia, tillåten från 15 år. Visningsmaterial från Park Circus.

Visa fler filmer