Dorothy Arzner – Vildkatten i Hollywood

Under och efter första världskriget förändrades unga amerikanska medelklasskvinnors relation till arbete. Från att ha arbetat oavlönat i hemmet eller på gården började de att arbeta på kontor, på varuhus, i skolor och många andra arbetsplatser som tidigare varit stängda för dem. År 1930 arbetade 50% av de ogifta kvinnorna utanför hemmet och fick en inkomst som de gärna ville använda till att se filmer om sig själva. Dorothy Arzner kom med sina filmer för dessa unga kvinnor som målgrupp, att bli deras främsta skildrare.  

Arzner jobbade sig upp inom den klassiska filmstudion Paramount, som utförare av diverse småjobb, som klippare och manusförfattare. När rivaliserande Columbia försökte värva henne valde man att befordra henne och låta henne få chansen att regissera. Fyra filmer senare litade de så pass mycket på hennes förmåga att dra in pengar att hon fick regissera studions prestigeprojekt, deras första ljudfilm, Vildkatten (1929) med Clara Bow, 1920-talets stora it-girl. Filmens succé gjorde att Arzner fick närmast fria tyglar att göra de filmer hon ville. Och det hon ville göra var filmer om och för den nya tidens kvinnor. Om kvinnor som flyttat hemifrån, från sina hemstäder, från sina familjer för att söka lyckan i storstäderna där arbetet fanns. Om kvinnor som arbetar långa arbetspass, med låga löner, ofta på nåder, på jakt efter kärleken som de vet kommer innebära slutet på den lilla frihet de har som ogifta. Livliga, viljestarka kvinnor som vill forma sitt eget öde. Så länge de kan i alla fall. 

Dorothy Arzner övergav Paramount och började frilansa i mitten av 30-talet. Hon lämnade flappers och kontorister bakom sig och gjorde i stället melodramer om exceptionella kvinnor med Joan Crawford, Lucille Ball och Katharine Hepburn och gjorde några av dem till stjärnor.  

Som enda kvinnliga regissör anställd vid någon av de stora Hollywoodstudiorna under 1930- och 40-talet kom hon att inspirera både kvinnliga filmarbetare och feministiska filmkritiker som i henne såg någon som raserat murar och öppnat dörrar. ”Isn’t it wonderful that you’ve had such a great career, when you had no right to have a career at all?” skrev Katherine Hepburn till henne långt senare, även om Arzner själv aldrig ville göra en stor sak av sitt kön. 

Kuraterat av Danial Brännström.

Till filmerna i serien.