Martin Scorsese – Amerikanska drömmare

”If I can make it there, I'll make it anywhere.”. Genom Frank Sinatras cover på temalåten från Martin Scorseses New York, New York (1977) fick hela staden en lovsång. Metropolen har sedan 1800-talet lockat mängder av immigranter, däribland Scorseses sicilianska mor- och farföräldrar. Med ett rikt historiskt omfång – från 1840-talets irländska katolik-protestantiska gängkrig i Five Points till det sena 1900-talets Wall Street – har regissören både romantiserat och svartmålat den amerikanska drömmens mecka. 

Bortom New York är läget detsamma. Efter Maffiabröder (1990) blev Scorsese nästan lika synonym med genren som hans vän och generationskamrat Francis Ford Coppola blev efter Gudfadern-trilogin. Omflyttad till dobbelvärldens klirrande högkvarter Las Vegas gjorde Scorsese bejublad maffiacomeback med Casino (1995), i vilken han återförenas med såväl parhästen Robert De Niro som Joe Pesci (trion återförenades en ytterligare gång i 2019 års The Irishman). 

Lyx och flärd, pengar rullar in som de ska, men regissörens katolicism gör sig påmind i filmernas klassiskt färgade uppgång-och-fall-strukturer. Därmed inte sagt att Scorsese är dömande, eller att hans moraliskt tveksamma figurer saknar komplexa och attraktiva kvalitéer. Gud förkastar inte syndaren, trots allt. Men synden får sitt straff. 

I Scorseses filmografi finns ett par guldhjärtan också, om än krossade sådana. Ellen Burstyns titelfigur i Alice bor inte här längre (1974) är ett av dem och Nicolas Cages skuldtyngda ambulansförare i Bringing Out the Dead (1999) ett annat. I övrigt är många av hans mest minnesvärda huvudpersoner vad man brukar kalla antihjältar: personer vi följer och fascineras av, ibland även hejar på – utan att de nödvändigtvis drivs av ädla motiv eller har särskilt goda egenskaper. 

Är det inte just därför vi älskar dem? För att de inte är perfekta, inte agerar hjältemodigt, inte framställs som förebilder. Vi kan känna igen oss i deras brister och spegla oss i dem. Genom att lära känna hans nattdjur, såväl tjurar som börshajar, lär vi i någon mån också känna oss själva. ”Inte mer än människa” är den typiske Scorsese-hjältens beskrivning. 

Lusten efter snabba cash förenar flera av dem, en framgångshunger som får dem att stjäla, slåss, mörda, fiffla och sälja frimärksaktier. Kanske inte vad ”vanligt folk” skulle kalla hederliga jobb, men ingen kan i alla fall anklaga dessa slitvargar för att vara lata på jobbet. Yrkena blir i vissa fall också människornas sätt att komma närmare en verklighet som är så hård att den riskerar att förgöra dem. De sömnstörda nattarbetarna i Taxi Driver (1976) och Bringing Out the Dead får syn på samhällsproblem som andra hellre blundar för. Inte undra på att de har så svårt att sova om nätterna. 

Vi möter olika slags drömmare i Scorseses filmer, från aspirerande sångerskor och ståuppare till framgångsrika Hollywoodvisionärer. Även om de gör filmer i Hollywood, som Howard Hughes i The Aviator (2004), eller jagar en förrymd mentalpatient, som i Shutter Island (2010), finns där en självförbrännande besatthet. Männens drömmar får vacker färg av Scorseses tekniskt mästerliga filmskapande, men deras psyken fäller mörka moln. Emellanåt hotar verkligheten att komma ikapp i form av lagens långa arm eller fullfjädrad galenskap. 

Kan det rentav vara hårt arbete som driver oss till vansinne? Scorseses filmer är för musikaliska i sin utformning för att helt tystna, stanna upp och reflektera. Istället lämnas man ofta med andan i halsen när duken svartnar och salongen tänds upp. 

Där ute är den. Verkligheten. Den ser inte riktigt ut som i Scorseses filmer, men hans filmer får en att betrakta den annorlunda. För varje dröm som går i uppfyllelse är det så många andras som går i kras. Som ingen annan plockar Scorsese upp skärvorna och gör konstverk av dem. 

Kuraterat av Sebastian Lindvall. 

Till filmerna i serien

Program hösten 2024:

Huvudprogram: Arbete
Martin Scorsese – Amerikanska drömmare
Ken Loach – Arbetare utan arbete
Aki Kaurismäki – Kampen för att behålla jobbet 
Dorothy Arzner – Vildkatten i Hollywood 
Hong Sang-soo – Kulturarbetarens baksmälla 
Ernst Lubitsch – Trubbel i paradiset 
Sverige arbete – Bland statare, kontorsslavar och Stureplansstekare 
70 filmer om arbete

Sidoprogram:
Yasuzo Masumura – Tills galenskapen skiljer oss åt 
Isabelle Huppert – Komplett artisteri 
Luchino Visconti – Från neorealism till glittrande överdåd

Permanent program:
Nypremiär – Äldre film får nytt liv
Forskning om film – Filmvetenskapens fält
Rekonstruktion – Återblickar från Cinematekets historia
A Season of Classic Film – Fri entré
Filmhörnan – Filmklubb för unga
Unga Cinemateket – Söndagsbio för alla barn