Maud Nycander - Med människan i fokus

Maud Nycander inledde sin karriär som stillbildsfotograf, men insåg ganska snabbt att hon ville bli dokumentärfilmare. ”Estetiken är så viktig i stillbilden och jag är egentligen inte primärt intresserad av estetik. Även om bilden är jätteviktig så är själva berättelsen överordnad” förklarade hon i en intervju med Dagens Nyheter för några år sedan.  

Redan i debuten, kortfilmen Välkommen till förorten (1998), är hennes känsla för att komma nära sitt ämne tydlig. Filmen visas som förfilm till The Latin Kings (2004) där hon fångar Botkyrkas stoltheter på toppen av sin karriär. Bandets historia ramas in av det tidiga 90-talets växande främlingsfientlighet, miljonprogram och förortsliv. Nycander, som har känt bandet sedan de gick i högstadiet, följer dem i en fas när de blivit stora, folkliga och ska uppträda på Ullevi. Man kan ana sprickor i fasaden och strax efter att filmens premiär gick The Latin Kings skilda vägar. 

I Kärlek och Fiskpinnar (2005) följer Nycander paret Johan och Lena genom småbarnskaos, förskolelämningar, disk och kärlek. Kort sagt en film som undersöker en av de svåraste sakerna som finns, att leva nära tillsammans. 15 år senare gör hon ett återbesök hos paret i Kärlek och skilsmässa (2022). Efter 25 år tillsamman har de, som titeln antyder, bestämt sig för att skiljas. Men hur fortsätter man livet utan den som så länge varit ens andra hälft? Cinemateket visar båda filmerna tillsammans och utlovar en sorglig, rolig och hoppfull tandemvisning som de flesta kan känna igen sig i. Efteråt samtalar regissören med Johan och Lena om sina upplevelser. 

Lite bistrare verklighet skildras i Rum för sjuka själar (2006) där Nycander fördjupar sig i den svenska psykiatrivården. Resultatet är en klarsynt reflektion över en känslig vetenskap. ”Alla har någon form av anknytning till psykiatrin, utifrån egna eller närståendes erfarenheter. Och det finns ett stort behov av att tala om det” konstaterade hon vid filmens premiär. 

Det kanske bästa exemplet på Maud Nycanders speciella förmåga att få sina huvudpersoner att naturligt öppna upp för personliga berättelser är Nunnan (2007). 19-åriga Marta har tagit det radikala steget att gå med i en sträng klosterorden och Nycander försöker först förstå hennes beslut, men övergår snart till att låta sig fascineras av ett annorlunda tankesätt. Hon följer upp historien i Nunnan- 25 år i kloster (2025) där hon undersöker hur livet innanför klostermurarna har påverkat Marta, numera Maria av Bebådelsen, och familjen som hon har lämnat bakom sig. Två tankeväckande filmer som inte väjer för stora frågor. 

Nycander drar nytta av sin egen bakgrund bakom kameran när hon skildrar sin vän Inta Ruka i Fotografen från Riga (2009). Det är inte bara en film om vänskap och fotografering utan också en skildring av ett Lettland i förändring och av en svunnen tillvaro. Det senare går igen i Palme (2012), fast här gäller det Sverige. Filmen, som Nycander regisserade tillsammans med Kristina Lindström, belönades med en Guldbagge för bästa dokumentär och är ett ambitiöst porträtt av svensk politiks mest lyskraftiga och omstridda personlighet. Steget är inte långt till Citizen Schein (2017) som Nycander regisserade tillsammans med Kersti Grunditz Brennan och Jannike Åhlund. Här berättas den osannolika historien om Harry Schein, flyktingen som blev miljonär, kulturman och lade grunderna till en filmreform som höll i över 50 år. Kort sagt, en historia om makt och maktens pris. 

Få har speglat det svenska samhället från så många vinklar och vrår som Maud Nycander. I över 15 år har hon bjudit på svenska bilder, stora som små och alltid relevanta. 

Kuraterat av Per Löwendahl.

Maud Nycander – Filmer och biljetter

Program våren 2026:

Huvudprogram: Svenska bilder
Jan Troell – Eviga ögonblick
Maud Nycander – Människan i fokus
Svenska synden – En vågad våg
Svenskt vemod – Ljusa nätter och vintermörker
Sverige skrattar – Tokroligt eller skämskudde?
Sverige kämpar – Aktion, motstånd, hopp
Sverige mardrömmer – Folkhemmet i brand
Sverige älskar – I nöd och (o)lust
Sverige minns – Det förflutna får liv
Images of Sweden – I andras ögon

Sidoprogram:
Yasujiro Ozu – Efter vinter kommer vår
Jane Campion – De tystas röst
Paul Thomas Anderson – Cineastsektens ledare 
Sergej Paradjanov – Sagor, symboler och surrealism 
Jean-Pierre Melville – En amerikan i Paris
Merchant-Ivory-Jhabvala – Förtrollande treenighet
Stumfilmsskräck – Ingen kan höra dem skrika 
Giallo – Brottets färg

Permanent program:
Forskning om film – Filmvetenskapens fält
Nypremiär – Äldre film får nytt liv
Rekonstruktion – Återblickar på Cinematekets historia
Förintelsens minnesdag
Unga Cinemateket – Söndagsbio för alla barn