Frenzy
Originaltitel: Frenzy
Regi: Alfred Hitchcock
Skådespelare: Jon Finch, Barry Foster, Barbara Leigh-Hunt, Billie Whitelaw
Ett lik flyter upp i Themsen. Runt halsen har offret en åtdragen slips - en hänsynslös slipsmördare härjar i London. Fel man anklagas och det blir upp till honom själv att rentvå sitt namn. Hitchcocks sista film på hemmaplan, en makaber seriemördarthriller med inslag av svart komedi, var det enda av hans verk som belades med 18-årsgräns.
Nyfikna och förfärade Londonbor flockas runt Themsens rand, där ett lik med en hårt knuten slips runt halsen flutit upp. En misogyn seriemördare som stryper sina offer med slips härjar i staden. Slarvern Richard Blaney anklagas för morden efter att hans före detta fru hittas våldtagen och mördad. I själva verket är det hans bästa vän, den sympatiska grönsaksförsäljaren Bob Rusk, som är den skyldiga. Publiken vet det, men inte Blaney - och definitivt inte polisen.
Filmkritikern Roger Ebert menade att Frenzy var en återgång till Hitchcocks spänningsfilmer från 1940-talet - fylld med makabra detaljer, svart humor och en desperat man som misstänks för ett mords som han inte begått. De främsta tecknen på att filmen är gjord på 1970-talet är det explicita våldet och nakenheten, vilka bidrog till att Frenzy blev den enda av regissörens filmer som belades med 18-årsgräns. Flera recensenter pekade även på likheten med Hitchcocks genombrott, den Londonbaserade seriemördarthrillern The Lodger: A Story of the London Fog (1927).
Författaren Gene D. Phillips har beskrivit hur Hitchcock i filmen så utmärkt använder sig av kameran för att fånga sina åskådare:
"Hitchcock skildrar bara ett av Rusks fasansfulla mord i detalj, [.] eftersom han när publiken väl sett detta bara behöver antyda att det sker ett till som vi inte får se. Så när Rusk leder in den intet ont anande Babs i sin lägenhet, stannar kameran i dörröppningen och följer inte med dem in. I stället drar den sig långsamt tillbaka nedför den mörka trappan och ut i solskenet och vimlet på gatan, som om den ryggade för det ohyggliga som sker bakom de fördragna gardinerna. När den väl kommit ut igen stannar den upp ett ögonblick och betraktar människorna på gatan. De är fullt upptagna med sitt och helt omedvetna om vad som händer inne i byggnaden. Med denna perfekt utförda tagning påminner Hitchcock ännu en gång [.] åskådaren om att katastrofen finns överallt omkring oss, och kan slå till när vi minst anar det." (1)
(1) Gene D Phillips, Alfred Hitchcock (1984).
Text: Tora Berg.