Studie i brott (Marker)

Chris Marker är en av många som har framhållit Studie i brott som ett av filmkonstens största verk. Flera gånger återkom han till Alfred Hitchcocks svindlande berättelse om minnen, manier och en kvinna som heter Madeleine.

James Stewart spelar Scottie, en höjdrädd före detta kriminalare vid San Franciscos poliskår, som får i uppdrag att skugga en gammal väns hustru, Madeleine, som vännen misstänker är besatt av en äldre släkting som begått självmord. Uppdraget slutar olyckligt, Scottie får ett sammanbrott och vistas en tid på sjukhus. När han skrivs ut återvänder han till de platser han besökte tillsammans med Madeleine, och en dag ser han en kvinna som påminner om henne. Så skulle en kortfattad handlingsbeskrivning av första halvan av Studie i brott kunna lyda. Chris Marker har i en artikel i filmtidskriften Positif beskrivit fortsättningen:

”Hela den andra delen av filmen, som utspelas på den andra sidan av spegeln, är inget annat än ett vettlöst, maniskt försök att förneka tiden, att genom triviala men ändå nödvändiga tecken (likt liturgins tecken: kläder, smink, hår) återskapa den kvinna han aldrig accepterat att han förlorat.” (1)

Beskrivningen är sprungen ur en av få texter om en specifik film Marker skrev under senare delen av sitt liv – ett tecken på att Studie i brott följde honom genom hela livet. Markers egna verk refererar ofta till Hitchcocks film: i den dystopiska minnesresan Terrassen betraktar huvudpersonerna, likt de i Studie i brott, en trädstams årsringar; och i CD-ROM-verket Immemory inleds sektionen ”Minne” med ett porträtt av Hitchcock och Marcel Proust. Men det är Sans soleil som ger det rikaste uttrycket för Markers fascination för filmen. Sandor Krasna, den fiktiva resenär vars bilder och brev utgör filmen, påstår sig ha sett Studie i brott 19 gånger, och ett av resmålen är San Francisco, där han besöker flera inspelningsplatser.

I Positif-artikeln skriver Marker om den svindel – vertigo – som utgör filmens originaltitel:

”Svindeln […] har inget att göra med rummet och att ramla; den är en tydlig, begriplig och spektakulär metafor för ett annat slags svindel, som är mycket svårare att skildra – tidens svindel. [Rollfiguren] Elsters ’perfekta’ brott lyckas nästan med det omöjliga: att återuppfinna en tid då män och kvinnor och San Francisco var annorlunda mot hur de är nu.”

Det Krasna gör är delvis just en undersökning av hur San Francisco har förändrats sedan inspelningen av Hitchcocks film, men det är de två filmernas upptagenhet av minnet som binder dem samman. ”Bara en film har varit förmögen att porträttera ett omöjligt minne, ett galet minne”, uttrycker Krasna i Sans soleil. Konstkritikern Jonas (J) Magnusson menar, å sin sida, att Marker med Sans solei försöker skapa ett ”fiktivt minne”. Utifrån Markers konstnärskap framstår Studie i brott som en idé, en princip, en utgångspunkt för Markers eget utforskande av tid och minne.

(1) Chris Marker, ”A Free Replay: Notes sur ’Vertigo’”, i Positif nr. 400, juni 1994.

Visningen inleds av Jan Holmberg, doktor i filmvetenskap och vd för Stiftelsen Ingmar Bergman

Läs mer om ”Studie i brott (Marker)” i Svensk Filmdatabas