Cinemateket
Duellen på ön

Duellen på ön

Originaltitel: Le combat dans l'île

Regi: Alain Cavalier

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

Svartsjuka och terrorism i laddat drama där Jean-Louis Trintignant åtta år före sin berömda roll i Fascisten spelar nybliven militant högerextremist och Romy Schneider hittar en bazooka i garderoben. Henri Serre, Jim i Jules och Jim, är i allt sin barndomsväns motsats. Regissören Alain Cavalier hade varit regiassistent till Louis Malle, som här var hans konstnärliga rådgivare.

Filmfakta

Originaltitel: Le combat dans l'île
Regi: Alain Cavalier
Medverkande: Romy Schneider, Jean-Louis Trintignant, Henri Serre, Diane Lepvrier
År: 1962
Land: Frankrike
Format: 35 mm
Längd: 1 tim 44 min
Dialogspråk: Franska
Text: Svensk text
Åldersgräns: Tillåten från 15 år
Läs mer om ”Duellen på ön” i Svensk Filmdatabas

Duellen på ön ingår i temat

Jean-Louis Trintignant

”De bästa skådespelarna i världen är de som känner mest och visar minst”, har Jean-Louis Trintignant sagt. Få kan mäta sig med honom.
I en hyllningsartikel i New York Times, publicerad när Michael Hanekes Amour hade amerikansk premiär och Trintignant var 82, skriver Terrence Rafferty om skådespelarens ”djärvt tillbakahållna stil”. Det är en perfekt formulering. Att visa så lite framför kameran kräver mod. Man riskerar att åskådarna blir ointresserade, att de tror att man inte gör något, att man inte spelar.
Belmondo, Gabin, Montand och Depardieu tog i och blev stora stjärnor, men det dröjde innan Trintignant fick sin första utmärkelse. Han är snudd på självutplånande, men med sin metodiska spelstil får han oss att börja grubbla över vilka hans rollfigurer egentligen är. Var vi har dem, vad de är kapabla till.
I en tv-intervju säger Trintignant att han målade så dåligt och var så obegåvad som musiker att han var tvungen att bli skådespelare. Och att han aldrig skulle ha blivit det om han inte varit så snygg. Han slog igenom i Roger Vadims Guldpalmsbelönade Och Gud skapade kvinnan…, där Brigitte Bardot gifte sig med honom trots att han var så tråkig. I Claude Lelouchs En man och en kvinna gjorde han och Anouk Aimée världssuccé som sörjande kärlekspar. Han fick pris i Cannes för domaren i Costa-Gavras Z, och gick till filmhistorien med sin roll i Bertoluccis Fascisten, ständigt nämnd av Coppola och Scorsese. Han har arbetat med Éric Rohmer, Krzysztof Kieslowski och Alain Robbe-Grillet och många mindre kända regissörer. Av sina 130 filmer tycker han att tjugo är bra.
Mest nöjd är han med Fascisten och Amour. Bertolucci valde honom för att han såg ut att ha så många hemligheter, och i den mästerliga Fascisten blir titelfiguren Mussolini-torped för att bli av med sitt förflutna. När Emanuelle Riva från nya vågen-milstolpen Hiroshima – min älskade försvinner in i dimman i Amour fattar Trintignant, en liten man i kofta och gammelmanshår, ett oerhört beslut. Aldrig mer, sa skådespelaren efter att ha arbetat med Haneke. I fjol gjorde de Happy End tillsammans. Man vet aldrig var man har honom, Trintignant.

Text: Nina Widerberg
Läs mer om temat

Skriv ut