Cinemateket
Ficktjuven

Ficktjuven

Originaltitel: Pickup on South Street

Regi: Samuel Fuller

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

Hämndlysten småskurk kommer över mikrofilm med topphemlig information i laddad spion-noir om kommunisthysteri i New Yorks undre värld. ”Jag är trött, jag är färdig. Det händer alla någon gång”, beklagar sig Thelma Ritters dödssjuka tjallare medan ”Mam’selle” roterar på grammofonspelaren i bakgrunden. En nervig och djupt drabbande höjdpunkt i Fullers karriär.

Filmfakta

Originaltitel: Pickup on South Street
Regi: Samuel Fuller
Medverkande: Richard Widmark, Jean Peters, Thelma Ritter
År: 1953
Land: USA
Format: DCP (digitaliserad)
Längd: 1 tim 20 min
Dialogspråk: Engelska
Text: Utan text
Åldersgräns: Tillåten från 15 år
Läs mer om ”Ficktjuven” i Svensk Filmdatabas

Ficktjuven ingår i temat

Samuel Fuller

Samuel Fuller brukade signalera tagning med händerna formade som en pistol. I tidiga tonåren klättrade han i journalistbranschen, blev kriminalreporter som 17-åring, skrev kioskdeckare och samlade på sig dekorationer under andra världskriget.
Första långfilmserbjudandet kom när var 21. Efter en artikel om ett olöst mord fick han ett parfymerat brev från MGM:s ägare: ”Vi älskar din story. Om du ger oss ett slut får du 5 000 dollar.” Han tyckte att det verkade för komplicerat och tackade nej.
På fyrtiotalet fick producenten Robert L. Lippert upp ögonen för Fullers roman The Dark Page och ville samarbeta. På bara tio dagar spelade Fuller in sin spelfilmsdebut Jag sköt Jesse James (1949), en västern som gjorde stora pengar på liten budget. Med fortsatt förtroende gjorde Fuller filmer som var lika rakt på sak som hans löpsedlar.
Cahiers du cinéma-kritikerna var lyriska och betraktade Fullers estetik som primitiv, ett ord som följde honom resten av karriären: ”Det gör mig inget alls. På sätt och vis fascinerar det mig. Jag får upp en bild av en hårig apa och någon som rycker kvinnor i håret.”
Pang-på-berättelserna om soldater, fifflare, revolvermän, kriminalare och reportrar erbjuder inte många lugna stunder. Konsten ligger i avsaknaden av konstpauser. Inga onödiga ord, omvägar eller krusiduller. ”Greppa publiken i ballarna!”, var ett av Fullers mest berömda motton.
Framtoningen var knappast reserverad för publiken – bakom filmernas våld, vulgariteter och vassa ord finns en brännande samhällskritik. Synliggörandena av USA:s rasism i The Crimson Kimono, Shock Corridor och Vit hund liknar inget annat som producerats i Hollywood.
Efter att ha gjort Vit hund för Paramount Pictures, som fick kalla fötter och försökte begrava filmen för dess kontroversiella innehåll, flyttade Fuller till Paris. Där fortsatte filmskapandet utan att nå upp till tidigare framgångar. Med flytten var det som att han lämnade slagfältet – det ord som han använder för att beskriva film när han dyker upp i Godards Tokstollen. Vi visar ett dussin av Fullers mest stridslystna filmer.

Text: Sebastian Lindvall

Lästips: Samuel Fuller, Christa Lang Fuller och Jerome Henry Rudes, A Third Face: My Tale of Writing, Fighting and Filmmaking (Applause Books, 2002).
Läs mer om temat

Skriv ut

Ingår i Samuel Fuller