Cinemateket
Slå nollan till polisen 3D

Slå nollan till polisen 3D

Originaltitel: Dial M for Murder

Regi: Alfred Hitchcock

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

Grace Kellys första samarbete med Hitchcock är en inspirerad pjäsfilmatisering där hon spelar en kvinna som bedrar sin make, samtidigt som han planerar att mörda henne. Filmen spelades ursprungligen in för att visas i 3D, men hade premiär när hajpen lagt sig. I denna restaurerade kopia har filmen anpassats till dagens 3D-teknik.

Det före detta tennisproffset Tom misstänker att hans unga vackra hustru Margot, som han gift sig med för hennes förmögenhets skull, har ett förhållande med krimförfattaren Mark. Av oro för att hon ska vilja skiljas – och han förlora hennes pengar – anlitar han genom utpressning en gammal studiekamrat för att mörda henne.

Slå nollan till polisen är en filmatisering av Frederick Knotts pjäs som gick upp i West End och på Broadway 1952 och fortfarande spelades för fulla hus när inspelning av filmen påbörjades. Likt föregångaren Repet (1948) och efterföljande Fönstret åt gården (1954) är Slå nollan till polisen ett kammarspel där nio tiondelar utspelar sig i samma scenografiska rum, vilket Hanserik Hjertén tog fasta på i en recension i Dagens Nyheter:

”Det verkar så enkelt alltihop, denna mord- och svartsjuke-historia som nästan tilldrar sig i ett enda rum, och den har väl på sina håll betraktats som en mellanfilm där Hitchcock gjorde det lätt för sig genom att bara filma av en elegant Broadwaypjäs. Själv tycker jag att det är ett fint bevis på hans storhet att han så närgånget filmar en pjäs utan att det luktar träaktigt instängd och filmad teater.” (1)

Med televisionens intåg i början av 1950-talet förlorade biograferna en stor del av sin publik. Med nya exklusiva visningsmöjligheter försökte desperata biografägare och filmbolag locka tillbaka publiken. Mest framgångsrikt var 3D-film. Intresset svalnade dock snabbt, då projektionen ofta blev suddig och huvudvärksframkallande. Allt som allt var 3D-filmens första guldålder en fluga som endast varade i två år.

Slå Nollan till polisen var klar redan 1953, men Warner var tvungna att vänta med premiären till det att pjäsen gått ner på Broadway. När filmen slutligen hade premiär 1954 var 3D-trenden redan över. Många biografer hade helt slutat visa filmer med den nya tekniken och de allra flesta som såg filmen då det begav sig såg den i 2D.

(1) Hanserik Hjertén, Dagens Nyheter, 1976

Text: Tora Berg.

Läs mer om ”Slå nollan till polisen 3D” i Svensk Filmdatabas

Slå nollan till polisen 3D ingår i temat

Alfred Hitchcock – Spänningens mästare

Januari 2020 påbörjades vad som var tänkt att bli en årslång Alfred Hitchcock-retrospektiv på Cinemateket. Några månader senare bröt pandemin ut, varpå filmerna visades för en drastiskt krympande publik. Snart stängde biograferna och med det avbröts visningarna i förtid.

Under 2022 får Cinemateksbesökare en ny chans att upptäcka spänningsmästarens filmskatt på stor duk. Hälften av filmerna visades under våren och den andra hälften visas nu i höst

Alfred Hitchcocks succéartade genombrott kom med The Lodger: A Story of the London Fog (1927). En Jack Uppskäraren-figur härjar i skydd av Londons dimma och specialiserar sig på blondiner. Spänningsmomentet i The Lodger rör huruvida en ung man är den skyldige seriemördaren. Romantiska spänningsfilmer blev efterhand Hitchcocks brittiska varumärke, med De 39 stegen (1935) som höjdpunkt.

Hitchcock kom till Hollywood och David O. Selznick med Rebecca (1940) som förstlingsverk. Periodens bästa film är Skuggan av ett tvivel (1943). Här vänds den sömniga småstadens vardagslunk upp och ner när en manipulativ mördare söker skydd undan lagens långa arm hos sin intet ont anande systers familj. Dynamiken mellan Joseph Cottens mördare och hans initialt oskuldsfulla systerdotter (Teresa Wright) – bägge kallas dessutom Charlie – är filmens nav.

Efter Selznick-perioden etablerade sig Hitchcock som egen producent tillsammans med Sidney Bernstein. Den första av deras filmer var den experimentella Repet (1948), med långa obrutna tagningar som illuderar ett kontinuerligt skeende i ett och samma rum. Främlingar på tåg (1951) är det odisputabla mästerverket från denna produktionskonstellation, inte minst genom Robert Walkers helt igenom formidabla rollporträtt av en psykopatisk dandyfigur.

Fönstret åt gården (1954), blev ännu en i serien av klaustrofobiskt begränsade iscensättningar. En stjärnfotograf är instängd i sin lägenhet med benet gipsat efter ett dumdristigt försök att fånga en fartfylld bild. Filmen är spänningsfylld till bristningsgränsen när det halvt oskyldiga spionerandet – eller är detta osund voyeurism? – på grannarna får karaktären av deckargåta: har frun i en av lägenheterna mördats av sin man?

Studie i brott (1958) tillkom i en stafett med många manuspennor innan Hitchcock var nöjd. Ett problem inför inspelning var att fylla den kvinnliga huvudrollen. Förstavalet var Vera Miles, men hon var gravid, till Hitchcocks irritation. Eftervärlden har inte delat Hitchcocks reservation beträffande Kim Novak. Filmen är kusligt suggestiv i den bildmagi som trollas fram runt den detektiviskt ovilliga Scottie, spelad av James Stewart. Oförmögen att arbeta som detektiv hos polisen på grund av att han drabbats av traumatisk svindel lockas han in i rollen som privatspanare av en gammal bekant som är bekymrad över sin hustrus förehavanden. Efter att ha sett henne accepterar den fascinerade Scottie. Därmed snärjs han i en serie charader och iscensättningar när han med bil genomkorsar San Francisco i den skönas spår. Den komplicerade intrigen är inte huvudärendet utan i stället allt det som filmen aktualiserar kring fiktion, fascination, filosofi, identitet, maskerad och rollspel. Här drivs detektiven till psykos, och reprisen av förloppet blir dubbelt fatal.

I sista minuten (1959) är en slutpunkt för den klassiska Hollywoodstilens berättarmodell: rak intrig, om än inte nödvändigtvis kronologisk, tydlig gestaltning av tid och rum, och med gripbara rollfigurer, gärna gestaltade av stjärnor. Hitchcocks modell för rak intrig var begreppet MacGuffin – det som motiverar rollfigurerna och driver handlingen, men som egentligen är betydelselöst. I sista minuten har några av de mest formidabla avsnitt som någonsin filmats. Scenen mellan Cary Grant och Eva Marie Saint i restaurangvagnen, lätt, luftig och erotiskt laddad – och oemotståndligt filmisk. Och sättet att hantera tid och rum: vindpinad landskapstristess och utdragen händelselöshet vänds till en veritabel kanonad från luften i scenerna från Prairie Stop, mitt i ingenstans.

Psycho (1960) gjordes på lågbudgetmanér. Filmen flyttade fokus från spänningsthriller till skräckfilmens gotiska scenografi; inte minst gäller detta familjen Bates Edward Hopper-inspirerade hem. Anthony Perkins gjorde sitt livs roll som Norman Bates.

Flytten till Universal efter Psycho inledde inte Hitchcocks bästa period. Fåglarna (1963) var lyckad, beträffande Marnie (1964) går meningarna isär. De följande filmerna hyllas av få: En läcka i ridån (1966) och Topaz (1969). Så följde Frenzy (1972) som en hyllad comeback till London. Karriären avslutades med Arvet (1976) med Ernest Lehman som manusförfattare. Hitchcock var nu sliten och även hustrun Alma, som hade fingret med i alla aspekter av hans verksamhet, var sjuklig. Deras sista gemensamma framträdanden var i samband med att Alfred Hitchcock 1973 tilldelades en Life Achievement Award av the American Film Institute. Några månader före hans död adlades han av det engelska hovet.

Att samlat på duk få överblick över hans produktion är ett måste för alla som ännu hyser ett intresse för mediet i dess ursprungliga form, som biografupplevelse. De drygt 50 filmerna sammantagna utgör ett av vår tids mest centrala kulturarv.

Läs mer: François Truffaut (övers. Torsten Manns), Samtal med Hitchcock (1992).

Text: Jan Olsson, professor i filmvetenskap vid Stockholms universitet.


Läs mer om temat

Skriv ut

Ingår i Alfred Hitchcock – Spänningens mästare