Cinemateket
Marknadsafton

Marknadsafton

Originaltitel: Marknadsafton

Regi: Ivar Johansson

Filmhuset - Bio Victor Lägg till i kalender

Komedin Marknadsafton var en av de första pjäser som skrevs för den nystartade Radioteatern i slutet av 1920-talet. En hemmansägare ämnar åka till marknaden för att köpa förlovningsringar tillsammans med sin tilltänkta, men länsman och en försmådd hushållerska sätter käppar i hjulet. Moberg föreslog själv hur hans enaktare kunde byggas ut och Ivar Johanssons film fick genomgående fin kritik, särskilt Adolf Jahr i huvudrollen.

Filmfakta

Originaltitel: Marknadsafton
Regi: Ivar Johansson
Medverkande: Adolf Jahr, Emy Hagman, Rut Holm, Sigge Fürst
År: 1948
Land: Sverige
Format: 35 mm
Längd: 1 tim 19 min
Dialogspråk: Svenska
Åldersgräns: Barntillåten
Läs mer om ”Marknadsafton” i Svensk Filmdatabas

Marknadsafton ingår i temat

Vilhelm Moberg

”Filmen är i våra dagar ett av de instrument som kraftigast påverkar och formar folksjälen. I jämförelse därmed har i detta avseende litteraturen och teatern ringa betydelse.”

Orden är Vilhelm Mobergs, formulerade i februari 1937. Tre dagar tidigare hade svensk filmhistorias mest uppmärksammade debatt ägt rum i Konserthuset i Stockholm. Moberg med flera förfasades över den svenska filmens (och i synnerhet pilsnerfilmen Pensionat Paradiset) låga nivå och producenternas ensidiga jakt på intäkter. Ytterligare några veckor senare propagerade Moberg i tidningen för statlig subvention av film, två och ett halvt decennium före det första Filmavtalet och Svenska Filminstitutets grundande.

Moberg hade ett komplicerat förhållande till filmen. Han förundrades av dess genomslagskraft och förstod att han behövde den. Redan 1931 lämnade han in sin satiriska pjäs Kassabrist till Svensk Filmindustri, men när den slipades ned till den harmlösa filmen Kärlek och kassabrist blev han djupt besviken. Det dröjde åtta år till nästa film, Gläd dig i din ungdom. Den här gången var han mer nöjd med resultatet, men då gick Statens Biografbyrå in och krävde stora förändringar – vilket ledde till att censuren för första gången kritiserades offentligt. Moberg frågade sig med rätta varför filmen kunde visas oklippt på filmfestivalen i Venedig – i en fascistisk diktatur – men inte i Sverige. Han hade åsikter om de flesta filmer baserade på hans texter. Det var först med Jan Troells Utvandrarna 1971 som Moberg lugnade ner sig – den tyckte han tvärtom var ”den största och rikaste filmen som gjorts i Sverige”.

Men mer än Moberg behövde filmen, behövde filmen Moberg. Det är lätt att glömma hans enormt starka ställning som dramatiker på 1930-, 1940- och 1950-talen. Hans samhällskommenterande pjäser sattes ofta upp av flera olika teatrar redan under premiäråret och kunde ses av hundratusentals teaterbesökare. Han omarbetade också många av sina romaner för scenen, och nästan alla filmer har föregåtts av en teaterversion. Exempelvis gavs nazistallegorin Rid i natt! ut som bok i oktober 1941, hade scenpremiär i september 1942 och biopremiär i november 1942.

Vilhelm Moberg var en stridbar debattör, i sina verk såväl som i det offentliga samtalet. En underhållande genomgång av hans åsikter om film (förmedlade via brev och debattinlägg) ges i Bengt Forslunds bok Vilhelm Moberg, filmen och televisionen från 1998. Där skymtar också en gnutta ödmjukhet fram med ålderns rätt. När Moberg på 1950-talet bosatte sig i USA för att skriva klart Utvandrarsviten brukade han koppla av med att gå på bio. Han insåg då att den sämsta svenska filmen inte var tillnärmelsevis lika dålig som den sämsta amerikanska filmen och gav till och med en senkommen ursäkt för sina hårda ord under Pensionat Paradiset-debatten.

De mest kända adaptionerna av Vilhelm Mobergs verk är Utvandrarna och Nybyggarna. De visades på Cinemateket i våras. Nu lyfter vi i stället fram fem andra Moberg-filmatiseringar.

Text: Anders Annikas

Lästips: Bengt Forslund, Vilhelm Moberg, filmen och televisionen (Carlssons, 1998).
Läs mer om temat

Skriv ut