Cinemateket
Nous sommes tous encore ici

Nous sommes tous encore ici

Originaltitel: Nous sommes tous encore ici

Regi: Anne-Marie Miéville

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

Ondska och godhet diskuteras av Sokrates och Kallikles, här gestaltade av två kvinnor i ett hem. Jean-Luc Godard är en skådespelare som repete- rar en monolog ur Hannah Arendts Totalitarismens ursprung. Sedan åker han med sin fru på semester. För att vara en romantisk komedi har Miévilles film en udda upptakt, och sättet på vilket hennes dialog balanserar mellan kärleksfullt gnabb och filosofiska utläggningar imponerar.

Efter visningen samtalar Stefan Ramstedt, programredaktör, med Alice Leroy, filmkritiker, och Trond Lundemo, doktor i filmvetenskap.

Retrospektiven genomförs i samarbete med Franska Filmfestivalen, som äger rum 11–16 februari. Läs mer på franskafilmfestivalen.se. Kopia inlånad från La Cinémathèque de Toulouse.

Filmfakta

Originaltitel: Nous sommes tous encore ici
Regi: Anne-Marie Miéville
Medverkande: Aurore Clément, Bernadette Lafont, Jean-Luc Godard
År: 1997
Land: Frankrike, Schweiz
Format: 35 mm
Längd: 1 tim 20 min
Dialogspråk: Franska
Text: Engelsk text
Åldersgräns: Tillåten från 15 år

Nous sommes tous encore ici ingår i temat

Anne-Marie Miéville

Nous sommes tous encore ici – ”Vi är alla fortfarande här” – en vacker men enigmatisk titel. Vilka är dessa vi och var är detta här? Vi är förmodligen dem vi ser på duken eller vi som betraktar dem, här är förmodligen den plats antingen de eller vi befinner oss på. Men varför fortfarande?

Anne-Marie Miévilles gjorde sina första filmer i samarbete med Jean-Luc Godard. Vid den tiden arbetade han med Dziga Vertov-gruppen, ett kollektivt projekt som fick ett dystert slut i och med en aldrig färdigställd film om den palestinska frihetskampen, Jusqu’à la victoire. Den film som i stället producerades, Ici et ailleurs, blev Miévilles och Godards första film tillsammans. Deras gemensamma produktion utgörs av en skarpsynt och stundtals humoristisk mediekritik, i denna retrospektiv exemplifierad av Comment ça va?.

Miéville hade haft en kort karriär som sångerska och stillbildsfotograf när hon träffade Godard och det finns spår av båda dessa yrken i hennes filmer. De filmer hon har gjort på egen hand (fyra långfilmer och en rad kortfilmer) skildrar till synes alldagliga skeenden – de är historier om kärlek, vänskap, arbete. Men vardagen återges i en förtätad form, med vackert litterära dialoger, ett egensinnigt montage och en inspirerat ljud- och musikarbete, som aldrig upphör att överraska. Miévilles projekt beskrevs slående av den franska filmkritikern Marie Anne Guerin: ”Att omvandla det alldagliga livet till ett sonort rum och till en lyrisk tid är ett komplicerat åtagande, en poetik: att betrakta livet är att omvandla det till det nuvarande.”

Vi är alltså fortfarande här, och vi är här nu, efter Förintelsen, efter Svarta september, efter Srebrenica – händelser som behandlas i filmerna hon regisserat med Godard, och som närvarar likt en skugga i hennes egna. Vi är fortfarande här. Hur fortsätter vi? Frågan kan verka överväldigande, i synnerhet med tanke på att – som Godard säger i Après la réconciliation – vi i dag inte ens kan producera vackert ringade dörrklockor. Men kanske är filmskapandets högsta syfte att – såsom Miéville insisterar på i Comment ça va? – vi lär oss att se och lyssna. Om så är fallet är Anne-Marie Miévilles filmer lektioner av absolut främsta klass.

Text: Stefan Ramstedt

Lästips: Gerard-Jan Claes och Stoffel Debuysere (red.), Pas de deux: The Cinema of Anne-Marie Miéville (Sabzian/Courtisane/Cinematek, 2018).

Retrospektiven genomförs i samarbete med Franska Filmfestivalen, som äger rum 11–16 februari. Läs mer på franskafilmfestivalen.se.
Läs mer om temat

Skriv ut