Cinemateket
Ne change rien

Ne change rien

Originaltitel: Ne change rien

Regi: Pedro Costa

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

I svartvita bilder med hög kontrast skildrar Pedro Costa sångerskan Jeanne Balibar, och hennes medmusiker, under långa repetitioner och framträdanden. Pedro Costas andra dokumentärfilm är likt den föregående ett inkännande porträtt som i långa tagningar återger ett enträget arbete och fångar dess små triumfer och bakslag.

Jeanne Balibar är känd som skådespelare och har sedan debuten med Arnaud Desplechins La Sentinelle (1992) medverkat i filmer av bland andra Jacques Rivette, Jean-Claude Biette och Raúl Ruiz. Vid sidan av skådespeleriet på både duk och scen har hon även varit verksam som sångerska, och har under eget namn släppt två album. Pedro Costas porträtt av Balibar och hennes musik innefattar repetitioner och låtar från båda skivorna, men även en repetition av en Offenbach-opera.

Ne change rien har ofta jämförts med Jean-Luc Godards One plus one (1968), en film om inspelningen av Rolling Stones “Sympathy for the Devil”. Godards film är kanske mer känd under titeln Sympathy for the Devil (i Sverige: Sympati för djävulen), men det var producentens version som då även slutade med att hela sången framförs – något Godard vägrade, då han ville lägga betoningen på det processuella i musikskapandet.

Även i Ne change rien står processen i fokus. Det är en film som till stod del skildrar omtagningar, repetitioner, väntetider, misstag, pauser – allt skildrat i Costas kontrastrika fotografi som skapar en suggestiv, nästan magisk känsla. Filmkritikern och curatorn Dennis Lim beskrev filmen vackert med följande ord:

”Costas extrema klärobskyreffekter gör hans bilder nästintill abstrakta: de flesta scenerna är dränkta i bläcksvärta, med näppe belysta av en enstaka ljuskälla, ibland placerad utanför bild. Balibar och hennes band förblir stundtals silhuetter; oftast är åtminstone ena sidan av hennes ansikte i mörkret. Kameran rör sig inte; inramningen och ljussättningen tenderar att göra framförandets sammanhang diffust. Det viktiga är ögonblicket. Även om några av sångerna kom med i Balibars Slalom Dame från 2006, så spjärnar filmen emot making of-narrativet. Ne change rien är inte bara en musikfilm, det är en film som är musikalisk i dess form, och dessutom en film som är fullständigt hängiven till att filma musik som något i sig självt.” (1)

(1) Dennis Lim, ”Sound of Music”, i Artforum (3 november, 2010).

Skriv ut