Cinemateket
Vitalina Varela

Vitalina Varela

Originaltitel: Vitalina Varela

Regi: Pedro Costa

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

När Vitalina Varela anländer till Portugal från Kap Verde får hon veta att hennes man, som hon väntat på i flera årtionden, har avlidit. Trots det bestämmer hon sig för att stanna. Den senaste delen i Costas svit om Lissabons trasproletärer är hans visuellt och emotionellt kanske starkaste film hittills.

I Pedro Costas senaste långfilm axlas huvudrollen av Vitalina Varela, vars historia behandlades redan i deras föregående film Cavalo Dinheiro (2014) men som här utgör filmens kärna. Vitalina Varela inleds med en sekvens på en flygplats som skildrar hur Vitalina anländer till Portugal för att, efter 40 års väntan på sin flygbiljett från Kap Verde, äntligen ansluta till sin make. Hon möts upp av vänner som förklarar att maken är avliden, och begravdes strax innan hennes ankomst. Trots det bestämmer hon sig för att stanna i Lissabon för att sörja honom och genom möten med personer han kände försöka få grepp om hans historia.

Ventura medverkar återigen i filmen, men gör det här i rollen av en präst som Vitalina finner tröst i. Rollen markerar en återgång till fiktionen – något som filosofen Jacques Rancière har diskuterat:

”Berättelsetekniken har åtminstone en merit: den understryker utvecklingen som tycks leda Costas filmkonst tillbaka till en uppenbart fiktiv struktur. Denna rörelse tillbaka vänder på den riktning som filmskaparen tog med Ossos, i vilken den narrativa formen verkade upplösas, som om den blev opraktisk i förhållande till immigranterna och de utslagna som Costa stött på i Fontainhas gränder. Filmen avslutades med en dörr som stängdes, som ett definitivt förvägrande av åskådarens traditionella beklagande över de fattiga. Man kan alltså betrakta hela sviten, som inleddes med No Quarto da Vanda, som ett långt försök att uppfinna en ny form som är kapabel att framställa de liv som förloras i Lissabons och andra europeiska metropolers slumområden.” (1)

Vitalinas berättelse har mer eller mindre varit i bakgrunden i både Juventude em Marcha (2006) och Cavalo Dinheiro, men utgör kärnan i Vitalina Varela – vilket uppenbarar en annan sida av den diasporaproblematik som Costa har bearbetat sedan Casa de Lava (1994): de (i det här fallet primärt kvinnliga) personerna som lämnas och blir kvar.

(1) Jacques Rancière, ”Deux yeux dans la nuit. Vitalina Varela de Pedro Costa”, i Trafic nr. 115 (2020).

Efter visningen samtalar Pedro Costa med Stefan Ramstedt (på engelska).

Skriv ut