Cinemateket
O Sangue

O Sangue

Originaltitel: O Sangue

Regi: Pedro Costa

Skådespelare: Pedro Hestnes, Nuno Ferreira, Inês de Medeiros

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

Pedro Costas debutfilm handlar om två bröder som har övergetts av fadern och som, tillsammans med en ung lärarinna, slår sig samman i jakt på trygghet och gemenskap. O Sangue berättar en ofta skildrad historia, men gör det med en stark desperation som tar form i Costas vackert svartvita och våldsamma bilder.

Redan den inledande bilden i Pedro Costas debutfilm O Sangue ger uttryck för flera av de kvaliteter som präglar inte bara denna film, utan regissörens konstnärskap i stort. Mot svart bild hörs gyttjiga steg; klipp till en närbild på en ung mans ansikte som efter en stund får en lavett; klipp till motbilden på den äldre mannen som utdelat den. ”Gör vad du vill med mig”, säger den unga mannen. Mannen tar sin väska, ignorerar sonens vädjan om att stanna kvar och lämnar sina två söner att klara sig själva. Sönerna söker gemenskap hos en ung lärarinna.

Sekvensen utspelar sig på en öde grusväg. Landskapet är kallt, hårt och grått – och skildras vackert i svartvitt. Människorna som där framträder har något skulpturalt över sig, och precis som landskapet är deras gester fulla av både våld och ömhet. Detta förhållande mellan stillhet och plötslig kraft är något som präglar Costas bilder, vilka ofta för tankarna till Robert Bresson.

I ett anförande talar João Bénard da Costa, före detta chef på Cinemateca Portuguesa, utifrån en annan sekvens i filmens inledning, om filmens motiv och ser en parallell i Nicholas Rays Ung rebell (1955):

”Vi har kommit till det jag gillar mest och det som är mest smärtsamt: Vicente, i den rutiga tröjan han haft sedan har var liten, Clara, i en stickad tröja över en vit klänning [...] och Nino, som redan har bytt uttryck till förvåning. Nino somnar på Vicentes knä, medan hans knän ligger på Claras. En gång för länge sedan såg jag Nicholas Rays film Ung rebell, där en pojke, en flicka och ett barn, James Dean, Natalie Wood och Sal Mineo, satt och låg på samma sätt, nästan i samma position. [...]” (1)

O Sangue är en film om blod som förråder, och blod som förbinder. Det är en film som tar sig an en uråldrig berättelse, och som genom en rigorös filmhistorisk referensram (utöver Bresson och Ray påminner filmen ofta om Charles Laughtons Trasdockan från 1955) blir till ett verk som samtidigt tycks tala till och om ett nu och ett flerfaldigt då.

(1) Joa~o Be´nard da Costa i ett filmat anförande, inkluderat i Criterion Collections ”Letters from Fontainhais: Three Films by Pedro Costa”.

Skriv ut