Pionjärer
Originaltitel: Stars in My Crown
Regi: Jacques Tourneur
I Jacques Tourneurs film ställs en småstadspräst inför både tyfusepidemi och landkonflikter. Regissören, som åren innan hade gjort några av noirfilmens mästerverk, var så förtjust i berättelsen att han gick med på att sänka sin lön. Resultatet blev en milstolpe inom västerngenren, tillika en film med starka beröringspunkter till Pedro Costas verk.
I Pionjärer axlar Joel McCrea rollen som en präst som anländer till en liten amerikansk stad med namnet Walesburg. Hans oortodoxa metoder gör honom snart till en uppskattad del av samhället, men han ställs inför problem när hans egen fosterson drabbas av tyfus. Sjukdomen sprider sig vidare i samhället samtidigt som en landkonflikt bryter ut, då en son till en före detta slav vägrar sälja sin mark för gruvverksamhet.
Filmen är berättad retrospektivt, ur fostersonens perspektiv, och har – sett till både tonalitet och berättarstruktur – tydliga likheter med John Fords Jag minns min gröna dal (1941). Den som primärt associerar Tourneurs namn med B-skräck och noir finner alltså något annat i Pionjärer, men som filmkritikern Chris Fujiwara har beskrivit finns det för Tourneur återkommande element även här:
”Pionjärer innefattar inte bara samma visuella kvaliteter (vilket vi väntat oss) som i hans tidigare filmer, men även samma sätt att organisera berättelsen samt samma blick på mänskliga problem. Pionjärer är långt från en avvikelse i Tourneurs karriär, utan den präglas direkt av hans huvudsakliga frågeställningar.” (1)
Filmen har även varit viktig för Pedro Costa. I ett samtal med Michael Guarneri har han dragit liknelser mellan Venturas och Joel McCreas respektive präster, och i ett annat samtal med just Fujiwara har han beskrivit sitt förhållande till filmen:
”Jag håller Pionjärer högt eftersom det var den första av Tourneurs filmer som jag såg på riktigt, och det var på en stor duk, och det är en lantlig historia som utspelar sig i en liten värld – jag är svag för sådana. Det har troligtvis något att göra med realism, eller kanske inte realism, utan något där som … Nå, det är Amerika, en småstad; Tourneurs andra filmer är inte förankrade någonstans, eller så är de det, men i ett fantasiland – öarna, ruinerna [...]. Pionjärer är troligtvis något sentimentalt, och något visuellt; kanske brydde han sig lite mer om detaljerna, eller så hade han mer tid på sig. Man känner det.” (2)
(1) Chris Fujiwara, Jacques Tourneur: The Cinema of Nightfall (1998).
(2) Pedro Costa i samtal med Chris Fujiwara, i La Furia Umana nr. 4 (2010).
Visningen inleds av Pedro Costa.