Staub

Damm sägs vara den minsta partikel som kan skådas av det mänskliga ögat. När Hartmut Bitomsky riktar kamerans öga mot dammkornet gör han det med både filosofiska, politiska, geologiska och antropologiska ambitioner, och visar med analytisk skärpa och en dos humor att människan, beväpnad med sin vippa, står chanslös i kriget mot dammet.

En av den forna filmkritikern Hartmut Bitomskys vackraste kompilationsfilmer är Das Kino und der Wind und der Photographie (1991). Den senare syskonfilmen Staub undersöker även den något som är ständigt närvarande men som ändå aldrig syns: dammet. Att det aldrig syns beror dock inte på att det inte går att se. Problemet är snarare att det alltid syns, och på så sätt skymmer sikten för sig själv.

Bitomsky har här frångått filmarkiven och sitt monitorbelamrade skrivbord för att i stället resa runt bland sandtag, forskningslaboratorier och pedantiskt städade hem för att skildra dammets natur och dess förhållande till människan. Oavsett om han utför sina undersökningar genom arkivmaterial eller egenhändigt filmade sekvenser präglas Bitomskys filmskapande av en etisk hållning som grundar sig i att lämna förutfattade meningar därhän och att betrakta världen på nytt.

I en intervju publicerad i samband med filmens japanska premiär på dokumentärfestival i Yamagata berättade Bitomsky om sin metodik:

”När jag gör en film har jag ursprungligen inte alltid alla idéer klara. Om det tar mig tre eller fyra år för mig att göra en film, så blickar jag runtomkring medan jag söker ett tema, och upptäcker ständigt nya saker, intressanta saker som berör mig. När den viljan att lära sig mer om ett ämne dyker upp, då vet jag att jag kraften att göra en film. Som du säger så är detta en film som betraktar dess ämne utifrån flera olika perspektiv. Det är ett tema som, likt ett kalejdoskop, innefattar flera olika aspekter. [...] Med motivet damm som utgångspunkt, så väver filmen in ett antal subteman.” (1)

Med Staub visar Bitomsky tydligt att även det absolut minsta tänkbara motivet kan utgöra grunden för en vitt förgrenad och rik skildring av den värld vi lever i i dag.

(1) “Looking at Dust Through a Kaleidoscope”, Hartmut Bitomsky i intervju av Ishikawa Munetaka och Hiroya Motoko, dokumentärfestivalen i Yamagatas webbplats (2009).

Text: Stefan Ramstedt.