Cinemateket
Död man lever

Död man lever

Originaltitel: Seconds

Regi: John Frankenheimer

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

Science fiction, skräck och film noir möts när en uttråkad bankman köper ett nytt liv till ett oväntat högt pris. Den avslutande delen i John Frankenheimers tematiskt bundna paranoiatrilogi fick ett hotfullt bemötande vid premiären i Cannes, men sedan dess har Död man lever kommit att betraktas som en av 1960-talets stora amerikanska thrillers.

John Frankenheimers klassiska och på sin tid kontroversiella Död man lever avslutade regissörens inofficiella paranoiatrilogi. Liksom i de fristående föregångarna Hjärntvättad (1962) och 7 dagar i maj (1964), utforskade Frankenheimer den konspiratoriska skuggsidan i efterkrigstidens USA, strax efter McCarthyismens antikommunistiska misstänksamhet och mitt under det pågående kalla kriget.

Död man lever följer Arthur Hamilton, en trist bankman i medelåldern som lever ett grått och händelselöst medelklassliv. Så tråkigt är livet att tråkmånsen inte kan låta bli att tacka ja när han, på tips från en vän som borde vara död, får ett erbjudande från ett mystiskt företag om att köpa ett nytt liv. Fejkad död följs av nytt ansikte, ny röst och nya fingeravtryck. Men den stora pånyttfödelsen – där John Randolph vaknar upp som Rock Hudson – kommer med ett högt pris. Utpressning följs av krav från företaget. Kan han verkligen bli kvitt sitt förflutna?

Till skillnad från övriga filmer i paranoiatrilogin är Död man lever, baserad på David Elys science fiction-roman från 1963, ett mer genreöverskridande verk. Som filmkritikern David Sterritt skriver i en essä för Criterion:

”[Seconds is] exposing the precariousness of the American dream through a vertiginous blend of genre elements: horror, noir, and science fiction collide with suspense worthy of Hitchcock, outrageousness worthy of Kafka, and an acid critique of American capitalism.” (1)

Numera anses filmen vara en klassiker, men vid premiären på filmfestivalen i Cannes var mottagandet på gränsen till hotfullt. Frankenheimer låste in sig på hotellrummet medan en chockad Hudson gjorde sitt bästa för att le när han duckade upprörda frågor på presskonferensen.

Något som flera reagerade negativt på, vilket även Frankenheimer senare tillskrev filmens misslyckande, var just dess stjärna. Regissören var nöjd med Hudsons ovanliga och känsliga prestation, men det var något med mötet mellan människa och material som inte klickade kommersiellt. ”Folk som annars hade kunnat tänka sig se Död man lever gick inte för att Rock Hudson var med i den, och folk som annars hade kunnat tänka sig en Rock Hudson-film ville inte se en film som Död man lever”, som Frankenheimer uttryckte det.

I takt med omvärderingen kunde Frankenheimer bittert konstatera att filmen var ensam om att ha ”gått från misslyckande till klassiker, utan att någonsin bli en succé”.

Läs mer: Stephen B. Armstrong (red.), John Frankenheimer: Interviews, Essays, and Profiles (2013).

(1) David Sterritt, ”Seconds: Reborn Again”, på Criterion, criterion.com, 13 augusti 2013.

Filmfakta

Originaltitel: Seconds
Regi: John Frankenheimer
Medverkande: Rock Hudson, Frank Campanella, John Randolph
År: 1966
Land: USA
Format: DCP (digitaliserad)
Längd: 1 tim 46 min
Dialogspråk: engelska
Text: utan text
Åldersgräns: Tillåten från 15 år
Läs mer om ”Död man lever” i Svensk Filmdatabas

Död man lever ingår i temat

Immemory – 53 filmer om minne

Vid sidan av Chris Marker, Andrej Tarkovskij, Marguerite Duras och Terrence Malick har många andra filmare utforskat den rörliga bildens relation till minne. Filmer från början av filmhistorien fram till nu. Dokumentärer, komedier och science fiction. Filmer från Iran, Brasilien och Thailand. Filmer av Alain Resnais, Ingmar Bergman och Agnès Varda. Filmer om att minnas och att glömma.
Läs mer om temat

Skriv ut

Ingår i Immemory – 53 filmer om minne