Cinemateket
Kvinnan är mannens framtid

Kvinnan är mannens framtid

Originaltitel: Yeojaneun namjaui miraeda

Regi: Hong Sang-soo

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

En vintrig förmiddag övergår i en blöt eftermiddag när en misslyckad filmregissör återförenas med en vän från college. Fyllda av sprit och nostalgi bestämmer de sig för att söka upp en flamma från förr, men är hon lika benägen som männen att klänga fast vid det förflutna? Fyndigt triangeldrama där dagsfylla stöts med självkritisk baksmälleångest.

”Den sydkoreanska filmskaparen Hong Sang-soo har en till synes okontrollerbar dragning till berättelser där förtvivlade rollfigurer upprepar relationsmisstag, ofta steg för steg”, skriver kritikern Noel Murray.

Så även när de forna collegevännerna Hun-joon och Mun-ho återförenas i Kvinnan är mannens framtid – den ena nyss hemkommen från filmstudier i USA, den andra en gift universitetsföreläsare som dagdrömmer om kärleksaffärer och fast tjänst.

När hemvändaren ber om husesyn i sin gamla väns förortsvilla får han nöja sig med att trampa in den nyfallna snön på tomten. Något han försiktigt gör för att sedan försöka återvända i samma fotspår – en scen som har tolkats som en introduktion av filmens tema: spårandet efter ett undanträngt och oersättligt förflutet. Den vintriga förmiddagen övergår i en eftermiddag av fortsatt kallprat. Vännerna försöker bryta isen med drinkar, tills dagsfyllan får dem att mer aktivt vilja återskapa de gamla goda tiderna. De ger sig av för att söka upp en gemensam förälskelse från förr – ett beslut som får minnen att flyta ihop med dagdrömmar och nostalgiska upptåg.

Som så ofta i Hongs filmer sups det mycket. Dels sätter alkoholen händelser i rullning, dels får den männens halvhjärtade fasader att spricka. Alkoholen blir ett sanningsserum. Även om männen gärna betraktar sig själva som självständiga individer visar Hong, i snillrikt speglande sekvenser, att de i själva verket bara är två sidor av samma gamla tröttsamma mynt.

New York Times Manohla Dargis menar att Hong med Kvinnan är mannens framtid gör en lyrisk utforskning av subjektivitetens gränser, i ett slags ”existensens mosaik”. Det är en vacker men kanske också något avskräckande kryptisk beskrivning av denna egentligen rätt lättsamma häxblandning av Éric Rohmer och Whit Stillman, där Hong med känsla för vardagsprat och dragning till obekväma situationer tar återhållsamt grepp om sociala ritualer. När tidsplanen luckras upp görs det så subtilt att man knappt märker det, vilket bara understryker männens brist på mognad.

Återblickar och nutidsglimtar ger en ärlig bild av övertramp, pinsamma fyllor, tjatsex – ja, till och med en kidnappning som leder till ett övergrepp. Männen känner nostalgi för en tid som var värre än vad de själva vill minnas. Det förflutna personifieras av en kvinna som männen klänger sig fast vid, men hon är mer rotad i nuet. Varför hon också är den enda av de tre som till sist kan möta framtiden med hedern i behåll.

Läs mer: Acquarello, ”Where are the Snows of Yesteryear?: Hong Sang-soo Searches for Lost Time in Woman is the Future of Man”, i Senses of Cinema nr. 33, oktober 2004.

Visningen inleds av Sebastian Lindvall, curator på Cinemateket.

Filmfakta

Originaltitel: Yeojaneun namjaui miraeda
Regi: Hong Sang-soo
Medverkande: Yoo Ji-tae, Kim Tae-woo, Sung Hyun-ah
År: 2004
Land: Sydkorea, Frankrike
Format: 35 mm
Längd: 1 tim 28 min
Dialogspråk: Koreanska
Text: Engelsk text
Åldersgräns: Tillåten från 15 år

Kvinnan är mannens framtid ingår i temat

Immemory – 53 filmer om minne

Vid sidan av Chris Marker, Andrej Tarkovskij, Marguerite Duras och Terrence Malick har många andra filmare utforskat den rörliga bildens relation till minne. Filmer från början av filmhistorien fram till nu. Dokumentärer, komedier och science fiction. Filmer från Iran, Brasilien och Thailand. Filmer av Alain Resnais, Ingmar Bergman och Agnès Varda. Filmer om att minnas och att glömma.
Läs mer om temat

Skriv ut

Ingår i Immemory – 53 filmer om minne