Cinemateket
Farbror Boonmee som minns sina tidigare liv

Farbror Boonmee som minns sina tidigare liv

Originaltitel: Loong Boonmee raleuk chat

Regi: Apichatpong Weerasethakul

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

Apichatpong Weerasethakuls Guldpalmsvinnare utspelas i en djungel i norra Thailand, där den döende farbror Boonmee tillbringar sina sista dagar med nära och kära – såväl levande som döda. Inspelad på 16 mm för att förena det förflutna med filmens tidlösa nu.

”Film är som terapi. Den ser det förflutna på ett icke-dömande sätt”, har Apichatpong Weerasethakul sagt, apropå sitt konstprojekt Primitive (2009). Med sitt konstnärliga intresse för minnen har han hamnat i ett slags inre konflikt, menade han. Samtidigt som han försöker leva i nuet försöker han minnas det förflutna genom sitt filmskapande.

Förutom en videoinstallation och en bok omfattar Primitive även Guldpalmsvinnaren Farbror Boonmee som minns sina tidigare liv. Projektet utforskade nordöstra Thailands historia – med särskilt fokus på byn Nabua, vars närhet till Laos gjorde platsen till kommunismens inkörsport i Thailand på 1960-talet, tillika ett slagfält för militära konflikter. Men det är inte våldsamheterna som tar plats i filmen. Den är inspirerad av en bok från 1983 om den verkliga farbror Boonmee, skriven av den buddhistiska munken Phra Sripariyattiweti. Han bodde i ett tempel som brukade besökas av regissörens far (som liksom huvudpersonen dog av en njursjukdom).

Med döden runt hörnet försöker Boonmee, boende i djungeln bland fruktoch biodlingar, tillbringa sin sista tid med sin familj. Förutom en livs levade svägerska och släkting ingår där även hans döda frus spöke och deras son, numera reinkarnerad som skogsande med lysande röda ögon. Gränsen mellan det nya och det gamla, de levande och de döda, löses sakta upp i en vacker och meditativ nutidssaga med inslag av udda sex och andra märkvärdigheter.

Svenska kritiker hade svårare att ta till sig filmen än tävlingsjuryn i Cannes. ”Jag dras inte in i den döende thailändska farbroderns liv”, slog Sveriges Radios filmkritiker Björn Jansson fast med likgiltig stämma. ”’Mindfulness’ borde vara motsatsen till berättande, i alla fall om allt berättande bygger på konflikt. Att acceptera döden är att avstå från berättelsen”, skrev Dagens Nyheters Kerstin Gezelius, som i slutändan ändå erkände sig imponerad av Apichatpongs förmåga att skildra gåtfullheter utan religiös laddning.

Filmen är inspelad med Arriflex 16SR-kamera, varpå 16 mm-negativet blåsts upp till 35 mm. Apichatpong valde formatet för att fånga utseendet hos de tv-program han såg som barn, vilket i berättelsens kontext blir en visuell påminnelse om det förflutna och den oundvikliga känslan av döende traditioner.

Läs mer om ”Farbror Boonmee som minns sina tidigare liv” i Svensk Filmdatabas

Skriv ut