
La Mort du jeune aviateur anglais / Écrire
Originaltitel: La Mort du jeune aviateur anglais / Écrire
Regi: Benoît Jacquot
Skådespelare: Marguerite Duras
Benoît Jacquot var en av många filmskapare som inspirerades av Marguerite Duras. Filmerna La Mort du jeune aviateur anglais och Écrire utgår från samtal mellan Duras och Jacquot, varav det ena kretsar kring en berättelse om en brittisk krigspilot och det andra om skrivandet i sig.
Benoît Jacquot var, från början av 1970- talet och Nathalie Granger, assistent på flera av Duras filmproduktioner och gjorde därtill en av berättarrösterna i hennes Le Navire Night. När Duras och Jacquot först träffades arbetade han som regiassistent på filminspelningar och tv (bland annat med att göra längre intervjuprogram). Han har sagt att det var erfarenheterna av att ha arbetat med Duras som fick honom att själv börja regissera, vilket han gjorde 1975 med Dostojevksij-filmatiseringen L’Assassin musicien.
La Mort du jeune aviateur anglais och Écrire var de två sista filmprojekt Duras var involverad i. De har sin upprinnelse i en historia om en brittisk krigspilot som under andra världskrigets sista dag störtade i Normandie, där man reste en gravsten till hans minne. Efter att ha sett denna gravsten skrev Duras en historia om dess roll i lokalsamhället som hon ville att Jacquot skulle göra en film av. Jacquot såg dock inte hur det skulle kunna bli en spelfilm, utan föreslog i stället att han skulle filma Duras medan hon återberättade historien.
Filmen utgörs av längre passager där Duras berättar om piloten, gravstenen och en brittisk man som besöker den, mellan vilka Jacquot klipper in miljöbilder från området. Duras och Jacquots val att berätta en fiktiv historia utifrån ett verkligt minnesmärke tangerar Duras idé om att det är omöjligt att skildra en verklig människa – att det bara är genom en approximation man kan skildra henne. Oavsett är hennes berättelse en lika stark historia om krigets meningslöshet som ett mer sanningsenligt dito hade varit.
Jacquot har i en intervju berättat att Duras, efter att ha sett filmen, ska ha sagt: ”Det är en film om och med mig, men det är film av dig!” Jacquot försvarade sig med att påtala att han hade fått berättelsen av henne, varpå Duras ska ha svarat: ”Det är inte långt från stöld.” De bestämde sig för att göra ytterligare en film där Duras skulle få prata om exakt vad hon ville. Ämnet hon valde var skrivandet, och det är en mångbottnad bild av Duras yrkesverksamhet som tecknas i Écrire – där skrivandet sätts i relation till bland annat ensamhet, alkoholism och de platser där hon har arbetat.
La Mort du jeune aviateur anglais och Écrire ger båda uttryck för kraften i Duras berättande. Hon var när de spelades in 78 år gammal och hade kort dessförinnan varit svårt sjuk. Man kan därför, även om det inte går att bekräfta, läsa in en viss iver i att få dessa historier berättade – om än genom ett relativt enkelt filmiskt ramverk. Hon hann även skriva ned dem och lät publicera dem tillsammans med manuset till sin sista egna film, Il dialogo di Roma (1984), under titeln Écrire. (1)
(1) Boken gavs 2014 ut i svensk översättning under titeln Att skriva.