Cinemateket
En rachâchant / Die Strände / Marguerite Duras

En rachâchant / Die Strände / Marguerite Duras

Originaltitel: En rachâchant / Die Strände / Marguerite Duras

Regi: Danièle Huillet, Jean-Marie Straub / Astrid Johanna Ofner, Solveig Nordlund

Skådespelare: Olivier Straub / Sylvie Rohrer / Marguerite Duras

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

Marguerite Duras texter har flera gånger adapterats av andra filmskapare, men författaren själv blev sällan imponerad av resultaten. Detta program rymmer två kortfilmer som på ett säreget sätt närmar sig Duras texter och en intervjufilm med Duras signerad Solveig Nordlund.

Få filmatiseringar av Duras litterära texter inspelade efter 1960-talet har speglat hennes hållning vad gäller överförandet av text till film. De två kortfilmer som ingår i detta program utgör undantag. Danièle Huillets och Jean-Marie Straubs En rachâchant tar sin utgångspunkt i Duras barnberättelse Ah! Ernesto (1971), som hon själv senare gjorde en film utifrån (Barnen). Huillet och Straub är kanske de två filmskapare som har starkast beröringspunkter med Duras eget filmskapande. I en text i Politique-Hébdo 1971 uttryckte hon beundran över deras Othon (1970), och skrev att ”texten är en dialektisk utveckling, en respiratorisk rytm, ett vitt rum. Detta implicerar att teatern är överallt där det finns tal”, och avslutade med en uppmaning: ”Var inte korkad, gå och se Othon!” En rachâchant är en kondenserad återgivning av Duras berättelse om en pojke som vägrar gå i skolan, där Duras språk kommer till sin rätta i skådespelarnas vackert melodiösa diktion.

I Die Strände utgår Astrid Johanna Ofner från en kort text som Duras publicerade i sin skriftsamling om film, Les Yeux verts (1987). Texten har rubriken ”Stränderna” och består av en kvinnas betraktelse över fenomenet semester. Liksom i flera av Duras egna filmer är ljudet och bilden separerade. Ofner låter texten löpa över grovkorniga semesterbilder av en strand, och det är även möjligt att Duras inspirerat filmens repetitiva struktur: texten läses upp två gånger, först översatt till tyska och sedan på franska. Den tyska uppläsningen är textad på engelska, medan den franska förblir oöversatt, men genom den tillåts betraktaren/ åhöraren att lyssna till orden och dess rytm. Die Strände är en found footage-film som på ett inspirerande sätt använder sig av vissa av Duras estetiska strategier för att genom en av hennes egna texter lyfta fram författarens feministiska sida.

Solveig Nordlund är en av de svenska regissörer som har intresserat sig för Duras filmskapande. 1985 publicerades ett utdrag ur Duras Les Yeux verts i Film & TV, i översättning av Nordlund. Samma år spelade Nordlund in ett samtal med Duras som 1993 resulterade i intervjufilmen Marguerite Duras, där även en senare intervju ingår. I intervjuerna pratar Duras om sitt liv och sin konst. Hon erinrar sig minnen från barndomen, och förklarar bland annat att hennes rollfigur Anne-Marie Stretter är baserad på en verklig person, och att hon började skriva för att förstå händelserna runt henne.

Läs mer: Marguerite Duras (övers. Solveig Nordlund), ”Marguerite Duras om film”, i Film & TV vol. 43, nr 3 1985.

Läs mer om ”En rachâchant / Die Strände / Marguerite Duras” i Svensk Filmdatabas

Skriv ut