Vive la baleine / An Owl Is an Owl Is an Owl / Zoo Piece / Slon Tango / Leila Attacks / Chats perchés

Djuret är ett återkommande motiv hos Chris Marker. Ofta skymtar djur förbi i hans filmer, som en påminnelse om en värld och en tid mer vidsträckt än människans, men ibland utgör de även själva studieobjektet.

Ett bestiarium är enligt Nationalencyklopedin ”en medeltida typ av djurbok, som blandar zoologiska realiteter med fabelväsen som drakar och enhörningar samt med allehanda vanföreställningar om existerande djur”. Marker lånade begreppet till sin Petit bestiaire (1990), en handfull ”haikuer” med djurmotiv. Filmerna, varav tre – An Owl Is an Owl Is an Owl; Zoo Piece och Slon Tango – ingår i det här programmet är enkla och vackra betraktelser,(1) men för att förstå dem (och den senare, komiska Leila Attacks) bör de betraktas utifrån Markers längre filmer på samma tema.

Vive la baleine är en historieskrivning över förhållandet mellan valen och människan, från Jonas bok i Gamla Testamentet till de senaste århundradenas industriella valjakt, en våldsam konfrontation ”mellan dem som försvarar sig, genom att försvara naturen, och dem som genom att utplåna den även utplånar sig själva. […] Varje val som dör lämnar oss, likt en profetia, med en bild av vår egen död.”

I Chats perchés är det katten som axlar profetens roll. Filmen skildrar den politiska atmosfären under 2000-talets första år genom att söka efter graffittiverket ”M. Chat”, en leende gul katt som likt Cheshirekatten i Alice i Underlandet (1865) har en tendens att försvinna lika snabbt som den uppenbarat sig – vilket filmforskaren Gertrud Koch kommenterar:

”Katterna i Chats perchés är spöken från framtiden – rytmen i deras uppdykande och försvinnande är sammanlänkade med det annalkande förflutna i ett system av osmotiska rör, som förebådar såväl misslyckanden i det förflutna som avsaknaden av en framtid.” (2)

För Marker kunde djurmotivet förskjuta perspektiven och öppna för en kritisk distans till de skildrade skeendena. Men själva djuren? Har de här reducerats till bilder eller symboler? Nej, de är där – onåbara och otämjbara – men där.

(1) En fjärde, Chat écoutant de la musique, visas i denna retrospektiv i anslutning till Den siste bolsjeviken.
(2) Gertrud Koch, ”Chats perchés: Chris Marker’s mimetic, comical and historical prophecy”, i Radical Philosophy vol. 192, nr. 4 2015.