Cinemateket
Rovdjur

Rovdjur

Originaltitel: Yukshik dongmul

Regi: Kim Ki-young

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

Rått, rörigt och rapsodiskt när Kim Ki-young gör sin andra film baserad på en sann historia om en ynklig gift man som, i samråd med sin kontrollerande fru, börjar schemalägga tiden med sin instabila älskarinna. Ett kritiker- och publikfiasko som med tiden blivit en kultfavorit.

Somliga betraktar Rovdjur som dödsstöten för Kim Ki-youngs karriär. Filmen är en nyinspelning av regissören egen Chungyo (mer känd som Insect Woman) från 1972. Första versionens impotenta familjefar, vars liv får krydda av en destruktiv kärleksaffär, blir här rena rama mansbebisen. Ja, i så gott som bokstavlig bemärkelse – utrustad med nappflaska och haklapp.

En rätt naturlig vidareutveckling av det intresse för psykologi som slog rot hos Kim på 1960-talet, då han enligt egen utsago blev besatt av Freuds texter och teorier. Psykoanalysens fader menade ju trots allt att barndomen var roten till människans utveckling.

Den manliga huvudpersonen i Rovdjur är en både inkompetent och impotent förläggare som lever ihop med en framgångsrik kvinnlig mäklare. Livet piffas upp med potenshöjande verkningar när han träffar en ung barvärdinna. En affär inleds och upptäcks, men får överraskande nog fortsätta – med vissa krav. Fruns kontrollbehov ger sig tillkänna när hon börjar schemalägga mannens tid med älskarinnan: mellan lunch och midnatt får de ses, mellan natt och morgon gäller ”vanligt” familjeliv. Snart inser samtliga inblandade att det varken går att förhandla med, eller schemalägga, mänskliga begär. Särskilt inte när barn kommer in i bilden.

Kim dammar av ett kärt tema som etablerades redan i Hushållerskan: den borgerliga mannen som dras ner i helvetet av en arbetarklasskvinna. Likt Chungyo är Rovdjur inspirerad av en sann historia, om en gift biografägare som flyttade ihop med en kvinnlig universitetsstudent. I stället för att bryta upp paret bestämde mannens fru hur makens tid skulle delas upp mellan kvinnorna. Till slut blev älskarinnan tokig av ensamhet och dödade mannen.

Kims 1980-tal präglades av ekonomiska skulder, krympande budgetar, pressade inspelningsscheman och allt kyligare mottaganden. Själv sade han att han gjorde dessa filmer ”i hast, med självgycklande humör, för att inte bli vansinnig”. Väl utgivna på video började ett kultfölje växa kring skamfläckarna. En av beundrarna var Parasit-regissören Bong Joon-ho, en annan Old boy – hämnden-regissören Park Chan-wook.

Kim förstod sig inte alls på uppskattningen. ”Varför? De filmerna är patetiska, och jag skäms över dem så mycket att jag inte ens vill prata om dem.” I nästa andetag berättar han om en festivalvisning i Thailand, där en medlem ur kungafamiljen lovordat Rovdjur och berättat att han oroväckande nog såg stora likheter med sitt eget äktenskapskrig.

Att filmen gjordes i motvind och av tvivelaktiga motiv märks på resultatet. Även jämfört med de impulsiva 1970-talsfilmerna är Rovdjur ovanligt rörig och rapsodisk, men ur detta uppstår även en omedvetet kongenial råhet. Det är en film som gör skäl för sin titel.

Från och med den 1/12 2021 tillämpar Cinemateket kontroll av vaccinationsbevis.

Filmfakta

Originaltitel: Yukshik dongmul
Regi: Kim Ki-young
Medverkande: Kim Sung-kyum, Jeong Jae-soon, No Gyeong-sin
År: 1984
Land: Sydkorea
Format: 35 mm
Längd: 1 tim 47 min
Dialogspråk: Koreanska
Text: Engelsk text
Åldersgräns: Tillåten från 15 år

Skriv ut