Cinemateket
Lachende Erben

Lachende Erben

Originaltitel: Lachende Erben

Regi: Max Ophüls

Skådespelare: Heinz Rühmann, Max Adalbert, Lien Deyers, Friedrich Ettel

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

Ironisk komedi, med ett för Max Ophüls ovanligt lyckligt slut, där den äldre vinodlaren Bockelmanns testamente visar sig innehålla en utmaning till brorsonen: Peter får endast ärva hela förmögenheten om han slutar dricka alkohol under en månads tid. Lachende Erben var en beställningsfilm för att främja sunt leverne, men förbjöds av nazister som ansåg att den skadade den allmänna moralen.

För Max Ophüls var Lachende Erben en ren beställningsfilm från filmbolaget UFA. För att få göra melodramen Din för evigt (1933) skulle han regissera denna komedi, en sund film om sunda värderingar – som att alkohol bör undvikas.

Den osannolika intrigen utgår från den rika vinodlaren Bockelmann som alltid satt familjen och affärerna framför nöje. Hans testamente är en kastad handske till den släkt vars tvivelaktiga leverne han ser ner på. Han testamenterar nämligen hela förmögenheten till den flitiga brorsonen Peter som sliter i familjeföretaget, under förutsättningen att han slutar dricka alkohol under en månad. Övriga släkten som fjäskat för Bockelmann under decennier blir vansinniga och gör allt för att Peter ska smaka på alkohol. Förvirring, skratt, kärlek och ett lyckligt slut följer.

Ophüls blev aldrig känd som en skapare av sunda filmer. Som åskådare är det lätt att se regissörens ovilja att ta sig an ämnet och att känna sympati för de levnadsglada släktingarna som föredrar nöje framför flit, alkohol framför mineralvatten. I stället för en film som fördömer alkohol och främjar en sund livsstil blev det en som med ironisk blick visar upp trångsynta människor som har alltför nära till att döma andra.

På filmbolaget var man förstås inte nöjda med resultatet. ”Vad vet judar som Ophüls och Joachimson [manusförfattaren] om människor från Rhendalen?”, ska en av UFA:s chefer ha frågat efter filmens färdigställande. 1937 förbjöds filmen helt i Tyskland, i enlighet med den då rådande censurregel nummer sju: en film som skadar förtroendet för staten, den allmänna moralen eller säkerheten, förolämpar nationalsocialistiska, religiösa, moraliska eller konstnärliga värderingar eller har förråande och omoralisk påverkan på publiken.

Läs mer om ”Lachende Erben” i Svensk Filmdatabas

Skriv ut