Cinemateket
The Limits of Control

The Limits of Control

Originaltitel: The Limits of Control

Regi: Jim Jarmusch

Det går inte längre att köpa biljetter till denna föreställning

Tystlåten Isaach De Bankolé dricker espresso och utbyter tändsticksaskar med främlingar under hemligt uppdrag i Spanien. Jarmuschs mest otypiska film är en ”actionfilm utan action”, där snarlika scener upprepas med nya skådespelare och små variationer. Foto av Christopher Doyle.

Den tystlåtna enslingen Isaach De Bankolé är i Spanien på ett hemligt uppdrag. Han möter olika färgstarka personer på allmänna platser, oftast kaféer, där han beställer två espresso i separata koppar. ”Du talar inte spanska, va?” säger personen han möter. Enslingen skakar på huvudet, varpå främlingen brister ut i monolog och de båda utväxlar tändsticksaskar med hemlig information.

The Limits of Control är den av Jarmuschs filmer som har fått det svalaste mottagandet. Den har beskyllts för att vara för cool för sitt eget bästa, en yta utan innehåll, med Christopher Doyles vackra foto som den enda förmildrande omständigheten. Jarmusch har sagt att han ville göra en actionfilm utan action, en spänningsfilm utan spänning, och har lyft fram kubismen och Richard Starks romanfigur Parker (förevigad i John Boormans film Point Blank från 1967) som inspirationskällor. I monologerna refereras det även till Andrej Tarkovskijs Stalker (1979), Alfred Hitchcocks Illdåd planeras? (1941) och Aki Kaurismäkis Bohemernas liv (1992).

Kanske ska man se filmen som ett formexperiment, en episodfilm där samma scen upprepas, men med små ändringar. Återkommande Jarmusch-favoriter som Tilda Swinton, John Hurt och Yuki Kudo (en av de två japanerna i Mystery Train, 1989) jämte nykomlingar som Luis Tosar och Gael García Bernal, får möjlighet att briljera i några minuter vardera. Mest utrymme utöver De Bankolé får Paz de la Huerta, som naken, eller iförd genomskinlig regnjacka, dyker upp på enslingens olika hotellrum och somnar intill honom, medan han ligger påklädd med öppna ögon – inte det mest progressiva kvinnoporträttet.

Det finns även en annan populär läsning: i slutet av Ghost Dog – samurajens väg (1999) får Isaach De Bankolés sorglösa glassförsäljare en blå kostym av huvudpersonen Ghost Dog. I början av The Limits of Control bär De Bankolé en snarlik blå kostym. Är han ännu en modern arvtagare till samurajen? I exil utan hemland, rotlös utan rötter, sig själv tillräcklig.

Läs mer om ”The Limits of Control” i Svensk Filmdatabas

Skriv ut