Louis Aragon, un masque à Paris / Léon Gontran-Damas / Eia pour Césaire

Négritude-rörelsens tankar och uttryck stod Sarah Maldoror nära, vilket bland annat tog sig uttryck i flertalet porträtt av dess författare och teoretiker. I detta program visas två av dem – om Léon Gontran-Damas och Aimé Césaire – tillsammans med film om av den franska författaren Louis Aragon och surrealismens förhållande till den ”andre”.

Surrealismen var en viktig inspirationskälla för Sarah Maldoror, vilket bland annat yttrade sig i ett porträtt av Louis Aragon där den surrealistiska poeten läser texter och talar om sina verk. I filmen ses han iförd en röd mask – något som pekar mot problematiserandet av surrealismens förhållande till den ”andre” som är filmens underliggande tematik.

En annan litterär rörelse som var viktig för Maldoror var négritude-rörelsen, vars företrädare hon gjorde flera filmer om. Sedan 1950-talet och arbetet i teatergruppen Les Griots har Aimé Césaires texter varit återkommande i Maldorors filmer. Eia pour Césaire är den sista filmen som Maldoror gjorde om honom. Den utgör en ambitiös exposé över författarens liv – om hans politiska och litterära gärningar, samt om hans förhållande till hemlandet Martinique. Césaire gör även ett gästspel i Léon Gontran-Damas, om författaren med samma namn, där det beskrivs hur den guyananska poeten var den av alla négritude-författare som ”levde” négrituden, snarare än att bara arbeta inom den.

Maldorors dokumentärer om (ofta svarta) kulturutövare är ett slags motbild mot en primärt vit kanon, och vittnar om ett av de viktigaste spåren i hennes verk: bildningen och dess roll i en politisk kamp. Eller som filmforskaren Yasmina Price skriver:

”Maldoror trodde på att afrikanska befrielserörelser var en fråga om kamper som inte bara mobiliserade soldater utan även aktiverade ett helt utbildningssystem. Det hon kallade ett “kamplystet och självförsörjande Afrika” var ett Afrika som utvecklade och närde dess kulturella arv. Maldorors expansiva, flexibla metodologi och hennes engagemang för lärande talade till ett frigörelsens etos [...]. Hon var själv inte bara mångkunnig, utan hennes arbete präglades även av ett brett kulturellt och politiskt lärande, ett medvetandegörande, en militant hängivelse till studier. Denna hängivelse att arbeta mot kolonialismens förstörande alienationer tog form i verk där förbindelser var centrala.” (1)

(1) Yasmina Price, ”Woman with a Weapon-Camera”, i The New Inquiry (27 aug 2020).

Visningen inleds av Manthia Diawara.